Under 1700- och 1800-talen växer tenngjutandet som hantverk i Dalarnas städer Falun, Säter och Hedemora. Tenn är mjukt, har låg smältpunkt och är lättbearbetat. Det blev snabbt pop ...
Under 1700- och 1800-talen växer tenngjutandet som hantverk i Dalarnas städer Falun, Säter och Hedemora. Tenn är mjukt, har låg smältpunkt och är lättbearbetat. Det blev snabbt populärt, både som en billigare version av silver och som ett hantverk i sig. Tenngjutare som Lars Nilsson Hedman (1713-1751), Eric Magnus Hammarstrand (1788-1837) och Carl Logren (1750-1775) och dennes son Johan Fredrik Logren (1776-1787) etablerade sig i Falun. I Säter verkade Anders Morström (1778-1784/-87) från Falun och i Hedemora fanns Petter Samuelsson Norén (1760-1794).
Till de vanliga varorna hörde kannor, stop, fat, ljusstakar och s.k. kallskålar (som användes för att servera "kallskål", en kryddad vindryck). Ofta plockade man upp själva formgivningen från silvrets värld men eftersom man göt, snarare än smidde, kunde gjutformar gå i arv. En annan konsekvens av att man göt kan man även se i de avgjutningar av mynt och medaljer som ofta pryder locken på stop och kannor. Bara de finaste faten fick dekoreras med den knollriga yta man får om man hamrar det med en kulhammare. Här finns ett urval ur våra samlingar där exempel ges på tenn både som lyx- och vardagsvara.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».