Fornlämningar

Här samlas fotografier som relaterar till halländska fornlämningar, dvs övergivna spår efter mänsklig verksamhet tillkomna före år 1850. Redan under stenåldern (från 4000 f Kr) hade Halland ett nordligt och ett sydligt kulturområde; klippigare i norr, sandigare i söder. Landskapets åar försvårade kontakter i nord-sydlig riktning, men utgjorde goda vattenvägar österut. Olika typer av stenkammargravar restes under yngre stenålder: dösar, hällkistor och gånggrifter. De olika geologiska förutsättningarna medförde att man under bronsåldern (1700-500 f Kr) i norr byggde gravrösen av sten medan gravhögarna i söder gjordes av grästorvor. Från yngre bronsåldern började gravar i skeppsformade stenringar skapas, s k skeppssättningar.

Hallänningarna blev allt fler under järnåldern (500 f Kr-1050 e Kr) och utöver boskapsskötsel tillkom åkerbruk. Gårdarna blev större och hövdingarnas allra störst. I Slöinge hittades ett stort antal små, mönstrade guldbleck, ”guldgubbar”, daterade till 700-talet vid utgrävningen av en hövdingagård. Mestadels låg gårdarna enskilt men i Brogård öster om Halmstad finns lämningar av en ovanligt stor järnåldersby. Under äldre järnåldern tillkom domarringarna, gravar i runda stenringar, och många höga bautastenar restes såsom Frodestenen på Li gravfält i Fjärås, Hagbards galge nära Asige kyrka och Slummestenen vid Broåsens gravfält. Mossofferfynd såsom vapen och kärl av olika material finns från denna period.

Från vikingatiden (800-1050 e Kr) har många föremål av ädelmetall hittats, exempelvis mynt. I bl a Järnmölle och Hishult framställdes järn ur myrmalm, viktigt för Danmark som Halland tillhörde från 1000-talet. Handeln med omvärlden var omfattande redan under järnåldern och utvecklades på medeltiden. Galtabäcksskeppet l från ca 1195 är ett fynd i den kategorin. Ruiner efter kristna kyrkor, kloster samt fästen och borgar är andra medeltida lämningar.

Somliga foton publiceras trots dålig upplösning i syfte att sprida kännedom om fornlämningen.

Collapse text