Kroken i Skattebacken får elektricitet 1916-1917

Valborg Andersson född Bergman:

Ja detta är när elen kom till Kroken 1918. Huset är det Kroken Skattebacken 1:7 där fotografen Gustaf Andersson växte upp. Nu bodde där Gustafs bror Johannes med maka Maria och deras fyra barn, Enar, Gunnar, Gösta och Sven. Valborg berättar. Vår familj fick gå till Kroken för att se elen, Enar gick upp på en stol och höll på och tände och släckte, och vi blev allt längre och längre i ansiktet. Vi hade inget elektriskt hemma hos oss. Elen kom över mossen ifrån Nossebro, därför kom det först till Kroken. Jag tror att det var så att de som först skulle ha ström, det var de som tog upp torv på mossen. Mossen ligger mellan Nossebro och Kroken Skattebacken. De fick i alla fall ström före oss, och det var ju väldigt retligt tyckte vi där uppe i Byn. Solberg hette elektrikern som installerade från Nossebro. Bryggarn tog upp torv på mossen och hade en industri där, och sålde torv. Det var därför Kroken fick först då det var så nära dem.

Håkan och Anna Andersson i Byn: Min bror Paul var elektriker säger Håkan.

Håkan säger att det var 1918 som elektriciteten kom till Kroken. Transformatorn var i gränsen mellan Essunga och Bäreberg, därifrån gick sedan en högspänningsledning ifrån den transformatorn och över mossen. Sedan delade sig den efter mossen, så det gick en ledning till Kroken. Den transformatorn var borta vid Kringelsmaden, det var en lågspännings transformator. Först kom elen från Håkantorp det var 10000 wolts spänning, sedan till den transformatorn mellan Essunga och Bäreberg, och sedan transformerades den ner till 3000 wolt i den transformatorn som var vid Kringelsmaden. Sedan därifrån skickade elen ut med högspänningsledning till olika transformatorer i Bäreberg. Det var 6 transformatorer, det var Stommen, Bärebergs by, Toretorp, Hult, Östorp och bortåt Öjorna.

På fotot är det stolpen i Kroken de håller på med. Elektrikern har stolpskorna på sig, Håkans säger att min bror var elektriker, men det är inte han på bilden. Han var inte så gammal då. De byggde ledningarna 1916 1917 och de hade sagt att vi skulle få ström redan 1917 från början men det drog ut på tiden. De små transformatorerna som jag nämnde, där transformerade de ner strömmen från 3000 wolt till 380 wolt och så gick det sedan ut i lågspänningsledningar till alla gårdar. Håkan säger att han har ett särskilt minne utav den eftermiddagen när strömmen kom. Det är som det var igår. De var oroliga gubbarna, när strömmen skulle komma. Det var Wejman, gästgivaren som var far till Torgny Eriksson och Karlsson på Tomta de var 3 stycken, de gick och väntade på vägen att strömmen skulle komma. Då gick min far (Håkans far) ut och pratade med dem. Nej här ska ni inte gå sade han utan ni får väl komma med in. Mamma kokade kaffe, jag var bara 9 år då, sedan kom det fram en flaska, och de drack kaffehalv, och sedan när klockan var 18.00 på kvällen då kom strömmen, det var allt en stor händelse. Före elen kom hade en annan fått springa och lysa pappa i ladugården med en gammal fotogenlampa. Sedan med elen hade de gjort så att det var en tråd på matbordet och en bakom korna och så hängde man lampan på tråden och sedan var det bara att skjuta lampan på den här tråden.

Ruth och Otto Högemark:

Ruth som är född i Lars Bryntesgården Skarkroken säger att 1918 kom elen till Skarkroken där hon växte upp. Otto säger att han hette Solborg, den förste elektrikerna som började i Nossebro.

Stolparna fick bönderna själva stå för och att de restes och kom i jorden. De blev fler elektriker när de skulle montera. Karl och Paul började ju hos honom sednare. De övertog firman när han gick ur tiden. Irma Winbo tillägger att min farmor Anna hustru till fotografen Gustaf. Hon undrade över strömmen hur den var egentligen. Hon hade stuckit in två nålar i stick kontakten. Det blev en stor smäll och nålarna for all världens väg. Sedan visste hon i alla fall. Ruth säger att jag som trodde hon var en försiktig människa. Det är ju inte alla som tål en sådan smäll. Till att börja med fick de varna folk. De visste ju inte vilken kraft det var i detta.

Olle Gustavsson:

Ja detta är när strömmen kom till Kroken, det är där min far växte upp. Elektrikerna var inga kända från bygden. Jag minns inte när strömmen kom, det var före jag föddes. Den kom ju så tidigt hit. Det fanns en torvtäckt på mossen här nere. Där hade de dragit fram ström till detta från Nossebro. Där tog de upp bränntorv, Den mossen låg mellan Ansbjers Skogsvilla och gården (tippen) Krusegården. Då hade de också dragit fram provisoriska ledningar hit till Kroka ställena. Vi var före de andra i byn, att få det elektriska. Det var nog väldigt primitiva ledningar överhuvudtaget, det vill jag minnas. När åskan gick stod det eldkvastar ur kontakterna som var en halv meter långa.