30-årsjubileum 3/6 1961. Lärarna John Gustafsson och Berta Blomberg sitter i mitten.

Berta Blomberg var lärare till min farmor Nancy Persson som skrev om henne i sin självbiografi ”Lycka och skräck i Skara”.

Hon blev slagen varenda dag av Berta för att hon var blyg när hon blev uppkallad till katedern och skulle svara på frågor. Berta slog endast henne och en flicka som hade en neurologisk sjukdom.

Min farmors föräldrar var mycket moderna och före sin tid gällande barnuppfostran, helt emot våld mot barn.

Farmor vågade inte berätta för dem ändå av rädsla för att de skulle bli oroliga och ledsna. Men när hon en dag kom hem med en stor röd hand i ansiktet frågade de ut henne och hennes pappa blev väldigt arg och gick till skolan med Nancy och skällde ut Berta, frågade om hon inte alls förstod sig på mänsklig psykologi, att Nancy blev ”stum” av rädsla.

Det hade då pågått i flera år och för min farmor blev det ett livslångt trauma.

Alla tyckte inte våld mot barn var naturligt förr i tiden.