Automatkarbin FFV 890C är en svensk version av det israeliska automatvapnet Galil. FFV 890 utvecklades under 1980-talet av Försvarets Fabriksverk (FFV). Ursprungligen var FFV 890 en anpassning och modifiering av IMI Galil, en automatkarbin utvecklad av Israel Military Industries (IMI), baserad på finska Valmet RK 62, som i sin tur byggde på AK-47-Kalasjnikov. Det svenska projektet syftade till att skapa ett nytt standardvapen för Försvarsmakten, men stannade vid att vara en försöksmodell.
I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet sökte Försvarsmakten efter en ersättare till den svenska AK 4 (en licenstillverkad version av tyska G3). I sammanhanget började man titta på olika alternativ, och den israeliska Galil valdes som grund för vidareutveckling. Den svenska versionen, kallad FFV 890C, var anpassad för svenska förhållanden och modifierades för att uppfylla svenska krav, bland annat genom att anpassas för svensk standardkaliber 5,56x45 mm NATO.
FFV 890C modifierades jämfört med den israeliska Galil på följande sätt:
Omställning från Galils ursprungliga 5,56 mm till svensk NATO-standard.
Anpassning av material för att bättre passa svenska klimatförhållanden och ergonomiska krav. Se till exempel axelstöd och främre handskydd.
Anpassning för olika sikten, inklusive möjlighet att montera optiska sikten, vilket var viktigt för Försvarsmaktens behov.
FFV 890C genomgick omfattande tester i Sverige och provades av olika förband under 1980-talet. Vapnet fick generellt goda omdömen vad gällde pålitlighet och precision. Det visade sig dock vara tungt och något otympligt jämfört med andra vapenalternativ. Under testperioden kom också nya tekniska krav och behov fram som påverkade Försvarsmaktens beslut.
Under slutet av testperioden för FFV 890C kom ett annat vapenalternativ in i bilden: den belgiska FN FNC. Den belgiska karbinen som slutligen kom att utvecklas till AK 5, valdes som det nya standardvapnet för Försvarsmakten på grund av dess lägre vikt, högre anpassningsbarhet och förmåga att bättre möta svenska behov. Ekonomin var inte minst viktig i sammanhanget då FFV 890 ansågs för dyr att producera.
FFV 890C togs aldrig i bruk som standardvapen inom Försvarsmakten och kom aldrig längre än att förbli en försöksmodell. Vapnet är ett exempel från perioden då Försvarsmakten övervägde olika alternativ för att ersätta AK 4 innan valet föll på AK 5.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».