Lockande bilder som "ammade det äkta sjömannasinne!” - Rudolf Nissens bildskatt på Marinmuseum

Rudolf Nissen kom från en gammal sjömanssläkt. Redan hans farfar hade dött på ett fartyg i Macao i början av 1800-talet och hade blivit begravd i Sydostasien, vilket Nissens far fick bevittna som tolvårig. Även Rudolf Nissens barn och barnbarn blev sjömän. En av dem, sjökapten Kurt Nissen överlämnade sin farfars fotosamling till Marinmuseum under 1970-talet.

Hans förtjänster gav honom dock möjligheten att följa med på en av de mest omskrivna resorna i den svenska flottans historia, Vanadis världsomsegling mellan 1883 och 1885 – en av bara fyra världsomseglingar som genomfördes av den svenska marinen. Under resan utförde han bland annat vetenskapliga uppdrag som kronometermätningar, magnetiska mätningar och meteorologiska observationer.

Även två andra resor sticker ut och lämnade spår i Nissens fotosamling, långresan med Vanadis åren 1880/81 samt korvetten Balders långresa 1894/95. Många av bilderna i samlingen kan knytas till dessa resor. Det beror på bildernas proveniens, men också på resultaten av jämförande studier mellan de olika platser som besöktes under resorna och de avbildade orterna, samt jämförelser av påskrifters handstil. Tagit tillsammans ger dessa indicier en samlad förståelse för fotografiernas tillkomst.

I samlingen finns många bilder av sevärdheter, stadsvyer, arkitekturbilder och landskap som är typiska för souvenirbilder. Vi hittar bildserier från en rad orter som Nissen besökte under sina resor. Till exempel London, Dartmouth och andra platser i södra England, vars hamnar ofta besöktes innan sjöfarare korsade Atlanten. Även Rio de Janeiro besökte han flera gånger, till exempel 1884 och 1894.

Madeira, St. Helena, Kapstaden och Montevideo besöktes under Balders långresa 1894/95, Elba under Vanadis långresa 1880/81.

Bredvid dessa bildserier av städer och platser finns porträtt och personbilder. Dessutom innehåller samlingen bildserier med kopior från Vanadis världsomsegling liksom ett fotoalbum som skänktes till Rudolf Nissen som minnesalbum om resan med Balder.

Albumet från Balder är ett typiskt resealbum som ordnar bilderna i en viss kronologi och ämnesindelning som täcker de minnesvärda aspekterna av resan. Berättelsen börjar med porträtt och gruppfoto som presenterar resans deltagare på olika platser ombord. Personbilderna avbildar livet ombord exemplariskt och visar typiska sysselsättningar som vakttjänst, navigering, städning av fartyget, kroppsvård, matlagning, vila och fritid med mera.

En annan kategori utgör motiv som visar personer på utflykter i land, besök av sevärdheter och möten med människor på plats. I detta sammanhang visas också omgivningen t.ex växtligheten, arkitektur och landskap på de besökta platserna.

Även det obligatoriska linjedopet saknas inte. Inte heller bilder av andra fartyg som möttes under resan och som sticker ut ur det normala eftersom de antingen var stora eller exotiska.

Bilderna togs ombord på fartyget, dock är fotografen inte känd. De förmedlar en individuell bild av en konkret resa och skildrar det som deltagarna själva upplevde, liksom deras personliga minnen. Albumet förmedlar på detta sätt en relativ autentisk bild av resan.

Den andra huvudmängden av bilderna utgör motiv från Vanadisresan 1883-85. Dessa skiljer sig från albumets bilder. Även om det togs bara tio år tidigare tillhör de en annan fas i fotohistorien.

Originalnegativen befinner sig idag i Etnografiska museets bildsamling, men en rad kopior har hittat vägen till Marinmuseums fotoarkiv. Personbilder från denna resa avbildar höga sjöofficerare och andra personligheter med hög ställning i samhället och ombord, så som kronprinsen och de högre officerarna. Grupporträtt av viktiga möten och besök i land skildrar också upplevelser av fartygets elit. Livet ombord för den enkla besättningen saknas nästan fullständigt med undantag från olika grupporträtt från fartygens besättningar och foto från linjedopet.

Sådana personbilder av resenärerna saknas dock nästan fullständigt i Nissens samling. Hans samlande fokuserade på de etnografiska bilderna från lokalbefolkningen på olika resmål och deras seder och bruk. Bilder som togs med ett vetenskapligt syfte.

Dessa motiv från expeditionens fotograf kompletteras med souvenirbilder som köptes in som minnen från besökta platser. Motiven är arkitektur, liksom sevärdheter i olika städer, landskap och personbilder som representerar typiska individer från lokalbefolkningen. Bilderna skildrar inte händelser som deltagarna själva upplevde utan det är motiv med bildningskaraktär som skulle förmedla information om världen, andra länder och städer.

Bilderna vi ser togs inte av Rudolf Nissen. Han hade många talanger men en fotograf var han inte. Vem som är fotografen är ofta okänt. Det gäller framför allt de mer amatörmässiga resebilderna från Balders resa. Många andra motiv kan dock knytas till kända fotografer. Tre fotografer som kan identifieras sticker ut. En djupare efterforskning skulle säkert sålla fram ytterligare namn.

En stor del var bilder från Vanadis resan 1883-85 togs av Oscar Ekholm. Han var en ung fotograf som valdes ut av Hjalmar Stolpe för att dokumentera den vetenskapliga delen av resan. Rudolf Nissen föreslog att han skulle anställas som personlig uppassare till honom, men till slut blev han anställd av departementet som underofficer.

Ekholm hade ett gediget fotografiskt påbrå, eftersom hans morbror var Carl Fredrik Lindberg, Kungliga Vitterhetsakademins första fotograf. Själva hantverket lärde han sig på ateljén Roesler i Stockholm. Samma ateljé tog hand om en del av glasplåtarna efter Ekholms död. De kopierades till vänner, gynnare och besättningsmedlemmar från Vanadis. Glasnegativens öde mellan förvararingen i fotoateljén och ankomsten till Etnografiska museets samling är oklart.

Att de har tagit skada av tidvis dålig förvaring är uppenbart. Därför är det inte omöjligt att de tidiga kopiorna kan spegla ett bättre tillstånd av vissa motiv än själva originalnegativen. Att bilderna har använts för att skapa försäljningsverk är inte känt, varför kan man utgå ifrån att kopiorna som finns i omlopp samtliga kommer från personer med en personlig anknytning till Vanadisexpeditionen.

En annan del av bilderna kunde identifieras som verk från Kusakabe Kimbeis katalog. Han var en av de främsta producenterna av souvenirfotografier i Japan runt sekelskiftet 1900 och hade sin ateljé i Yokohama. Han var framför allt känt för sina motiv från populära resmål liksom för kvinnoporträtt med traditionella sysselsättningar. Kimbeis ateljé var på den tiden den största i Japan.

Många motiv i Nissens samling visar japanska tempel och helgedomen i Nikko. Genom ett fotografi från hotellet med påskrift på baksidan vet vi att Rudolf Nissen besökte platsen även om detta besök inte nämndes i andra reseskildringar.

De 13 bilder med motiv från Rio de Janeiro togs av den kände fotografen Marc Ferrez. Han var son till en fransk skulptör som hade utvandrat till Brasilien 1816. Ferrez studerade fotografi i Paris och återvände sen till sin hemstad Rio de Janeiro för att öppna en egen ateljé. I centrum av hans arbete stod den brasilianska naturen och landskapet. Han blev snabbt mycket populär.

Från och med 1873 använde han en panoramakamera. Till hans mästerverk räknas de storslagna panoramavyerna över Rio de Janeiro. Senare i livet övergick han till att dokumentera den urbana utvecklingen i staden. Han anses vara en av de främsta fotograferna i sin tid och vann många priser. Bland annat utnämnde kejsaren Pedro II honom till ”Fotograf av den kungliga marinen”.

Återstår frågan efter motivationssammanhanget. Varför samlade Rudolf Nissen bilderna och varför just sådana? Svaret måste sökas i hans karaktär, hans påbrå och i tidsandan.

Nissen var uppenbarligen ett barn av sin tid – 1800-talets andra hälft. En bildad man med borgerligt påbrå från en gammal sjömanssläkt. I minnesrunan efter hans död beskrivs han med blommiga ord som en särskilt sympatisk människa som utöver hängivenhet för sjömansyrket hade intressen inom musik och litteratur.

De årtionden som präglade honom var en brytningstid där den accelererande industrialiseringen drev fram övergången från segel till ånga med stormsteg.

Slutet av 1800-talet infaller fortfarande i upptäcktsresornas tidsålder. De vita fläckarna på jordklotet fylldes en efter en. Den svenska flottan ville också vara med i spelet. Äran av långresorna började och nådde en första höjdpunkt med fregatten Eugenies världsomsegling 1853.

Resorna var en del av flottans verksamhet med längre sjöexpeditioner som hade en rad olika syften. Å ena sidan skulle de skydda och främja handelsförbindelser, utforska världen med vetenskapliga metoder och samla kunskap samt exotiska föremål från fjärran länder. Å andra sidan var de en viktig del i utbildningen av nya sjömän. Ett citat från Nissens rapport över korvetten Balders expedition 1894–95, som återgavs i minnesrunan, avslöjar hur han såg på saken:

”…vid bedömandet af långresornas betydelse för utbildningen i sjömanskap icke endast […] fäste sig vid den sida av ordets betydelse, som afsåge den yrkestekniska färdigheten, utan förnämligast hade i sigte utbildandet af de intelligensen och karakterens egenskaper, hvilka framför allt kräfvas af en god sjöman.” (TiS 1897, s 15)

Det var alltså personligheten och karaktären som skulle formas under resan. Och det gjorde de också. Många givare, som lämnar in gamla släktningars samlingar från långresorna till Marinmuseum, vittnar om hur morfar eller farfar hela livet har berättat om resan. Än idag är det lätt att föreställa sig vilken ögonöppnare det måste har varit för bondpojkarna ur svenska skogar att plötsligt möta alla Söderhavets skönheter, Sydamerikas urskogar, Japans tempel eller bestiga pyramiderna.

Vilket intryck berättelserna från sådana resor gjorde på Nissen, avslöjar ytterligare ett citat från hans dödsruna.

„Tvenne generationers minnen från fjärran länder och haf fyllde den växande ynglingens sinne med lockande bilder och ammade det äkta sjömannasinne, som hela lifvet igenom blef ett af Rudolf Nissens mest utmärkande karaktersdrag.” (Tis 1897, s 2)

Upptäcktsresorna fascinerade stora delar av befolkningen. De flesta människor på den tiden fick dock nöja sig med att resa runt världen hemifrån med fotokonstens hjälp som levererade vyer från det exotiska utlandet till den egna fåtöljen. Rudolf Nissen tillhörde de få privilegierade som hade chansen att resa på riktigt. För alla andra fanns det en livlig marknad för förproducerade professionella bilder från världens sevärdheter och främmande kulturer.

Det är exakt sådana bilder som vi hittar i Nissen samling. Vi ser inte hans eget perspektiv eftersom han inte kunde ta egna bilder. Hans resor ägde rum innan privatfotografering var möjligt för bredare skikt av befolkningen. Men vi ser vilka intressen han hade och vad han ville minnas. Medan hans farfar fick nöja sig med att ta hem berättelser och i bästa fall exotiska souvenirer, hade han möjligheten att styrka sina upplevelser med fotografier och förmedla det som han hade sett till de som fick stanna hemma.

Rudolf Nissens bildsamling ger oss insyn i flottans verksamhet efter 1850-talet, de är en spegel av tidsandan, ens sjöofficers tankevärld och fotokonstens utveckling under sent 1800-tal. Bilderna fascinerar är idag och den ene eller andre känner sig kanske fortfarande lockad att bege sig ut och upptäcka världen.

Källor:

"Rudolf Nissen", Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) 1897, s 1-18.

Erikson, Bo G. Expedition Vanadis : en etnografisk världsomsegling 1883-1885, Bokförlaget Stolpe, 2021.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kusakabe_Kimbei

https://sv.wikipedia.org/wiki/Marc_Ferrez