Vy från en arkeologisk undersökning av gravfältet RAÄ Barnarp 29:1, L1974:2724. Centralt i bilden finns anläggningen A10484, som benämndes som en hussättning, den bestod av sex par...

Vid undersökningen av RAÄ 29 (L1974:2724) 2006 dokumenterades 43 gravar men ursprungligen har det varit fler. Det visade sig att den nordvästra delen av gravfältet tidigare hade skadats av odling, varigenom ett antal gravar hade förstörts. Vid undersökningen dokumenterades tre domarringar, sex fyllda rektangulära stensättningar, sex ofyllda rektangulära stensättningar, en ofylld kvadratisk stensättning, en fylld rund stensättning, en stensättning med okänd form, två rektangulära stenkretsar (även kallade ”hussättningar”), två resta stenar, fem flatmarksgravar (omarkerade brandgravar), två täckstenar samt åtta gravar med osäker markering (troligen flyttade eller skadade täckstenar, resta stenar/hällar, ofyllda stensättningar). Sammantaget dokumenterades 32 brandgravar, exklusive de som odlats sönder, och sju skelettbegravningar. Till detta kommer spridda brända ben från raserade brandgravar. I väster hade gravfältet en naturlig gräns i en äldre landsväg liksom åt söder där gamla kyrkvägen skurit kanten på gravfältet. Det tycktes inte fortsätta sydöst om kyrkvägen. Gravfältet kunde inte säkert avgränsas åt öster, där det tangerade undersökningsområdets och exploateringsområdets begränsning. I ett av sökschakten i skogen öster om gravfältet framkom en gravliknande, närmast båtformad ofylld stensättning, som visar att gravfältet möjligen fortsatt åt det hållet. Den båtformade ofyllda stensättningen undersöktes emellertid inte. Bland konstruktionsdetaljer kan nämnas ”sydportar” i fem av de ofyllda stensättningarna samt troligen i en av domarringarna. Den rektangulära fyllda stensättningen, som hade en avvikande orientering än övriga, var beströdd med vita kvartsstenar. De två rektangulära stenkretsarna benämndes ”hussättningar” då de tolkades som hussymboler. I den större av hussättningarna (ca 12 x 3 meter stor) fanns ett centralt brandlager samt tre (förmodat) sekundära brandgravar. Gravfältet dateras utifrån 14C-analyser, gravformer och föremål i huvudsak till yngre romersk järnålder – folkvandringstid, det vill säga ca 160–550 e.Kr. Bland fynden kan nämnas föremål av järn såsom knivar, nålar, söljor mm, och av brons som till exempel fibulor, ringar, nålar, beslag mm samt keramik, glas- och bärnstenspärlor, brända ben etc.

Övrig information: Mellan 2001 och 2006 undersöktes tre gravfält, RAÄ 171, 22 och 29, i Torsviks industriområde på tidigare Källarps och Hyltena ägor. De var belägna inom ett avstånd på ca 500 meter och uppskattningsvis har ungefär 70 personer begravts här under kanske tre- fyrahundra års tid, från ca 150-200 till ca 500-600 e.Kr. Fynden i gravarna var inte särskilt märkvärdiga i bemärkelsen ovanliga eller exklusiva. Vanligast var järnknivarna som fanns i de flesta gravarna, oavsett om det var män, kvinnor eller barn som blivit begravna. Det fanns också enstaka bronssmycken (fibulor, nålar, beslag mm), glas- och bärnstenspärlor, rester av lerkrukor, benkammar etc. Störst intresse tilldrog sig olika detaljer i gravarnas konstruktion. T.ex. så hade minst sju av gravarna portkonstruktioner, vinkelställda stenhällar i gravarnas södra kantkedja. Före undersökningarna i Torsvik så hade sådana tidigare observerats på några gravfält i Vaggerydstrakten. I och med Torsviksundersökningarna blev det uppenbart att detta fenomen var ganska vanligt förekommande även i Götaland och inte bara i Mälardalen som man tidigare antagit. Sådana portar har tolkats som porten mellan de levande och de döda.

Bilderna JMF.00328 och JMF.00328-1 - JMF.00328-23 kommer från samma arkeologiska undersökning. Ytterligare bilder finns i Jönköpings läns museums bildarkiv.

Collapse text