Målning av Johan Fredrik Julin föreställande Högbo bruk 1837.
Fotograf okänd, / Järnvägsmuseet
Tekniska innovationer i järnriket
Järnrikets historia
Gästrikland har en lång historia av järnhantering bakom sig som i allra högsta grad är vid liv ännu idag. Spåren från järnhanteringen som finns lämnade i landskapet är många. De kan bestå av en 2000 år gammal slagghög, eller en praktfull herrgård som var järnbrukets eget högsäte. Under 1600-talet nådde järnhanteringen industriella proportioner och det var vid denna tid järnbruken började växa fram i regionen. Under 1700-talet och 1800-talets första hälft producerade Sverige så mycket järn att landet stod för en tredjedel av Europas behov. Det var landets naturtillgångar som var den avgörande faktorn för den stora produktionen. Malmen fanns i berget, bränslet fanns i form av skog och den mekaniska utrustningen drevs genom vattenkraft. Framförallt var det just skogen som var landets stora tillgång, järnbruken krävde nämligen enorma mängder med träkol för sin produktion. Denna produkt var däremot en bristvara i till exempel England. Med nya tekniska upptäckter blev det så småningom möjligt att smälta malmen med stenkol, vilket ledde till att produktionen ökade i mindre skogsrika länder. Med ökad konkurrens på världsmarknaden blev lönsamheten mindre på de svenska järnbruken. Landet stod i stort behov av en effektivisering av produktionen.
Arbetslag vid kolmila.
Lövqvist, Albin / Länsmuseet Gävleborg
Bessemerprocessen
Då den svenska metallindustrin mötte en ökad konkurrens från omvärlden ställdes krav på anpassning efter de nya rådande förhållandena. Genom ny teknik inom järnframställningen utvecklades vissa bruk i takt med konkurrensen. Detta var livsavgörande för järnbruken vars produktion började bli allt mer förlegad samt oekonomisk. Köpmannen Göran Fredrik Göransson från Gävle hade år 1854 köpt Högbo Bruk, utanför Sandviken. Som entreprenör insåg han att vilket stort behov det fanns efter förnyelse. Blicken vändes utomlands för beskådandet av nya upptäckter. I England hade ingenjören Henry Bessemer under samma tid uppfunnit en ny metod för att färska flytande råjärn till smidbart stål. Denna enskilda process innebar att flera tidigare tidsödande arbetsmoment av förädlingen av järnet kunde läggas till historien.
Forsbacka.Interiör från bessemerverket, ugnen till höger.
Länsmuseet Gävleborg
Henry Bessemer hade aldrig fått metoden att fungera i praktiken. Göran Fredrik Göransson bestämde sig dock för att köpa patentet för att sedan påbörja experimenten med den nya lovande tekniken. Metoden gick ut på att luft blåstes genom det nedsmälta tackjärnet vilket bidrog till att järnet renades från kol och andra biprodukter. Efter många misslyckade försök lyckades till slut Göransson med en blåsning, och blev därmed först i världen med att lyckas använda den nya metoden. Den kom att revolutionera stålframställningen världen över och ledde även till att den industriella revolutionen i Sverige kunde ta fart på allvar.
Rakkniv av bessemerstål.
Länsmuseet Gävleborg
Kjellinska ugnen
Ytterligare en teknisk världsrevolution har skett inom Gästriklands gränser. Platsen för detta var i Gysinge, där Gästriklands enda Vallonbruk är beläget. Precis som på övriga bruk i regionen så upplevde Gysinge en ökad konkurrens på världsmarknaden. Det var lika viktigt att hålla sig uppdaterad kring vad som skedde inom den tekniska utvecklingen som det var att bredda sin verksamhet. Brukspatron Gustaf Benedicks anlade bland annat en sulfitfabrik på området men undersökte även mer effektiva sätt att smälta järn och stål.
Gysinge bruk.
Fotograf okänd, / Järnvägsmuseet
År 1899 erbjöd Benedicks den då 27-årige civilingenjören Fredrik Adolf Kjellin uppdraget att smälta stål med hjälp av elektricitet. Under ett år byggdes en induktionsugn där experimenten skulle utföras. Den första lyckade smältningen skedde år 1900, och Gysinge blev därmed första platsen i världen där man lyckades använda elektricitet vid smältningen av järn. Det högkvalitativa stålet blev snabbt känt över världen som Gysinge Electro-Steel. Ugnen där de första experimenten ägde rum finns inte bevarad. Däremot kan man på bruket finna den vidareutvecklade ugnen som var i bruk fram till 1926. Idag är elektrostålugnar de vanligaste ugnarna för smältning av stål, dessa är alla en vidareutveckling av Kjellins uppfinning.
Mejsel av elektrostål. Stämplad: "1925" " ... ö..." "Gysinge" "Elektro" 7. Tjocklek: 8 mm.
Häll, Peter / Tekniska museet
Dagens innovationer
Ännu idag präglas hela stålindustrin av forskning för ständig utveckling. I Sandviken lever fortfarande Göran Fredrik Göranssons företag kvar i form av storindustrin Sandvik AB. Företagets stålforskningsavdelning är en av världens modernaste med 250 personer anställda. Varje dag ökar kunskapen om metallen som bearbetats i Järnriket i minst 2000 år.