Klinckowström - på sjömilitärt uppdrag

Under 1800-talet skedde en totalomvandling av flottan. Träfartyg med segel kom under århundradet att bytas ut mot ångdrivna stålfartyg. Nya vapen revolutionerade krigsföringen med snabbskjutande kanoner, minor och torpeder. Detta kom helt att påverka såväl omvandling i fartygens tillverkningsprocess till förändrade stridsstrategier men också förändring i livsmiljön för besättningen ombord. I början av seklet ansågs USA som en förebild gällande tekniska framsteg, inte minst gällande utvecklingen av ångbåtar. Robert Fulton var en av de mest framgångsrika uppfinnarna som 1807 testade en ångmaskin på Hudsonfloden och tre år senare fanns det ett 50-tal ångfartyg i drift på de amerikanska floderna.

Även i Sverige var experimenten många och John Ericssons propellerdrivna krigsfartyg Princeton imponerade världen. I flottans modellkammares samlingar finns flera exempel på modeller som visar olika typer av propellrar, säkert insamlade i inspirationssyfte och för att pedagogiskt förklara tekniken.

Den svenska regeringen ville veta mer om utvecklingen i USA, inte minst gällande hur svenska flottan kunde ha användning av ångfartyg. Dessutom var det av intresse att få en inblick i läget i området efter Napoleonkrigen. Rudolf Cederström, som var kung Karl XIV Johans nära medhjälpare och generaladjutant för flottorna fick i uppdrag att hitta lämplig person för ett sådant undersökande uppdrag. Sjöofficeren Axel Leonard Klinckowström föreslogs. Det officiella uppdraget bestod i att skaffa kunskap om Fultons uppfinning ”att med ångmaskin framföra fartyg genom sjön” och bedöma om detta var något för svenska flottan. Till sin hjälp fick han ett rekommendationsbrev av kungen och den amerikanska ministern i Stockholm. Brevet skulle hjälpa honom att få tillträde till de miljöer han behövde.

Klinckowström reste runt i USA och berömde det amerikanska samhället i sina brev hem till Sverige. Han lyfte exempelvis fram den jämlikhet han tyckte sig finna mellan människorna där och den omtanke som fanns om arbetare i fabrikerna från ledningen. Om ångbåtarna var han också starkt positiv och han kallade dem för framtidens kommunikationsmedel till havs.

I inledningen till boken skrev han:

Jag har uppriktigt framställt de föremål denna bok afhandlar, sådana de förekommit mig, hvarvid jag äfven icke sällan tillåtit mig några egna anmärkningar och reflexioner. Den synpunkt, ifrån hvilken jag visat de Förenta Staternas speciella förhållanden samt andra föremål, som dermed hafva gemenskap, är oftast ganska fördelaktig.

Klinckowström tog turer med ångbåtar och var lyrisk över deras funktion och inredning. Han skapade förteckningar över ångbåtar som trafikerade Mississippifloden, New York och Philadelphia och dess tonnage. Han bemötte också den skepsis som fanns kring den nya tekniken och rädslan för att ångpannorna skulle leda till explosioner och leda till sig åskblixtar.

När man hemma i fäderneslandet får erfarenhet om ångfartygen, samt det beqväma och snara sätt att komma ifrån en ort till en annan, är jag förvissad, att allmänhetens opinion snart ska vinnas för denna inrättning.

Efter en tid började reskassan sina och han behövde låna pengar för att fortsätta resan eller bege sig hem. Klinckowström författade ett brev till kungen där han rapporterade om sina intryck och efter det fick han ytterligare medel för att kunna betala biljetten hem. Det finns uppgifter om att Klinckowström redan innan resan var i en besvärlig ekonomisk situation. Kungen fick ge honom 2000 riksdaler för att han skulle kunna komma iväg och få vara ifred från sina fordringsägare under resans gång. Så han fick pengar till hemresan och på vägen hem stannade han i Paris där han författade 300 sidor med text och teckningar om resan till kungen, på franska. Som svar blev han befordrad och fick alla skulder som han ådragit sig på resan strukna.

Sista brevet i boken avslutades med:

Jag slutar nu dessa strödda och ofullständiga anteckningar om ett land, hvilket jag med saknad lemnar, ehuru min helsa under hela mitt vistande här varit vacklande och denna omständighet ofta hindrat mig, att så, som jag önskat, fortsätta mina forskningar.

1824 publicerades Klickowströms ”Brev om Förenta staterna, författade under en resa till Amerika åren 1818,1819, 1820". Boken bestod av 25 brev. I publikationen ingick även en atlas med diverse tryck efter Klinckowströms målningar. Verket blev det första illustrerade skandinaviska verk om USA.

I Marinmuseums arkiv finns en handskriven bok av Klinckowström, den är utförd i Paris och handlar om de sjömilitära delarna av resan. Det är inte bara ångfartyg utan också andra innovationer som han rapporterar om. Han berättar bland annat om hur han ser ångdrivna sågar som han föreslår skulle vara mycket användbara vid varvet i Karlskrona. Han identifierar också vilken fördel ett ångdrivet pumpverk skulle ha för att pumpa ut vattnet i dockorna på varvet. Han beskriver att tömningen är för besvärlig och att dockorna därmed inte utnyttjas som de borde.

Denna omständighet gjör att man ej kunna använda Nya Dockorna såsom man borde: Deremot skulle en ångmaskin som pumpar, snart gjöra sig betald genom de dagsverken den besparade.

Några år senare installeras också ett ångdrivet pumpverk i de nya dockorna.

Han beskriver också fördelarna med järntåg istället för dem av hampa.

Wid detta tillfälle borde det tillåtas mig, att fästa Eders Majistäts höga uppmärksamhet wid den betydeliga besparing som skulle uppkomma om hwart och ett fartyg i flottan försåges med ett jerntåg.

Han pekar på beroendet av importen av hampan från Riga och det faktum att Sverige har gott om järn och smeder.

Flera olika innovationer inom vapentekniken beskrivs i boken, bland annat kanonlås med dubbla flintor samt gevär med repeterande skott.

Extra uppmärksamhet lägger Klickowström på Fultons torpedsystem. I boken finns en översättning av några handlingar som Klickowström kommit över samt en mängd ritningar som han kopierat från Fulton.

Klinckowström dör 1837. Hans bild av Amerika kom genom boken att få stor spridning i Sverige. Effekterna av hans rapporteringar om ny teknik för flottans räkning är inte utredda men man kan konstatera att hans siande om ångteknikens framgång definitivt träffade rätt.

Åberg, Alf 1984: De första utvandrarna: svenskars öden och äventyr i Nord- och Sydamerika under 1800-talets första hälft. Stockholm: Natur och kultur.

Text: Lina Mårtensson, intendent Marinmuseum.