Harskramla

Förvärvades till Hallands Kulturhistoriska Museum i samband med nedläggningen av hembygdsföreningen Hallands Gille i Göteborg 2022.

I Hallands Gilles huvudliggare hade föremålet inventarienummer HG1124 med följande historik:

"När man "viftar" med skramlan, och de ledande yttre träbitarna slår mot metallstycket, hörs ett skarpt smällande ljud.

Tillverkad av skogvaktare Fredrik Johansson, Susegården, Kvibille. Denna skramla har använts av Ebba Axelsson, när hon i skolåldern deltog som "drevkarl" i drevjakt på hare på Susegården. Ebba Axelsson (1909 - 1979) vara dotter till skogvaktare Fredrik Johansson, och mamman hette Emili, född Bengtsson. Ebba hade sju syskon, fyra äldre och 3 yngre än hon själv. Under Fredrik Johanssons skogvaktaretid på Susegården ägdes gården av släkten Tham. Till herrgården hörde bl.a en stor trädgårds- och växtanläggning, som sköttes av skogvakare F. Johansson, och i denna sattes barnen tidigt i arbete. Till skogvaktarens arbetsuppgifter hörde ockskå att ordna jakter för de sällskap, som godsägaren ofta bjöd in till gården, den flesta officerare vid Hallands Regemente I 16, i Halmstad. Dessa jakter var ofta drevjakter på hare, och när sådana skulle ordnas, kallades gårdens alla ungar att bilda drevkedja. Det fanns flera statarfamiljer på gården, och de flesta hade många barn. Drevkedjan gick över fälten, ofta åkrar med rotfrukter, med jämna avstånd mellan "drevkarlarna" mot det ställe, där skyttarna var uppställda. Skogvaktaren, själv en mycket god skytt, svarade för ordningen, och det gjorde han med största skärpa. Var det någon som betedde sig vårdslöst eller på annat sätt misskötte sig, blev han omedelbart fråntagen geväret, han må ha haft aldrig så hög militär grad. Klagomål över en sådan nesa till värden godsägaren, möttes bara med beskedet: "Här är det skogvaktaren som för befälet". I början av drevet var hararna lätta att skrämma upp, men när de förstod allvaret i tillställningen, kunde de "trycka" i stället för att springa upp. "Drevkarlarna" kunde då gå förbi dom på ½ meters avstånd utan att de rörde sig. När drevkedjan, med Ebbas äldre broder Anders som ledare, tyckte att skyttarna fått tillräcklig utdelning, kunde Anders säga för vidare befordran utmed kedjan: "Nu har de fått nog", och sedan gick kedjan förbi de harar som "tryckte": Detta märkte ju jägarna, men protester hjälpte inte. "Lagom bäst", var även skogvaktarens mening. När sedan jakten var slut, och jaktsällskapet drog sig till herrgården för middag och samkväm, var det skogvaktarens jobb att dels göra ren gevären och dels att "passa" de skjutna hararna, d.v.s ta ut innanmäten och fylla dom med färskt enris. Ungarnas belöning för drevarbetet var inte stort. En gång när Ebba kom fram till den "höge" herrn för att få sin betalning och såg att han bara räckte henne en 10-öring för flera timmars drev, då tyckte hon att hon blivit så nedvärderad, så hon tog inte emot den framräckta pengen utan vände sig om och sprang därifrån. När hon sedan hemkommen kände att hon måste tala om hur hon gjort, och varför, tyckte pappa skogvaktaren, som kunde vara ganska sträng men rättvis, att hon hade gjort alldeles rätt, och att det var bra gjort, att hon så tydligt visat, att hon höll på sitt värde. Det var officeraren/jägaren som betett sig illa.

Göteborg dec. 1994."

Accession: 2022 - 2022

Användning: 1915 - 1925 (Uppskattat användningsdatum baserat på Ebba Axelssons ålder)