Kungsholms fort - 300 år av fästningshistoria

Bakom fästningens design stod, liksom övriga Karlskrona, arkitekten Erik Dahlbergh. Inloppet till staden var cirka 1200 meter och med forten kunde sundet kantas av kanoner som under denna tid hade en räckvidd på cirka 600-700 meter. Generalplanen visade en femhörnig bastionfästning och bygget startade 1680. Hantverkare, båtsmän och soldater sattes i arbete och sten fraktades in från olika håll i landet. Det kom att dröja fram till 1741 innan den femhörniga fästningen var sluten och den kallades då för ”sjökastell”. Över tid gjordes utbyggnader och kastellet rustades upp i krigstider.

1820 påbörjades en större ombyggnad som stod klar under 1840-talet, nu kallades anläggningen för Kungsholms fästning och den fick sitt nuvarande utseende med donjonen (befäst logementsbyggad), hamnbassängen, sluttningsmuren och Corps de garde (vakt och arrest).

En ny ombyggnad skedde under 1870-talet. Ny teknik inom artilleriet med räfflade kanoner ställde nya krav på skyddet för beskjutning från krigsfartyg. Jordvallar och torra gravar behövdes för att stå emot det nya artilleriet, en utformning som än idag finns kvar. Under 1800-talet sista decennium tillkom bland annat infanterivalv och det är nu namnet Kungsholms fort etableras. Under 1900-talet görs också mindre förnyelser för att anpassa anläggningen till uppkomna behov för att husera soldater och bedriva utbildningar.

Under andra världskriget användes fortet i beredskapen men efter det har det främst använts som utbildningsanstalt.

Några delar av fästningen är extra intressanta. Mest ikonisk är den cirkelformade hamnbassängen. Den uppfördes 1831-1838. Porten består av gråsten medan resten är kalksten. Det finns skottgluggar i muren längs hamnbassängen och hamninloppet var skyddat av en yttre port och en inre grind. Dessa stängdes varje kväll efter en särskild portsignal.

Den så kallade donjonen byggdes 1832-1843 och är en tre våningar hög byggnad med yttermurar av gråsten. Överst finns en så kallat ”fredstak” som någorlunda enkelt skulle kunna avlägsnas vid strid.

I fortets mitt fanns ursprungligen exercisytor men under slutet av 1870-talet anlades en park istället. Växterna var ovanliga och i vissa fall var de hemförda från långresor med flottans fartyg. De hårda vintrarna under 1940-tal och 1950-talen förstörde dessvärre många av växterna men fortfarande finns en del kvar att beskåda, såsom äkta kastanj, stjärnmagnolia, äkta valnöt och tulpanträd. 1978 återupptogs traditionen att föra hem exemplar med flottans långresefartyg.

I parken fanns även påfåglar så sent som in på 1950-talet.

Kungsholms fort är en sluten fästning med nio så kallade ”linjer” det vill säga försvarsfronter. Bestyckningen förändrades över tid i takt med artilleriets utveckling. 1693 fanns det 24 st 36-pudiga kanoner där. 1840 fanns totalt 293 kanoner av varierande storlek exempelvis 60 st svåra bombkanoner, 20 st 36-punds kanoner, 105 st 24-punds kanoner, 83 st 18-punds kanoner. Efter 1879 moderniserades artilleriet med 27 cm kanoner m/69 och under 1890-talet med 15,2 cm kanoner m/89-02 samt 57 mm kanoner m/89.

På fortet har åtskilligt manskap tjänstgjort både ur flottans och arméns förband. Från början var det knektar från de småländska och östgötska regementena som bemannade fortet, men senare var det indelta båtsmän och soldater ur Volontärregementet. Under 1800-talet var det främst armésoldater som placerades på Kungsholmen men även båtsmän. Med kustartilleriets skapande 1902 blev det KA2:s fasta artilleriförband och minförband som bemannade Kungsholmen. Så klart har även en hel del civilanställda verkat på fortet genom åren.

På fortet bodde också en del hela familjer och det berättas att båtsmännen kunde få ställa upp på barnpassning ibland. Den sista bosatta familjen flyttade ut 1959.

Bostadsförhållandena på fästningen var skiftande genom åren. Från början bestod de av enklare torv- och timmerkojor. Efter hand förbättrades boendet och nya hus uppfördes också särskilt för befälen. Under början av 1800-talet rapporterade kommendanten major Bagge om förhållandena i stenbaracken:

4 kammare på nedre botten, 3 med spisar och en med pottkakelugn, kalla och illa inredda; vardera kunna rymma 3 officerare. (…) För övrigt är byggningen indelad med 3 bottnar den ena över den andra med lavar för manskapet att ligga på; de 2 övre avdelningarna ganska låga och nästan otjänliga att vistas uti, men kunna alla tillhopa giva liggställen åt 200 á 300 man; äro även ganska illa inredda och uppdelas på en gång av 2 ganska stora och höga tegelkakelugnar.

Kommunikationen mellan Kungsholmen och staden var viktig för fästningens funktion och manskap. Den skedde mestadels med segel- och roddslupar och senare med ångslupar. Under 1830-talet gick två turer om dagen vardagar som ett exempel. Kommendanten hade en egen slup och bark. Barken Biskoppinnan tilldelades Kungsholmen omkring 1850, den finns idag bevarad vid Marinmuseum.

Under vintern kunde isen bära häst och släde in till staden, men vid svaga isar var läget besvärligt.

I Marinmuseums samlingar finns spår av fästningens 300-åriga historia bevarad, men självklart är fästningen i sig det mest unika. Kungsholms fort är en del av världsarvet Örlogsstaden Karlskrona och visst är det något särskilt att det fortfarande används i militärt syfte.

Danchwardt Jean-Carlos 1980: Kungsholmens historia. Stockholm: Kustarilleriklubben.

Kungsholms fort, Karlskrona: vårdplan, etapp 1: norra redutten. Uno Söderbergs arkitektkontor 1989. Stockholm: Fortifikationsförvaltningen.

Melin, Olle 1999: ”Kungsholms fort” i Marinmuseums årsbok 1999 Karlskrona – ett världsarv. Karlskrona: Föreningen Marinmusei vänner Karlskrona

Bakgrund och text: Lina Mårtensson, SMTM.