Väggur

Klockan var ett centralur och ingick i ett system av klockor som styrdes centralt, i systemet ingick också en stämpelklocka. Klockan var placerad i matsalen på fabriken Rifa i Kalmar. Fabriken i Kalmar startade 1964 och upphörde 2008, därefter har lokalerna stått oanvända och varit utsatta för en hel del skadegörelse, så även klockan. Vägguret var kvar på sin plats fram till 2017 då den togs om hand. Fabriken Rifa tillverkade kondensatorer.

Förmedlaren Hans Larsson arbetade på fabriken från 1971 till nedläggningen 2005, viss verksamhet var kvar fram till den definitiva nedläggningen 2008.

Gåva 2017 av nuvarande fastighetsägaren, genom Hans Larsson, Algutsrum.

Företaget Radioindustrins Fabrikaktiebolag, dvs RIFA, bildades 1942. Företaget etablerade fabriken i Kalmar 1964, när fabriken i Kalmar i huvudsak avveklades 2005 ingick den i EvoxRifa AB.

Månadens föremål, oktober 2017, utställningstext.

Klockan på Rifa

När Rifafabriken revs i våras, meddelade Hans Uddenberg, boende i Oxhagen, att det fanns en väggklocka kvar i lokalerna. Efter några samtal med fastighetsägaren, Ronny Nilson, och rivningsföretaget, fick undertecknad ta hand om den.

Klockan hängde på väggen i matsalen över brickinlämningen och lär sannolikt haft samma plats sedan starten 1964. Jag kommer ihåg den från då jag började på Rifa 1971. Det satt ett centralur i källaren som styrde alla klockor och även stämpeluren med minut­puls. Alla klockorna stegade samtidigt fram ett minutsteg och denna klocka är av en sådan typ. Även stämpelklockorna styrdes på detta sätt. Ett vanligt sätt inom industrin att registrera arbetstidens början och slut för dagen.

Idén att den skulle sparas och kontakt skulle tas med Kalmar läns museum kom från Hans Uddenberg. Länsmuseet ville göra klockan till en symbol för fabriken och ställa ut den som månadens före­mål. Alla som har arbetat på Rifa har vid något tillfälle garanterat tittat på denna klocka.

Till den största delen avslutades produktionen i fabriken i december 2005 och flyttades till fabrikerna i Suomussalmi, Finland och Batam, Indonesien. Kvar i Kalmar var lackeringsprocessen, en vital process för produktion av kondensatorer med papper som dielektrikum. Men 2008 flyttades även den produktionen till Suomussalmi, och därmed var hela Rifaepoken avslutad och de sista personerna lämnade fabriken.

I Rifafabriken tillverkades kondensatorer som är en passiv elektronisk komponent. I folkmun var det en annan passiv komponent som tillverkades – nämligen motstånd – men detta var helt fel. Vad är då en kondensator? Jo, den kan lagra elektrisk laddning (energi). Till skillnad mot ackumulatorer kan den laddas upp och laddas ur ett obegränsat antal gånger och det går snabbt.

Kondensatorerna som tillverkades bestod av tunna plast- och pappers­filmer. Plastfilmer tunnare än 1 µm (<1/1000mm) användes och något tjockare för papper 7 µm–15 µm (7-15/1000 mm). Materialen är vanliga i dessa sammanhang. Kondensatorn karaktäriseras av sin kapacitans som mäts i Farad (F). En stor enhet och mera använd är mikrofarad, pikofarad och nanofarad.

Kondensatorer har vi runt omkring oss i stora antal exempelvis i TV-apparater, mobiltelefoner, elektriska hushållsapparater, dammsugare och larm med mera.

Under en period på 1980-talet tillverkades också produktions- och testutrustningar vilket bidrog starkt till Rifas utveckling.

Utställningstext/ Hans Larsson, F.d. medarbetare på Rifa.

Produktion: 1964

Användning: 1964 - 2008

Förvärv: 2017