Framstycket till en kista. Fyndnummer 14207 utgör huvudnummer för kistan.
Kista 14207
Kistan har monterats efter bärgningstillfället. Fyndnummer 14227, 14211 samt 14208 hör till kistan. Fyndnummer 14227 är avfört. Delarna har dock ej monterats på kistan.
Kistan hittades på övre batteridäck, på babordsidan vid skeppets för. Kistan hör till de mindre som hittats ombord Vasa. Framsidans mått är 57 x 27 cm. I korsidorna sitter fyra tränaglar med kvadratiska huvuden. På övre kanten finns urtag för lås och nedanför, ett nyckelhål som har omgivits av ett trekantigt beslag. På insidans högersida finns urkarvade spår för en läddika som varit 8 cm djup och 8,5 cm bred och alltså suttit på kistans vänstra sida.
Framsidan är falsad mot gavlarna och något skadad. Höger gavel finns kvar i två delar, höjd 27 och bredd 30 cm. Kanterna på gaveln är snedskurna för inpassning mot långsidornas fals. Sidorna är fastgjorda med tränaglar. 8 cm ned från gavelns överkant finns märken efter handtagsbeslag. Den andra gaveln, med måtten 27 x 30 cm har rester kvar av samtliga nio tränaglar runt kanterna. Det finns två spikhål efter handtagsbeslag. Kistbotten är 58 cm lång och 33 cm bred. Framsida baksida och botten har varit sammanfogade med fyra tränaglar per sida, senare kompletterat med fyra spikar. Gavlarna har mot sidor och botten fästs ihop med tre tränaglar åt varje håll. Baksidan saknas. Locket är 62 x 33,5 cm och 3 cm tjockt. På undersidan av locket är två sidolister fästa med tre tränaglar. Listerna är 3 x 3 cm och har avfasade ytterkanter. Locket har också anliggningsmärken efter två 24 cm långa gångjärnbeslag och urtag för låsbeslag. Kistans mått bör ha varit 58 cm lång, 33 cm bred och ca 33 cm hög med lock.
När locket lyfts av vid utgrävningen, visade det sig att främre delen av kistans innehåll tycktes ligga i relativt orubbat läge, medan det som låg i kistans bakre del var omrört och till viss del bortfallet tillsammans med baksidan. Till höger mot framsidan längst upp hade legat ett klädesplagg i lärft (en skjorta)?. Under tyget låg 88 kopparmynt, läderbitar, cirka 200 skopligg, en träsked, tre par läderhandskar och en borr. Längre ned låg också en brynsten. Vänster därom fanns hammare och kniv, ett par skor och föremål som troligen legat i läddikan, vars ena sida låg lös i det övre lagret, nämligen träskedar, flinta, knappar och ett band i rött mönstervävt ylle.
Historik
På Vasa har påträffats elva sjömanskistor, mer eller mindre sönderfallna, men de flesta såpass bevarade att man kan urskilja formen på de olika sidorna. Ingen av kistorna har haft snedställda sidor. De har alla rak lådform, locken är platta. Att döma av vasamaterialet har kistorna med raka sidor dominerat under 1600-talet och typen med vid botten och sneda sidor utvecklats huvudakligen under 1700-talet. Sjömanskistor finns bevarade i mängd från 1800- och 1900-talen, i någon mån också från 1700-talet, men nästan inga alls från 1600-talet. Ur den synpunkten fyller vasakistorna ett stort tomrum.
Vasakistornas sidor är inte sinkade utan dymlade till varandra. De saknar fotlist och har heller inga kanter som höjer kistbotten från däcket. Kistornas fyra sidor står på kistbotten och gavlarna är i vissa fall snedskurna i kanterna som ligger an mot fram och baksidornas oftast falsade kanter. Storleken varierar mellan en liten, hög typ, 55 cm bred och 40 cm hög (utan lock) och den största som har varit 113 cm lång och 35-40 cm hög. Några av kistorna är i ek. Vasakistorna tillhör alla samma typ.
Från 1600-talet och framåt finns över hela Sverige kistor med platt lock och sinkade väggar. Denna typ levde sedan kvar i ganska blygsam skala. Bland vasamaterialet finns mindre lågor och askar av trä, som är sinkade samman.
Kistorna har alltid lås, även Vasas. Låset var viktigt. På sjön utvecklades under århundraden en mängd outtalade regler, vilka den oerfarne sjömannen så småningom, ofta genom bitter erfarenhet, fick lära. Kistan var väl låst och surrad när den forslades hemifrån och togs ombord. Även i hamn hölls den låst. Men att hålla kistan låst till havs var en förolämpning mot kamraterna. Den som bröt mot denna regel kunde bestraffas med en uppbruten eller igenspikad kista.
De flesta av de elva vasakistorna har haft en läddika. Läddika betyder liten låda och kommer från fornsvenskans ladhika och tyskans lädchen, som är en diminutivform till lade (SAOB). Det är den lilla låda som oftast sitter längs vänster gavel, högst upp i sjömanskistan. Även de flesta vasakistorna har haft läddikan placerad till vänster.
Litteratur
Kaijser, I. "Kista, tunna eller bylte." Ur sjömannens kista och tunna. Wasastudier 10. Stockholm 1982. sid.63.
Utställt i "Livet ombord", Vasamuseet 1990- .
Inventerat 1996.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».