Operation Sepals - allierade baser i Sverige

Den 9 april 1940 anfölls Norge av Nazityskland. Efter två månaders strider tog Nazityskland kontroll över Norge och ockupationen var ett faktum. Under striderna hade det norska kungahuset och den norska regeringen lyckats fly till Storbritannien för att därifrån fungera som en exilregering. I Norge bildades motståndsrörelsen Hjemmefronten och dess militära gren Milorg (Militærorganisasjon) som fick utrustning och materiel från Storbritannien via luftlandsättning.

Flera länder låg bakom och var aktiva inom Operation Sepals. Organisationer i de allierade länderna Norge, USA, Storbritannien samarbetade i upprättandet av baserna.

I slutet av artikeln finns en beskrivning av de organisationer som var delaktiga i operationen.

Då baserna låg på svenskt territorium behövdes samarbete med en svensk organisation vilket uppfylldes av den hemliga svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån. Ordet Sepals kommer från växtriket och är de yttre gröna delarna som skyddar en blomma.

Norra Skandinavien fick en allt större betydelse för de stridande länderna. Dels på grund av naturtillgångarna i området, men även för de konvojer de västallierade skickade till Sovjet med militär utrustning.

Brittiska SIS och SOE hade samarbetat med Milorg sedan år 1940 och skapat ett nätverk av agenter som med radio rapporterade den tyska militära aktiviteten i Norge. Detta för att bland annat ha koll på om den tyska flottan gav sig ut från de skyddade norska fjordarna för att hota den allierade konvojtrafiken till Sovjet.

I december 1943 började nätverket fungera effektivt tack vare en bas (Kari) inne i Sverige som fungerade som förbindelsecentral för meddelanden till London och Stockholm.

Under sommaren år 1943 började den nazityska ledningen förbereda sig för att Finland skulle kunna ingå fred med Sovjet. Den 4 september 1944 skrev Finland och Sovjet under ett vapenstillestånd och de tyska trupperna på Nordkalotten retirerade till Petsamo och Salla-fronten.

Under reträtten brände tyska trupper ned byar och samhällen i både Finland och Norge. Stora områden i norra Finland och Norge saknade farbara vägar så krigsfångar användes för att bygga nya. Många krigsfångar dog av det hårda arbetet och de dåliga förhållandena.

Den norske kaptenen Håkon Kyllingmark hade varit aktiv i motståndsrörelsen i Nordnorge och arresterats två gånger innan han flydde till Sverige år 1943. Sommaren 1944 hade han utarbetat en plan för att stödja norska motståndsrörelsen. I Stockholm vände han sig till amerikanska OSS för att få hjälp med att sätta upp baser längs den svensk-norska gränsen.

Efter en rekognosceringstur tillsammans med bland andra C-byråns chef i norra Norrland, Fahle Isberg, kom de fram till passande platser för de första baserna. De första baserna kallads Sepal ”Gorgon” (även kallad ”Marit” eller ”Lotte”) och Sepal I ”Mons”. Sepal ”Gorgon” blev Kyllingmarks högkvarter och lager för förnödenheter till de andra baserna.

Snart sattes även baserna Sepal II ”Anna” och Sepal III ”Truls” upp. Samtliga baser låg mycket nära den svensk-norska gränsen och var mycket svårtillgängliga vilket gjorde att det tog tid att färdigställa dem. Det var först i januari 1945 som samtliga baser var färdigbyggda. Sammanlagt skapades nio baser inom Operation Sepals, varav fyra låg i Sverige.

Bemanningen bestod av sex till sju man samt en grupp om fyra man som utförde räder in i Norge. Grupperna som gjorde räder in i Norge hade täcknamnet Perianth, ett annat ord från växtriket. Männen kom från Kompani Linge, som utbildats av SOE i Skottland, och från Polititroppene, som fått militär utbildning i Sverige. I april år 1945 var bemanningen som störst då den bestod av sammanlagt 80 man på de fyra baserna.

Det var ett komplicerat företag att förse de svårtillgängliga baserna med utrustning. Först skickades det från USA till Storbritannien för vidare färd till Stockholm där det förvarades på olika platser för vidare transport. Därefter skickades utrustningen med tåg från Stockholm till Abisko för att sedan transporteras sista biten till de svårtillgängliga Sepalsbaserna av samer och manskap från I 19. En del utrustning släpptes med fallskärm av Bernt Balchens C-47 Skytrains som var stationerade vid Kallax i Luleå.

Sepalsbasernas uppdrag bestod av flera olika delar:

• Kartlägga tyska aktiviteter i Nordnorge.

• Vara en knutpunkt för kurirerna från bygder och byar i området.

• Utföra väderobservationer för att sända till Stockholm och London.

• Sabotera tyska vaktkvarter/stugor.

• Hålla daglig kontakt med London och Stockholm.

• Hjälpa flyktingar.

• Understödja Milorg-avdelningar i områdena.

• Säkra elförsörjningen, broar och telefonlinjer.

Ett exempel från delen av uppdraget som handlar om sabotage är följande text från "War Report of the OSS":

Den 12–13 januari 1945 saboterade fem man från Sepals I ”Mons” en tysk förrådsdepå inne i Norge. Syftet med operationen var att förhindra tyskarna från att bygga en ny väg mellan Storfjord och Treriksröset för retirerande trupper från Nordnorge och Finland. Förrådsdepån innehöll byggfordon, nio tyska vakthus och baracker, två snöplogar samt tre större båtar.

De fem männen lämnade basen under tidig eftermiddag den 12 januari och nådde efter tre och en halv timme en skyddad plats nära förrådet. De utförde rekognosering och inväntade rätt tidpunkt för dådet. Klockan 23.45 närmade sig gruppen försiktigt sitt mål, placerade sprängladdningar och flydde sedan från platsen. Den första laddningen exploderade efter tio minuter och följdes av de andra laddningarna. Svenska underrättelser avslöjade senare att hela förrådsplatsen förstörts och vägbygget upphört.

Baserna blev beroende av samer i områdena då de var mycket viktiga för operationen. Deras lokalkännedom och kunskap om att klara sig i fjällen var i kombination med deras styrka mycket betydelsefullt för Sepalsbaserna. Samernas renar och slädar passade också utmärkt för att transportera den utrustning som behövdes vid baserna samt föra in vapen och utrustning till motståndsmän i Norge.

Samerna fungerade även som en slags gränsvakter. De åkte skidor in i Norge för att möta flyktingar och motståndsmän och föra dem in i Sverige. De gjorde även spår som ledde till gränsen och lade ut mat uppe på fjället till flyktingarna.

Både civila och militära svenskar var inblandade i operationen genom att transportera utrustning och förnödenheter till baserna. I Abisko fanns skidlöparbataljonen från I 19 som hjälpte till med transporter till och från baserna med bland annat manskap och utrustning.

Boende nära baserna tog emot manskapet i sina hem för vila och uppfräschning vilket inte var oproblematiskt om den svenska polisen fick reda på att de hade utlänningar i bostaden.

Den tidigare nämnde Fahle Isberg var chef för C-byrån i norra Norrland och arbetade som korrespondent för Dagens Nyheter i det civila. Även Fahles yngre bröder, Birger och Gunnar, var involverade i Operation Sepals och C-byrån. Deras föräldrar var redan engagerade i kampen mot Nazityskland då de tog emot norska motståndsmän i deras hem i Kiruna.

I slutet av år 1944 fick Birger ett annat uppdrag. Tillsammans med två norrmän placerades i en fjällstuga nära gränsälven mot Finland i Naimakka. De rapporterade om tyskarna aktiviteter i området till norska motståndsrörelsen i Norge och även till London och Stockholm. Så här beskriver Birger uppdraget:

Jag och två norrmän (Harald Mjöen från Alta och Rasmussen från Oslo) även de signalistutbildade placeras [sic] i Naimakka (som väderstationen) i en fjällstuga. I det nedre hus som finns där. Den låg alldeles vid gränsälven som är mycket smal där. […]

När dom [tyskarna] efter fortsättningskriget jagades norrut av finnar och ryssar stannade de upp mellan Karesuando och norska gränsen med koncentration i trakten av Naimakka. Norrmännen och jag fick leg av Ehrensvärd [tillförordnad chef på försvarsstaben] som gränspoliser med säte i Naimakka. Jag hette Birger Alm och Mjöen och Rasmussen hade andra svenska namn.

Vi hade en radiostation med oss och hade förbindelse med norska motståndsmän i Norge och också med London och Stockholm. Vi hade även telefon. Förbindelsen med radio och telefon var problematiska. Tyskarna var väl tillgodosedda på signalspaningsområdet. Vi såg deras gula spaningsbussar åka ständigt och jämt på andra sidan älven och inget hindrade dem från att göra inkoppling på det fasta telefonnätet som följde älven och naturligtvis saknade bevakning på 10-tals mil.

Birger och de två norrmännen kom också i kontakt med flyktingar från Norge som flydde från både de tyska och sovjetiska arméerna.

Medan vi fanns i Naimakka brände ryssarna byar på Ishavskusten och tog kontroll längst upp. Norska befolkningen längs gränsen var rädd för ryssarna och flydde till Sverige i stora skaror. De var i regel kvinnor och gamla män, men även ungdomar kom vandrande över fjällen och hamnade hos oss i Naimakka. De var i förvånansvärt god kondition, friska och glada. Mat hade de med sig (vi hade ju inget att bjuda på utom varmt te) bastun eldades och dom fick bada om de ville. De var lite rädda för tyskarna som ju dom [såg] över den smala älven.

I Armémuseums samlingar finns utmärkelser som Birger och Otto Isberg tilldelades. År 1947 hedrades de med den norska frihetsmedaljen. Klicka på bilden till vänster för mer information om föremålet.

Bröderna Isbergs insats under kriget uppmärksammades år 2002 av amerikanska flygvapnet, USAAF, och underrättelsetjänsten OSS. Vid en tillställning på den amerikanska ambassaden tog Gunnar Isberg emot utmärkelsen å sina bröders vägnar. Klicka på bilden till höger för mer information om föremålet.

Ingen av bröderna är längre i livet, Fahle gick bort år 1977, Birger år 2015 och Gunnar år 2017.

Sepalsbaserna kom att spela en stor roll i flera avseenden då det kommer till andra världskrigets slutskede. Basernas aktivitet inne i Norge gjorde att Nazityskland behöll hundratusentals soldater som annars hade kunnat sättas in i striderna på kontinenten och därmed förlänga kriget.

OSS hade intresse av att bevaka vad Sovjet tog sig för i Nordnorge. Efter att tyskarna retirerat från Finnmark följde de sovjetiska trupperna efter in i Norge. Sepalsbaserna skulle då hålla koll på situationen så de inte kom för långt in i landet och började besätta områden.

Baserna och dess samarbete med samerna var mycket betydelsefullt för de flyktingar och motståndsmän som befann sig i Nordnorge. Samernas möjlighet att passera gränsen gjorde att de kunde hjälpa flyktingar och motståndsmän in i Sverige, men även föra utrustning åt andra hållet till norska motståndsrörelsen.

Den svenska hemliga underrättelsetjänsten C-byrån var del av upprättandet av baserna, men samlingsregeringen informerades inte om all den verksamhet C-byrån utförde. Till exempel är det osäkert hur mycket svenska myndigheter visste om radiobasen Kari som sattes upp 1943.

Den svenska krigsmakten var inblandade i basernas verksamhet då de transporterade utrustning till dem. Polisen i området var också medvetna dess existens så till den grad att de till och med besökte baserna.

Albrigtsen, Roger, Operation Sepals, hemliga baser i Sverige 1944–1945. Harstad: Sivart förlag, 2010

Gyllenhaal, Lars och Genhardt, James F., Slaget om Nordkalotten. Lund: Historiska media, 2001

Gyllenhaal, Lars, Tyskar och allierade i Sverige. Stockholm: Fischer & Co, 2011

Labba, ViviAnn, Samers minnen från andra världskriget. ViviAnne Labba, 2022.

Herrington, Ian, The SIS and SOE in Norway 1940-1945: Conflict or co-operation? War In History. Vol. 9, No. 1, 2002: sid 82.

Stöckel, Ilmar, Kattuvouma under andra världskriget – mina egna minnen och andras berättelser. Luleå, Tornedalica (nr 59), 2010.

Digitalarkivet.no, Forsvarets krigshistoriske avdeling, Virksomheten utenfor Norges grenser 1940-1945. https://media.digitalarkivet.no/view/187448/3

Kulturmiljö Norrbotten, Kari – en på svensk mark allierad kommunikationscentral från andra världskriget https://kulturmiljonorrbotten.com/2022/04/01/kari-en-pa-svensk-mark-allierad-kommunikationscentral-fran-andra-varldskriget/

National Army Museum, SOE https://www.nam.ac.uk/explore/SOE

The Office of Strategic Services: America's First Intelligence Agency, https://www.cia.gov/legacy/museum/exhibit/the-office-of-strategic-services-n-americas-first-intelligence-agency/

Store Norske leksikon, Skodvin, Magne, XU https://snl.no/XU

Store Norske Leksikon, Håkon Kyllingmark https://snl.no/H%C3%A5kon_Kyllingmark

Sveriges Radio, P3 Dokumentär, Operation Sepals: CIA i Norrbotten https://sverigesradio.se/avsnitt/111239

YLE, Lapplandskriget och den brända jorden https://svenska.yle.fi/a/7-889209

War report of the OSS (Office of Strategic Services), The Overseas Targets, Volume 2. https://archive.org/stream/warreportofossof02unit/warreportofossof02unit_djvu.txt