Sammanlagt 1800 stycken kpistar köptes in från Tyskland då behovet av vapen var stort. Bara omkring 900 kpistar fanns då totalt inom svenska armén och därför påskyndades beslutet om inköpet från Carl Walther Z-M vid krigsutbrottet. Den ursprungliga konstruktionen gjordes av Theodor Bergmann. I och med införandet av vapnets 9x19 mm patron m/08 blev det en ny standard i Sverige till skillnad från den tidigare 9 mm patron m/07 parabellum.
Den här kulsprutepistolen m/1939 med kortare pipa (850 mm), har en historik som går tillbaka till en tysk design från slutet av 1930-talet. Den modell som Sverige antog var baserad på den tyska MP 35 (Maschinenpistole 35), som utvecklades av företaget Bergmann och dess underleverantör Emil Haenel, båda kända tyska vapenproducenter. MP 35 hade ursprungligen utvecklats för export och var en av de tidiga modellerna i kategorin som användes av både polis och militär.
När andra världskriget närmade sig, började det svenska försvaret leta efter en modern kulsprutepistol för att förbättra sin egen kapacitet. Sverige behövde en tillförlitlig automatkarbin och valde Bergmanns MP 35-modell, troligen på grund av dess höga kvalitet och den tyska vapenteknikens goda rykte. Ett avtal upprättades 1939 för att importera vapnet till Sverige och det anpassades därefter för svenska specifikationer och benämndes kulsprutepistol m/39.
Kulsprutepistolen m/39 använde ammunition av kalibern 9 mm Parabellum och hade en relativt hög eldhastighet på cirka 600 skott per minut. Det var ett tungt vapen med en träkolv och det matades vanligtvis med ett 32-skottsmagasin. Vissa modeller av m/39 hade också ett karakteristiskt sidomonterat magasin, vilket skilde dem från senare kulsprutepistoler som m/45.
Sverige använde ksp m/39 huvudsakligen under början av andra världskriget, då den snabbt blev ett viktigt vapen inom infanteriet liksom även m/37, m/37-39 och m/40. Trots att m/39 var pålitlig och kraftfull var den också tung och mer komplicerad att tillverka än andra modeller, vilket gjorde den mindre lämplig för massproduktion.
Redan under 1940-talet började Sverige söka efter mer kostnadseffektiva och lättare alternativ, vilket så småningom ledde till utvecklingen av kulsprutepistol m/45, en mer robust och förenklad svensk modell. Ksp m/45 ersatte successivt m/39 och m/40 som standardvapen i svenska försvaret. Trots detta användes ksp m/39 i viss utsträckning fram till att m/45 helt tog över, och vissa exemplar fanns kvar i lager under många år.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».