På uppdrag av Dala Fornminnesförening skickades vid två olika tillfällen två yngre läroverkslärare ut för att inom begränsade områden utföra inventeringar sk ”fornminnesundersöknin ...
På uppdrag av Dala Fornminnesförening skickades vid två olika tillfällen två yngre läroverkslärare ut för att inom begränsade områden utföra inventeringar sk ”fornminnesundersökningar”. Huvudorsaken var att man trots rapporter genom föreningens medlemmar och ortsombud (ofta präster) inte lyckades få svar på frågan: ”Har landskapet Dalarna varit bebott under förhistorisk tid?” En bidragande orsak kan också ha varit att det 1867 kom en ny fornminnesförordning som bland annat slog fast att ingrepp på alla typer av fasta fornlämningar var straffbara. Och då var det ju bra att kartlägga dessa.
1867 sänder föreningen ut O.W. Wahlin som tre dagar efter midsommar anträder sin resa. Först är han tre veckor i Rättvik, Mora och Venjans socknar för att framförallt kontrollera tips om fornlämningar som inkommit till föreningen. Därefter ägnade han tre veckor till By, Folkärna och Grytnäs socknar, där det helt enkelt fanns ytterst få tips att kontrollera, utan där det mer handlade om att påbörja en antiqvarisk redogörelse för dessa socknar.
1869 sände man ut K.E. Roberg som under 6 veckor kom att ägna sig i huvudsak åt By och Folkärna socknar. Huvudändamålet med denna inventering var att ”få utredning så säker som möjligt, huru långt kulturen och Sveabefolkningen under hedniska tiden sträckt sig uppåt Dalarna och i hvad mån fornlemningarne överenstämme med hvad som finnes i de angränsande provinserna.” Allmogen var skeptisk till Roberg och han hade svårt att inhämta information, men lyckades till syvende och sist återfinna en del gravar, som han faktiskt gjorde utgrävningar i. Samtliga var brandgravar och i dessa återfann han brända ben som har daterats med C-14 metoden 2016.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».