Rått- och musfällor

När den moderna musfällan med träplatta och slagbygel uppfanns under slutet av 1800-talet blev den gamla tidens fällor snabbt omoderna. Bortglömd blev en rik flora av dödliga rått- och musfällor; de snarade, krossade, dränkte och fångade.

I museets samlingar finns fyra typer av fällor:

1. Slagfälla.

Slagfällan är den typ av fälla som de flesta av oss tänker på när vi hör ordet ”musfälla”. Detta är den moderna fällan som utvecklades mot slutet av 1800-talet. Fällan fungerar genom att en mekanism laddas med ett bete och när betet vidrörs slås djuret hastigt ihjäl av en slagbygel.

2. Klampfälla/blockfälla.

Denna typ av fälla omnämns i källor från 1500-talet, men kan mycket väl ha äldre anor. Ett tungt träblock gillras med hjälp av en ledad stång och ett snöre. När betet vidrörs frisläpps blocket och krossar djuret.

3. Snarfälla/strypfälla.

Snarfällan har anor från 1700-talet och var allmänt förekommande mot slutet av 1800-talet. Fällan tillverkas av en träkloss med ett eller flera fångsthål längs långsidan. På ovansidan av fällan sitter metallfjädrar med snaror. Fällan riggas genom att snarorna sänks ner i fångsthålen och hålls på plats av en tunn tråd riggad med bete. När tråden bits av fastnar djuret i snaran.

4. Burfällan.

Med burfällan lockas djuret in i en bur med hjälp av ett bete. Utformningen av buren gör att djuret inte kan ta sig ur och infångas på så vis levande. Historiskt sett har denna typ av fälla tillverkats av såväl metall som trä.

Collapse text