Axel Törneman

Målningen med de två kvinnorna som upplever musiken som flödar ur en flygel i en stor konsertsal är en bild som handlar om det som inte går att se, och om hur det är att inte se. Blinda på konsert är ett av Törnemans tidigare verk, färgskalan är mörk och återhållen. Men ljuset i bilden sprider sig som ljudvågor och ger intryck av att vilja ge betraktaren en uppfattning av hur musiken påverkar de som lyssnar på den. De två kvinnornas ansikten är upplysta, även det som är vänt från ljuset, som att musiken fyller deras sinnen. Runt instrumentet i bakgrunden är måleriet flödigt och intensivt som för att signalera att volymen är som starkast där. Törneman återkom till både upplevelsen av musik och att inte se i flera av sina målningar, ett modigt och svårt tema att skildra i måleri som bara kan upplevas med blicken.

Axel Törneman gjorde flera större målningar i offentliga miljöer. I Riksdagens andra kammare finns denna målning i ett av valven. Motivet är hämtat ur Snorre Sturlasons saga om den svenska kungen Olof Skötkonungs möte med den fiktive Torgny Lagman. De två hade olika förslag på hur en konflikt med Norge skulle lösas. Skötkonung förordade ett väpnat motdrag medan Lagman menade att en fredlig uppgörelse vore det bästa. Törneman gjorde tre valv till denna sal och ett av de andra uppvisar ett annat historiskt motiv, Engelbrekt vid Arboga möte, en händelse som under lång tid beskrevs som den första riksdag där folket var representerade. Båda scenerna har med andra ord stor tyngd i det tidiga 1900-talets politiska läge. Unionen med Norge hade efter hårda men fredliga förhandlingar slagits upp året innan Törneman fick uppdraget att göra denna utsmyckning och under hela 1910-talet debatterades kvinnors rösträtt. Det var en tid då både nationens identitet och betydelsen av att vara en demokrati formulerades om. Scenen med Torgny Lagman användes i både liberal och socialdemokratisk retorik och då dessa partier hade medvind under denna period speglar motivvalet i någon mån det politiska läget. De båda motiven har också avsikten att påminna riksdagens ledamöter om vilka de företräder och på vilket sätt de ska utföra sitt uppdrag. Motiv från händelser och sagor flera hundra år tillbaka i tiden hade med andra ord stor aktualitet när målningarna stod klara. I skissen till verket är färgfälten uppbrutna i mindre rektanglar, något som återkommer i Törnemans måleri. Törneman hade för avsikt att använda mosaik till detta arbete men avstod då det skulle bli för kostsamt. Skissen till målningen finns på Värmlands Museum sedan 2022 och är med sina sex meter det största verket i museets konstsamling.

Axel Törneman målade detta porträtt av sin son och familjens hund som en gåva till hans hustru, på baksidan står fortfarande "Till Gudrun". Algot sitter på divanen med fjädrar i håret och en pilbåge i handen. På golvet står hunden Zacco, redo att följa med sin husse ut på fantasins upptäcksfärder. Färgerna i målningen återkommer Törnaman ofta till, det mörkt blåa och smaragdgröna som tillsammans skapar volym och skuggor i pojkens dräkt och ljusspelet på väggen bakom honom. Även i ansiktet återspeglas dessa färgtoner.