Paul Perssons hus på Östra Torggatan 2. Under en tid hade ägaren en möbelaffär i fastigheten och där fanns även ett enklare hotell. Till höger låg det av sjömän ofta frekventerade ...

Min farmors far är Paul Persson. Hans dotter, min farmor, Rut Nilsson drev hotellet "Privathotellet". Jag har flera barndomsminnen från gården och huset. Vi lekte bl.a kurragömma bakom uthusen. Café Libelly undvek vi barn. Bilen som skymtas inne på gården har troligen tillhört Paul Persson.

Min mamma och pappa, Calla och Karl-Erik Ossowicki drev "Wärmlands biluthyrning" och hade sin verksamhet i före detta caféets lokaler (efter Kvarnberget) från någon gång på 60-talet tills dess att huset skulle rivas på 70-talet. Verksamheten flyttade vi då över till andra sidan gatan till nummer 1 (f d Indiska tror jag). Många kul minnen härifrån, bl a då en av mina småsystrar, Maria, fick "jackpot" i Nils Adamsson" apparaten som satt på utsidan (på 2:an). Hon tryckte på någon av knapparna och det forsade ut pengar! Vi hade många stora rum och mamma hade ett av rummen som sin ateljé. Kommer även ihåg det förhållandevis lilla köket och det mest lutande golvet jag någonsin sett i ett hus - att de kunnat bedriva café här är oförståeligt. Kommer också ihåg vedspisen och kaminerna och toan med dragspolning. Vi lekte i uthusen på gården som inte hade något riktigt golv. Där förvarade vi bl a bildäck, Vi hälsade då och då på hos bokbindaren på innergården längre in på gården och hälsade på i bosättningsaffären på andra hörnet (vid Drottningg). Vi kallade dom tant grön, tant gredelin, tant brun och farbror blå - varför minns jag inte och så var det Mats som bodde ovanpå och som var väldigt förtjust i min syster Maria. Från nummer 1 är min mammas främsta minne då fröken Sommerlath i sommarklänning och bara handväska dök upp för att hyra bil men inte ville köra själv och mamma stängde butiken och ställde upp som chaufför och körde henne upp till Uddeholm där hon skulle träffa sin pappa för att luncha med honom. Inte bara kronprinsen som lät sig charmas av henne. Den timme det skulle ta och min mamma väntade på henne blev flera innan hon körde tillbaka den unga kvinnan till Karlstad och flygplatsen. Mamma minns henne och deras samtal mycket väl och tyckte mycket om henne. Mamma fick beröm för att hon pratade bra engelska vilket inte var självklart i början på 70-talet. Vi har alltid undrat sedan dess om det verkligen var sin pappa hon skulle träffa eller om det fanns någon annan som väntade i kulisserna. Skulle vara väldigt roligt att se fler bilder från denna plats/kvarter :)