Utbildning: Studentexamen i Stockholm 1915.
KTH 1915-1919, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Verksamhet: Anställd hos byggnadsrådet Ragnar Hjorth 1919-1921, hos Gunnar Asplund 1921-1923, vid Stockholms stadsplanekontor 1921 och 1927, vid Stockholmsförorternas regionplanekontor 1931.
1:e stadsingenjör i Göteborg 1932-1935, stadsplanechef 1935-1943.
Chef för Svenska Riksbyggen 1943-1945.
Egen verksamhet.
Andra uppdrag: Medarbetare i Blandaren 1918.
Redaktör och verkställande direktör för tidskriften Byggmästaren 1929-1932.
Sakkunnig (tillsammans med Gunnar Myrdal) i finansdepartementet angående utvidgning av bostadsstatistiken 1933.
Ledamot i bostadssociala utredningen 1933-1947, i statens kommission för byggnadsforskning 1943-1948, i kommissionen för kommunal samverkan 1943, i markkommissionen 1946, i kommissionen för stadsplaneväsendets omorganisation 1948.
Lärarverksamhet: Lärare i stadsplanelära vid KKH 1930-1932, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Lärare i stadsbyggnad vid KKH:s arkitekturskola 1937-1938.
Professor i stadsbyggnad vid KTH 1947-1963, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Tävlingar: Tävling, som föregick Svenska Slöjdföreningens Hemutställning 1917, 1916, pris.
Svenska Möbelfabrikernas tävling om industriellt tillverkade möbler 1920, pris för sovrumsmöbel.
Upsala-Ekeby tävling om kakelspisar 1925, pris.
Flickläroverk vid Sveaplan i Stockholm 1932, 2:a pris.Resor: Tyskland, och Frankrike 1925, 1927 samt 1931.
Medlemskap: STF från 1920, Svenska Teknologföreningen.
SA, Svenska Arkitektföreningen, styrelseledamot 1929-1932.
SAR, Svenska Arkitekters Riksförbund.
Egna skrifter: Artikel i Svenska Slöjdföreningens årsbok 1925, Brytningar.
Asplund, Gunnar m fl: acceptera. Stockholm, 1931.
Moderna bostadsproblem 1933.
Bostadsfrågan som socialt planläggningsproblem 1933, tillsammans med G Myrdal.
Arkitektur och demokrati 1942.
Bygg bättre samhällen 1943, tillsammans med andra.
Bostadsförsörjning och samhällsplanering 1944.
Ett planmässigt samhällsbyggande 1945.
Utredning om Halmsjöstaden 1948, tillsammans med G Pavell.
Metodik för exploateringskostnadskalkyler 1955.
Utförlig förteckning över skrifter och artiklar i Eva Rudbergs bok, Uno Åhrén, Stockholm, 1981.
Verk ett urval:
Villa Solsidan, Malmgatan 12 (då 6), Sigtuna 1920.
Biograf, Stora gatan - Gröna gränd, Sigtuna 1926.
Villa Bygge- och Bo-utställningen, Äppelviken 1927.
Om- och tillbyggnad av butiks- och bostadshus, Stora gatan 58, Sigtuna 1928.
Borgmästarvilla, Borgmästarvägen 2, Sigtuna 1929.
Bostadshus med biografen Flamman, Långholmsgatan 38-42, Hornstull, Stockholm 1930.
Kontors- och lagerhus för Ford Motor Co, Tullvaktsvägen 1-11, Frihamnen, Stockholm 1930, tillbyggnad 1946-1949.
KTH:s studentkårs hus, Stockholm 1928-1930, tillsammans med S Markelius.
Radhus och villa, paviljonger mm på Stockholmsutställningen 1930, utredning och program för bostadsavdelningen.
Radhus f HSB, kv Runan, Bällstavägen - Runstensplan, Norra Ängby, Stockholm 1931-1934, tillsammans med S Wallander.
Hyreshus för HSB, kv Stormyrtösen, Levertinsgatan 2-8, Kristineberg, Stockholm 1931-1932.
Förslag t stadsplan för Gärdesbebyggelsen i Stockholm 1931, ej utfört.
Generalplan för Härnösand, Skellefteå, Sandviken, Åtvidaberg, Kramfors, Sollefteå, Botkyrka, Fagersta 1945-1954.
Regionplan Kalmarbygden 1956, Folkarebygden 1963.
Länsutredning Kopparbergs län 1962.
Inredning och möbler.
Papperstapet, 4 rullar, maskintryckt på ljust genomfärgat papper. Ytmönster av snedställda rutor bildade av mjuka stänglar med blad och blommor mot ljusbeige, närmast vit, botten.
...
Papperstapet, 4 rullar, maskintryckt på ljust genomfärgat papper. Ytmönster av snedställda rutor bildade av mjuka stänglar med blad och blommor mot ljusbeige, närmast vit, botten.
A = mellanblått ytmönster
B = gult ytmönster
C = svart ytmönster, ljust brunbeige bottenfärg
D = rött ytmönster
Tapetmönstret ritat av arkitekt Uno Åhrén för Hemutställningen på Liljevalchs 1917. 1976 tog tapetfabriken Duro upp mönstret i sin produktion, sedan de 1968 börjat ta fram gamla tapeter för nytryck tillsammans med Riksantikvarieämbetet, så kallade Gammalsvenska tapeter. Tapetmönstret döptes till Elsagården av Duro.
I 1985 års upplaga av Gammalsvenska tapeter var tapeten färgsatt i den tidens blekare färger, bl.a. ljusgrönt och ljusrosa. I den upplaga av Gammalsvenska tapeter som kom ut 1991 fanns Elsagården inte med, men den återkom 1999, färgsatt enligt de kända originalen, mellanblått, gult och svart samt i en ny röd färgsättning. Den röda varianten togs fram tillsammans med pensionerade riksantikvarien Åke Nisbeth, som strävade efter att göra den röda nyansen så trogen 1917 som möjligt.
Tankarna vid nytryck av tapeter har varierat med tiden. 1976 eftersträvade Duro autentisk färgsättning, medan det 1985 var mera efterfrågan på färger som var moderna. I dag (2003) upplever Duro att människor är mera medvetna om inredningsstilar och vill ha autentiska tapeter, gärna från den tid då deras hus byggdes.
Till varje tapetrulle fanns en lös informationslapp av papper med tapetens namn, artikel- och serienummer, uppsättningsanvisning, information om rullens längd och bredd, att den är förklistrad, högtvättbar, har mycket god ljusäkthet och kräver rak passning (ett ex kopierat och lagt som bilaga till huvudliggaren).
Jfr ett original av samma tapet inv.nr 328.152.
Maria Maxén 2004-04-14
Katalogkort:
" a) rullens H ca 10,0 cm, B 53,0 cm, tapetens H 1000,5 cm, B 53,0 cm.
b) rullens H ca 10,0 cm, B 53,0 cm, tapetens H 1000,5 cm, B 53,0 cm.
c) rullens H ca 10,0 cm, B 53,0 cm, tapetens H 1000,5 cm, B 53,0 cm
d) rullens H ca 10,0 cm, B 53,0 cm, tapetens H 1000,5 cm, B 53,0 cm
Elsagården finns i olika färger och utföranden under följande inv.nr.:
223.276, 328.152, 328.153A-D och 328.154AB.
Tapetprov, papperstapet, maskintryckt på ljust genomfärgat papper. Ytmönster av snedställda rutor bildade av mjuka stänglar med blad och blommor mot vit botten.
A = ljusgrönt ytmö...
Tapetprov, papperstapet, maskintryckt på ljust genomfärgat papper. Ytmönster av snedställda rutor bildade av mjuka stänglar med blad och blommor mot vit botten.
A = ljusgrönt ytmönster
B = ljusrosa ytmönster
Tapetmönstret ritat av arkitekt Uno Åhrén för Hemutställningen på Liljevalchs 1917. 1976 tog tapetfabriken Duro upp mönstret i sin produktion, sedan de 1968 börjat ta fram gamla tapeter för nytryck tillsammans med Riksantikvarieämbetet, så kallade Gammalsvenska tapeter. Tapetmönstret döptes till Elsagården av Duro.
I 1985 års upplaga av Gammalsvenska tapeter var tapeten färgsatt i den tidens blekare färger. Dessa tapetprover i ljusgrönt och ljusrosa visar exempel på detta. I den upplaga av Gammalsvenska tapeter som kom ut 1991 fanns Elsagården inte med, men den återkom 1999, färgsatt enligt de kända originalen, mellanblått, gult och svart samt i en ny röd färgsättning. Den röda varianten togs fram tillsammans med pensionerade riksantikvarien Åke Nisbeth, som strävade efter att göra den röda nyansen så trogen 1917 som möjligt.
Tankarna vid nytryck av tapeter har varierat med tiden. 1976 eftersträvade Duro autentisk färgsättning, medan det 1985 var mera efterfrågan på färger som var moderna. I dag (2003) upplever Duro att människor är mera medvetna om inredningsstilar och vill ha autentiska tapeter, gärna från den tid då deras hus byggdes.
På baksidan av den ljusgröna tapeten finns bland annat uppgifter om tapetens namn, artikelnummer, tapetrullens längd och bredd, att den är förklistrad, högtvättbar, har mycket god ljusäkthet och kräver rak passning.
Jfr ett original av samma tapet inv.nr 328152.
Maria Maxén 2004-04-14
Katalogkort:
Ingen ytterligare information utöver beskrivningen
Elsagården finns i olika färger och utföranden under följande inv.nr.:
223.276, 328.152, 328.153A-D och 328.154AB.
a) Med stämpel på baksidan.
/Cecilia Wallquist 2007-10-03.
Indebetou, Govert och Hylander, Erik (red): Svenska teknologföreningen 1861 - 1936. Biografier. Del 2. Födelseåren 1885 - 1914. Jämte bihang: Förteckning över personer utexaminerade från teknologiska institutet och tekniska högskolan. Stockholm, 1937. Sid 1094 och 1454.
Bohman, Nils (red): Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok, I - VIII. Stockholm, 1942.
Vem är det. Svensk biografisk handbok.
Andersson, Henrik O och Bedoire, Fredric: Stockholms byggnader. En bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm. Fjärde omarbetade upplagan, Stockholm 1988.
Hesselman, Georg: Historik över byggnadsyrket i Stockholm 1250 - 1950. uo, 1952.
Rudberg, Eva: Uno Åhrén - en föregångsman inom 1900-talets arkitektur och samhällsplanering. Akademisk avhandling, Kungliga Tekniska Högskolan. Statens råd för byggnadsforskning 1981:11. Stockholm, 1981.
Arkitekturmuseet, Uno Åhrén. Arkitekt och planerare, utställningskatalog Stockholm 1981; Arkitekttidningen - medlemstidningen för svenska arkitekters riksförbund, år 1977:15.
Plan. Tidskrift för planering av landsbygd och tätorter. Medlemsblad för Föreningen för samhällsplanering. 1977:6.
För en utförlig förteckning över källor och litteratur se Rudberg, Eva 1981.
Sveriges Släktforskarförbund: CD-skivan Sveriges dödbok 1950-1999.
Material i Arkitekturmuseets arkiv.
