Kaftan

Föremålet tillhörde givarens far, och han ska ha använt föremålet varje Jom kippur.

Här nedan har givaren tecknat ned familjens historia:

"Utgångspunkten är min pappa, Sandor Lukács. Han föddes som Sándor Löwy 1907 i Györ i Ungern, men växte sedan upp i Sturovo i nuvarande Slovakien. Som vuxen flyttade han till Esztergom i norra Ungern och bodde där när andra världskriget bröt ut. Han ägde eller drev då en läderhandel. Han var gift för andra gången och hade en dotter från sitt första äktenskap.

Under kriget togs han ut till arbetsläger i Csepel, en förort till Budapest. Under en permission från lägret lärde han känna min mamma som då var gift och hade två barn. Hon bodde tillsammans med sina svärföräldrar och barn i ett hus i Csepel.

Min mamma, Katalin Lukács var född Havas och gift Gutmann. Hennes man var också i arbetsläger, men i Ryssland. Därifrån återvände han aldrig."

I slutet av kriget, när de stora deportationerna av de ungerska judarna tog fart, deporterades min pappas andra hustru och hans dotter. Troligen till Auschwitz. Min pappa lyckades rymma från arbetslägret och höll sig gömd tills kriget var slut. Min mamma hade flyttat in till sina föräldrar i Budapest med sina barn. I juli 1944 bombades det hus familjen fanns och som låg nära västra järnvägsstationen. Stora delar av min släkt dog i bombanfallet, bland dem som överlevde var min morfar, min bror Bela och en moster. Min mamma var just då på sjukhus.

Efter kriget gifte sig mina föräldrar (1946). Min pappa adopterade min bror och bytte sitt namn från Löwy till Lukács. Jag (Judit) var deras enda gemensamma barn, född 1947.

Mina föräldrar hade båda förlorat stora delar av sin familj under kriget. De lyckades ändå bygga upp ett nytt liv i huset i Csepel och drev då en butik med tyger och sybehör. I slutet av 1940-talet förstatligades butiken och staten ”köpte” både butik och pappas bil (som han var mycket stolt över.)

När upproret i Ungern kom i oktober 1956 dröjde det bara ett par dagar tills det kom upp antisemitiska slagord på väggarna i Budapest. Det fick mamma och pappa fundera på om de skulle lämna landet. Men pappa ville inte fly med två barn, 14 och 9 år, så de stannade och försökte i stället att komma ut på laglig väg. Efter ett flertal försök att komma till Israel fick de till slut hjälp av pappas kusin i Stockholm, Stefan Salzer. Han lovade att vara ekonomisk garant för familjen under de första sex månaderna i landet. Det hjälpte oss att lämna Ungern. I oktober 1957 flyttade vi med två amerikakoffertar till Sverige. Mina föräldrar, min bror och jag.

I Sverige fick både mamma och pappa jobb nästan direkt tack vare Stefan Salzer (han hade flytt in i Sverige från Norge i april 1940), min bror och jag började skolan.

De hade olika arbeten under hela sitt liv. Mamma blev sjuk i bröstcancer när hon var 55-56 år och dog när hon var 60 år.

Pappa dog av sin tredje hjärtinfarkt som 75-åring.

Båda mina föräldrar var medlemmar i Judiska församlingen och firade de stora helgdagarna (Rosh Hashana och Jom Kippur, Chanuka och Pesach). Men de höll inte koscher och gick inte särskilt ofta i synagogan. Under en period gick vi till brandstationen i Hökarängen där vi firade Rosh Hashana och Jom Kippur."

Accession - January 7, 2020