Porträttgalleriet

Vaktmästaren Petter Blomqvist anställs av församlingen 1838. Han är då nybliven änkling med två barn. Den lilla familjen bor hyresfritt i vaktmästarbostaden i bottenplanet. Snart efteråt gifter han om sig med den 18 år yngre Maria Charlotta Julberg.

Blomqvist har tidigare arbetat som dräng hos grosshandlaren och textilfabrikören Aron Levi Lamm. Lamm är föreståndare i församlingen mellan 1804 och 1852, och den som anställer Blomqvist. Att Blomqvist inte var jude var viktigt för församlingen. Han kunde då utföra många av de sysslor som är förbjudna för judar på shabbat och på judiska högtider.

Blomqvist ansvarar för renhållningen i fastigheten; på gården, i portgångar, förstugor, och trappor. Själva synagogan städas en gång i veckan och då ska även ljusstakar och kronor putsas. Han eldar i skolsalarna och ser till att det finns vatten att dricka för eleverna.

Blomqvist ska också finnas till hands under gudstjänsterna. Ljusen ska tändas och porten öppnas en kvart innan gudstjänsten börjar. Under lördagsgudstjänsten ska han vara svartklädd och försedd med hatt på huvudet. Vid de judiska högtiderna ska han ”låta på fruntimmersläktaren förrätta samma sysslor av en nykter, anständigt klädd kvinna”. Detta sker på egen bekostnad, och antagligen är det hans hustru som sköter detta.

Synagogan är en plats för bön och därför har religiösa auktoriteter ofta varit noga med att hålla könen åtskilda. Man vill inte uppmuntra sociala kontakter under gudstjänsten och har, precis som i många andra samhällen, kopplat detta till sexuell attraktion.

För att förhindra detta utformades rummet med separata delar för kvinnor och män. Denna lösning med balkong är vanlig i europeiska synagogor som byggdes under 1800- och 1900-talen.

Bänkdörrar och säten var numrerade och hade tydliga markeringar för sittplatsen. Varje medlem hade sin egen fasta plats. Enligt synagogans ordningsstadga var det strängt förbjudet att luta sig över till grannen eller tränga ihop sig två personer på samma bänkrum. Inte heller var samtal med grannen under gudstjänsten tillåtna.

Fastigheten på Själagårdsgatan 19 byggdes om och renoverades flera gånger. 1812 slog man ut väggarna för att bilda ett större gudstjänstrum. Då målade man också om. Interiören fick detaljer av vit marmorering och förgyllning.

På räkningen från målare Olof Liljeberg nämns blå draperier, rosetter och fransar. De gjordes enligt dåtidens teknik troligtvis på spännpapp, som sedan togs ned.

Vid mitten av 1800-talet blev det allt populärare med en färgrik dekor. Ovanför fönstret på kvinnoläktaren löper en grön bård med schablontryck av bladverk. Även pelarna, taket och predikstolen är rikt dekorerade med tidstypiska blommor, blad och snirkliga detaljer. På väggen vid fönstret kan man också skönja linjerna av den väggfasta bänkinredningen. Samma dekorationsmålerier kan man se nere i stora salen, både i valvbågen och på väggarna.

1792, samma år som flera andra judar kommer till Sverige, anländer också Beata Wulff. Med henne kommer även hennes make, Stockholms nya rabbin Moses Ruben. Maken omnämns ibland som Reb Röbel, rabbinen från Röbel, varifrån de kommer. De har sin tjänstebostad på våningen ovanför synagogan.

I mantalslängderna noteras Beata Wulff som rabbinhustru. Som sådan har hon en viktig funktion i församlingen. Man kan anta att hon till viss del undervisar unga kvinnor om hur man sköter ett judiskt hem. I detta ingår bland annat att veta hur och vid vilken tidpunkt man använder mikvan, det rituella badet. Det är också vanligt förekommande vid den här tiden att rabbinhustrur är skickliga rådgivare i kosherfrågor.

Moses Ruben kommer till Stockholm för att verka som rabbin, men beskrivs omväxlande som informator, skolmästare, rabbinsadjunkt, präst och tjänsteman. Rollen som rabbin innebär framför allt undervisning för församlingens medlemmar, både i judiska och sekulära ämnen.

På porträttet avbildas Beata Wulff med en mössa i spets. Att täcka håret är något gifta, religiösa kvinnor gör än idag.

Recha Michaelson föds 1773 i Mecklenburg. Hon är dotter till handelsmannen Abraham Isaac och brorsdotter till Aaron Isaac. Hennes tidiga liv kom att kretsa kring giftermål. Vid 13 års ålder blir hon bortgift med sin kusin. Enligt vigselannonsen i Götheborgska Nyheter infann sig brudparet ”under Brudhimmelen uti Swenska national-drägten”, trots att vigseln sker i Tyskland.

Endast ett år efter bröllopet dör hennes make. Den unga änkan får bo kvar i Stockholm mot att hon gifter om sig med Aaron Isaacs affärspartner, den 19 år äldre Isaac Michaelson. Paret får flera barn och bor under många år vid Riddarhustorget.

Under de antisemitiska kravallerna i september 1838 attackeras flera ansedda medlemmar i församlingen. På en enda kväll krossas 47 fönsterrutor. Recha Michaelsons hem är en av de bostäder som attackeras. I tidningarna förundras man över hur man kunnat angripa änkefru Michaelson:

ett äldre fruntimmer, så allmänt respekterad, att hon troligen ej har en enda ovän, och utom sin enskilda umgängeskrets endast känd för sin gifmildhet och välgörenhet emot fattiga

Hon dör 66 år gammal, och efterlämnar fyra barn som når höga positioner i det svenska samhället. Tre av dem konverterar till kristendomen.

Isaac Michaelson kommer ursprungligen från Brandenburg. Han anländer till Sverige 1780 och får anställning som handelsbiträde åt Aaron Isaac. 1782 gifter han sig med dennes dotter Ester. Efter Esters död i unga år gifter han om sig med hennes kusin Recha Abraham.

1785 erhåller Michaelson handelsrättigheter och övertar ett år senare Aaron Isaacs affärsrörelse. Han blir en framgångsrik affärsman. Tillsammans med systersonen och kompanjonen Michael Benedicks, etablerar han en fabrik för tillverkning av bijouterier och galanterivaror. Guldsmedsfirman Michaelson & Benedicks expanderar med tiden till ett stort handelshus med bankirrörelse och nära förbindelser med hovet, men utsätts samtidigt vid upprepade tillfällen för antisemitiska angrepp.

1811 naturaliseras Michaelson, tillsammans med bröderna Michael och Wilhelm Benedicks, som svenska undersåtar. De blir därmed de första svenska judar som erhåller medborgerliga rättigheter och undantas från judereglementet. 1814 utnämns han till hovjuvelerare och får året därpå burskap som svensk grosshandlare.

Cecilia Jacobson bor på flera adresser i Gamla stan och föder fler än tio barn. Inte alla överlever till vuxen ålder.

Jacobsons föräldrar tillhör de tidigast invandrade judarna i Sverige. Fadern arbetar först som biträde åt Aaron Isaac och är i början av 1780-talet bosatt som handelsresande i Marstrand. Det är i denna frihamn (porto franco), med oinskränkt religions- och näringsfrihet, som Cecilia Jacobi föds 1781.

1784 flyttar familjen till Stockholm där fadern anställs som handelsbetjänt åt kattuntryckaren Jacob Isaac. Jacob Isaac var i sitt andra äktenskap troligtvis gift med Cecilia Jacobis moster.

Efter föräldrarnas död bor hon, som ogift kvinna och därmed också omyndig, kvar som fosterbarn hos familjen Isaac. I hemmet vistas också handelsbiträdet David Jacobson. Hon gifter sig med honom 1798, vid 17 års ålder. Hennes make är då dubbelt så gammal som hon.

I likhet med flera av de tidigast invandrade svenska judarna är David Jacobson från Mecklenburg. I början av 1790-talet kommer han till Sverige och bor i Norrköping där hans bror etablerat sig som grosshandlare.

Efter några år flyttar Jacobson vidare till Stockholm där han är verksam som handelsbiträde åt Jacob Isaac, Sveriges förste judiska kattuntryckare, och senare hos dennes änka. Omkring 1798 gifter han sig med Cecilia Jacobi som är fosterdotter hos familjen Isaac.

David ansöker samma år om att få anlägga en fabrik för textiltillverkning i Stockholm, men får avslag. Först 1807 erhåller han skyddsbrev på grosshandel och etablerar egen verksamhet. Han blir senare kompanjon med Lazarus Lewin.

Paret Jacobson får över tio barn, men alla överlever inte till vuxen ålder. Tre av sönerna går i faderns fotspår och etablerar sig som grosshandlare.

David Hirsch anländer till Stockholm 1792. Han hade varit spännmakare i tyska Strelitz. Men eftersom detta yrke låg under skrå i Sverige, något som uteslöt judar från ämbetet, ägnade sig Hirsch istället åt handelsverksamhet och sålde hårnålar, tvålar, bläck och halsband.

Hirsch är ständigt i konflikt med den judiska församlingen. Bland annat om en torasköld han vill skänka till synagogan. Han saknar skyddsbrev, och därmed även bosättningsrätt, vilket oroar församlingsmedlemmarna. I april 1796 utbryter tumult i synagogan. Hirsch blir rasande och slår sönder flera av synagogans fönster.

Han bedriver också växlingsverksamhet, något som inte är tillåtet för judar. Oro för att detta ska underblåsa judehatet sprids bland församlingsmedlemmarna. Det hela hamnar hos överståthållarämbetet, dåtidens högsta civila myndighet för rättskipning. Hirsch får stanna i landet, men tvingas böta för skadegörelsen.

1801 får David Hirsch rätt att driva kattuntryckeri. Det blir med tiden det största i Stockholm, och verksamheten utökas till att innefatta även sidenfabrik. De judiska kattuntryckarna mötte ett visst motstånd från borgerskapet, som var rädda för konkurrens.

När David Hirsch avlider 1811 lämnar han efter sig en betydande förmögenhet i fastigheter och kontanter. Dessutom en käpp med guldknopp, tjugotvå skjortor, flertalet böcker på hebreiska samt en så kallad syrtut, den blå överrock han avbildas i på porträttet.

Moses Bendix Cohen föds 1789 i Köpenhamn. Som 19-åring kommer han till Stockholm och kallar sig då Mauritz Bähr. Han bosätter sig hos sin morbror Aron Moses Lamm.

Några år senare gifter han sig med Cilla Gisiko. Paret blir kvar i Gamla stan. I bouppteckningen framgår att standarden på deras lägenhet är god med mahognymöbler och "sidenöverdrag". Han skattar extra för att familjen röker, nyttjar vin och kaffe och spelar kort. Bähr åtnjuter stor respekt i församlingen. När synagogan på Själagårdsgatan ska byggas om blir han kallad som sakkunnig.

1811 får han skyddsbrev på handel i öppen bod, 1813 på grosshandel. Bähr får också tillstånd att anlägga en fabrik för tyger och sidenband, som säljs i hans bod i Gamla stan.

I Aftonbladet 1836 kan man läsa följande annons:

Bomulls-Fabriks-Bod är öppnad uti huset n:o 76 vid Västerlånggatan, den andra till venster från Jerntorget, hvarest försäljes af undertecknads tillverkningar alla sorter moderna bomullstyger, färgad och ofärgat kaliko, samt bomullsdukar till billiga priser.