Tjäna, lära, vårda- kvinnoyrken i Nacka under 1900-talet

I början av 1940-talet finns det två privat drivna barnträdgårdar i Nacka, en i Saltsjö-Duvnäs och en i Storängen. Eftersom den kommunala barnomsorgen drog ut på tiden tog en del mammor saken i egna händer och startade egna barnträdgårdar exempelvis på Kvarnholmen.

Ektorps daghem är det första och äldsta daghemmet i Nacka. Daghemmet inrättades i januari 1947 på Ugglevägen 21 C i ett nybyggt bostadsområde. Första föreståndaren var Astrid Sperring och till sin hjälp hade hon Eva Hallström. Eva var kommunens först anställda förskollärare och senare även Nackas första barnomsorgsadministratör. Man anställde även en kokerska och barnsköterskor. Personalen hade 48 timmars arbetsvecka.

På 1950-talet stannade utbyggnaden av daghem i Nacka helt av. Männen låg inte längre i beredskap och kvinnornas arbetskraft var inte längre lika efterfrågad. 50-talet blir därför hemmafruns årtionde. Men på 60-talet vänder det och det blir högkonjunktur i Sverige. Nu råder det brist på arbetskraft och man börjar åter bygga daghem. 1963 öppnas Nackas andra daghem i Talliden.

Under 70-talet tar daghemsbyggandet fart. På 70-talet ökar också kraven på jämställdhet mellan könen och folk strider för allas rätt till en daghemsplats under parollen: ”Ropen skalla- daghem åt alla!”. I flera artiklar ur Nacka-Saltsjöbadens Tidning så kan man läsa om kampen för allas rätt till barnomsorg.

Sambeskattning

1971 avskaffas sambeskattningen av hushåll i Sverige. Innan hade hushållets gemensamma inkomster beskattats. Det gjorde att det var skattemässigt fördelaktigt för en person i hushållet, vanligtvis kvinnan, att vara hemma i stället för att arbeta. Sambeskattning innebar att den som tjänade mindre fick betala lika hög marginalskatt som den som tjänade mest i hushållet. Det medförde att sambeskattning generellt drabbade kvinnors inkomst. En vanlig lön för en lärarinna, sjuksköterska eller sekreterare blev i praktiken beskattad 50–65 procent beroende på makens inkomstnivå.

Införande av särbeskattning där var och en betalar egen skatt beräknad på inkomst är en av de mest avgörande jämställdhetsreformerna under 1900-talet. Andelen kvinnor som förvärvsarbetade ökade från 59% 1970 till 84 % 1990.

Statistik i Sverige

I SCB:s statistik kan man se vilka yrken som varit dominerande för kvinnor i Sverige under 1900-talet. * På 1910-talet arbetar många kvinnor kvar inom jordbruket. Tjänarinna, sömmerska och lärare är också vanliga yrken * På 1930-talet är inte längre så många kvinnor kvar inom jordbruket och tjänarinna, sömmerska och lärare är fortfarande vanliga yrken. * På 1960-talet är många kvinnor fortfarande lärare och hembiträden men många arbetar också inom vård och omsorg som sjuksköterskor och vårdbiträden. * På 1980-talet är många kvinnor fortfarande sjuksköterskor och vårdbiträden. Även lärare är ett vanligt yrke. Många kvinnor har också fått arbete på kontor som sekreterare och i butiker som affärsbiträden.

Hembiträde

De borgerliga hemmen växte fram i slutet av 1800-talet. I samband med industrialiseringen så flyttade många från landsbygden till städerna för att få arbete och den kvinnliga arbetskraften var billig.

Ett hembiträde bodde ofta hemma hos familjen. Hon handlade, lagade mat, diskade, passade barn och städade. Många började att arbeta som tjänstefolk i andras hem tidigt, i 14–15 årsåldern. Men det fanns också kvinnor som hade ett eget hem och utförde sysslor åt andra så som att städa, tvätta eller laga mat åt finare familjer, det kallades för att man gick hjälphus. Vanligt var att hembiträden hade anställning ett halvår i taget. Om man lämnade sin arbetsplats utan lov kunde man innan 1919 bli hämtad av polis.

Det var ofta flickor från lägre samhällsklasser som tog jobb som hembiträde. En populär bok som kom ut 1892 var Mathilda Langlets handbok ”Husmodern i staden och på landet. En fullständig handbok i hushållningens alla grenar”. I den boken kan man läsa följande citat: ”Äfven om tjenarinnan är äldre och i hushållsgöromål mera erfaren än matmotdern kan man med temlig säkerhet antaga att den senare är moraliskt öfverlägsen, hvarjmte hennes högre bildning gifvit henne en förståndsutveckling som står högt öfver tjenarinnans.” Det var många som ansåg att hembiträden hade en lägre status än de fruar de arbetade hos och därmed inte var lika begåvade.

Titeln jungfru och tjänarinna byttes så småningom ut till hembiträde. Men det fanns också större hushåll där flera kvinnor var anställda exempelvis som kokerska och barnjungfru. Det kunde finnas en rangordning mellan tjänstefolket där det var en person som hade det övergripande ansvaret. Förr var det obligatoriskt med titlar och tjänstefolket titulerade alltid herrn och frun i huset.

På 1920-talet var ca en fjärdedel av alla yrkesverksamma kvinnor i Sverige anställda i husligt arbete. Under den tiden startar en debatt i samhället kring hembiträdens villkor. Debatten kommer i gång eftersom allt färre vill arbeta som hembiträden. Andra arbetsgivare som exempelvis restauranger och kaféer börjar med reglerad arbetstid. Det gör att många hembiträden söker sig dit i stället och det blir brist på arbetskraft. Många fruar beklagar sig över att det är så svårt att få tag på ett hembiträde under 20- och 30-talet.

För att göra det mer populärt att bli hembiträde så börjar man anordna kurser för hembiträden. Det krävdes att man var frisk och stark, att man var minst 18 år och att man arbetat minst 2 år med husliga arbeten för att bli antagen till kurserna.

Många av de som arbetade som tjänstefolk bodde också hos sin arbetsgivare. Eftersom de både arbetade och bodde i hemmen så tog det lång tid innan de organiserade sig för att få bättre arbetsvillkor. Redan 1904 bildades Stockholms Tjänerinneförening och syftet med föreningen var att höja statusen för yrket både ekonomiskt och socialt. De ger också ut tidningen ”Tjänarinnebladet”. Men det var svårt att få medlemmar till föreningen eftersom hembiträden hade så lite fritid och ofta arbetade ensamma.

I Neglinge bildades Hembiträdeföreningen 1934. Maja Wahlberg var ordförande och hon var själv hembiträde hos postmästarfrun på Ringvägen i Saltsjöbaden. Många husmödrar förbjöd först sina hembiträden att gå på möten men när föreningen blev mer etablerad så vågade många hembiträden gå i alla fall. Hembiträden hade inte reglerad arbetstid utan kunde ha arbetspass som slutade sent på natten när gästerna gick hem och ville ha sina ytterkläder. I början av 30-talet hade ett hembiträde i snitt en arbetsdag på 12–14 timmar.

Staten gör en utredning 1936 rörande hembiträdenas arbetsvillkor och konstaterar att en vanlig uppfattning är att hushållsarbete inte är något riktigt arbete som kräver reglerade arbetstider. I utredningen så framgår det att många hembiträden är under 25 år och att yrket ofta är en väg till andra yrken inom industri, handel eller restaurang och hotell.

1938 demonstrerade hembiträdena i Sverige för åtta timmars arbetsdag och 1944 införs en hembiträdeslag i Sverige där deras arbetstid regleras. Den ordinarie arbetstiden skulle då avslutas kl. 19:00 om arbetet inte gällde barnpassning. Inneboende hembiträden fick också rätt att ha ett eget rum som inte skulle användas av arbetsgivaren. Hembiträdet fick också rätt till ledighet var tredje söndag efter kl. 13:00 samt en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14:00. Även 1 maj blev en ledig dag efter kl. 13:00 och semesterrätt infördes.

När Saltsjöbaden byggdes upp behövdes arbetare och många av dem var kvinnor. De kunde arbeta som restaurangpersonal men också som hembiträden, kokerskor, jungfrur eller tvätterskor i de fina villorna. I villa Sjötäppan i Saltsjöbaden hade man tre trotjänarinnor som hade egen jungfru. Varje söndag var alla, både herrskapsfolk och tjänstefolk, vitklädda. Det hade herrn i huset bestämt. En gång i månaden anlitades två tvättgummor för att tvätta alla kläder i hushållet. Vid större middagsbjudningar så hyrde man in serveringspersonal. Idag kallas huset för Villa Gadelius.

Ett av alla hembiträden i Nacka var Märta Magnusson. Hon flyttade till Stockholm och blev hembiträde när hon var 20 år. Åren 1931–33 arbetar hon som hembiträde hos en familj som har ett sommarnöje i Velamsund som kallas för Strömmen. Märta säger att hembiträde var det enda en fattig flicka kunde bli på den tiden. Sedan gifter hon sig och flyttar in på torpet Kärrtorp. Med sin svägerska Hilma Fredriksson driver hon en tobaksaffär på Folkungagatan. Hon pendlar in till Nacka och tar bussen från Kihls gård. Till hållplatsen tar hon sig med cykel eller spark.

Sjuksköterska

I början av 1800-talet hade sköterskearbetet låg status i Sverige. Förmögna personer vårdades i hemmet och lasaretten var för fattigare människor. De sjuksköterskor som arbetade i hemmen rekryterades ofta via förmedlingar.

1835 kommer koleran och då blev många kvinnor sjuksköterskor. I mitten av 1800-talet börjar Svenska Diakoniss-sällskapet att utbilda sjuksköterskor. Deras utgångspunkt ligger i den kristna religionen och ledorden är människokärlek, uppoffring och självförsakelse.

I slutet av 1800-talet så startar även Röda Korset sköterskeutbildningar för att kunna ta hand om sårade och skadade i krig. I fredstider skulle de utbildade sköterskorna arbeta på lasarett eller i enskilda hem. En av de 27 som utbildas först får tjänst på Danvikens hospital. Även Sophiahemmets sjuksköterskeskola startar i slutet på 1800-talet på initiativ av drottning Sophia. Förebilden var den utbildning som Florence Nightingale startat i London 1860.

1911 så får Stockholm en sjuksköterskeskola vid Sabbatsbergs sjukhus och 1938 startas en statlig skola för sjuksköterskor. Från 1958 börjar Medicinalstyrelsen att legitimera sjuksköterskor.

De olika sjuksköterskeskolorna hade olika uniformer. Sjuksköterskorna fick själva sy upp dräkterna och när de var lediga kunde de bära en svart fotsid klänning som kallades fracken. Till dräkten bar sjuksköterskan en brosch som var ett bevis på att man fullgjort sin utbildning. De olika skolorna hade en egen brosch. De fungerade som en tidig yrkeslegitimation.

Sjukvården började drivas i offentlig regi under 1800-talet. Under slutet av 1800-talet anställer landstingen distriktsjuksköterskor som ägnar sig åt hemsjukvård, spädbarnsvård och skolhälsovård. I början av 1900-talet beslutar Nacka kommun att anställa en barnmorska som skulle kunna bistå vid förlossningar även för mindre bemedlade barnaföderskor.

Sjukhus i Nacka

Nacka är en stor kommun och det har funnits många arbetsplatser för sjuksköterskor, både sjukhus och vårdhem. När nya sjukhus byggs i mitten av 1900-talet så erbjuds ofta personalen bostäder i närheten av sjukhuset. Så var det exempelvis när Nacka sjukhus byggs och invigs i början av 1960-talet.

Danvikens hospital

På medeltiden var det framför allt kyrkan som bedrev sjukvård. I och med reformationen ska sjukvården i stället tas om hand av varje socken. Då etablerades ett antal kronohospital i Sverige, ett av de var Danvikens hospital. Gustav Vasa beslutar 1551 att hospitalet på Gråmunkeholmen i Stockholm ska flyttas till Danviken. Stadsborna klagade på stanken från hospitalet. Genom att hospitalet flyttades hit så kunde staten få intäkter att från kvarndriften och arrenden för att driva verksamheten. Från mitten av 1700-talet så börjar Danvikens hospital att ta emot sinnessjuka patienter.

Nacka sjukstuga

Huset byggdes 1898 och var för början tänkt som en fattiggård, men användes först som epidemisjukhus och därefter som sjukstuga. Under 1950-talet var det barnhem. Huset rivs i mitten av 1980-talet.

Saltsjöbadens sjukhus

Sjukhuset öppnades 1903 som badhotell med kurverksamhet i privat regi. 1957 tog landstinget över och rustade upp sjukhuset under 60-talet.

Nacka ålderdomshem

Nacka ålderdomshem uppfördes 1910 vid området Kranglan. Den stora tegelbyggnaden brukades som ålderdomshem fram till år 1951 då man flyttade över verksamheten till det då nybyggda pensionärshemmet i Finntorp som 1957 fick namnet Tallidsgården. Föreståndare på Nacka ålderdomshem fram till 1919 var Sally Håkansson. 1921 till 1941 var Lisa Molund husmor på Nacka ålderdomshem.

Nacka sjukhus

Sjukhuset invigs den 3 oktober 1962. Sjukhuset inrymde 346 vårdplatser inom kirurgi, medicin, långvård och postoperativ avdelning. Antalet anställda var 297, varav 17 läkare. Senare tillkom BB och psykiatri. Det var många som ville arbeta på det nya lasarettet och trots att det generellt var svårt att få tag i sjukhuspersonal så var det många arbetssökande till Nacka sjukhus. Ett uppslag i ”Tidskriften för Sveriges sjuksköterskor” har rubriken ”Nacka lasarettet – landets progressivaste och utan personalbrist”.

Boo sjukhus

Våren 1970 stod Boo sjukhus i Västra Orminge klart. Sjukhusverksamheten är numera nedlagd. För att rekrytera sjuksköterskor och annan personal så gjorde man utskick där jobbintresserade kunde skicka in en intressetalong.

Lärare

Lärare är en yrkesgrupp där män och kvinnor hade lika lön ändå fram till 1906. Då beslutade man att män skulle ha en högre lön med motiveringen att de skulle försörja en familj. Sveriges Folkskolelärarinneförbund bildades i protest mot förslaget. 1842 så kommer den så kallade Folkskolestadgan. Det blir starten för obligatorisk skolgång i Sverige. Stadgan föreskrev följande:

• Varje församling ska ha en skola.
• Läraren ska få en viss minimilön samt bostad och andra förmåner så som ved.
• Utbildade lärare ska få delta i seminarium i stiftsstaden.
• Skolbarnen ska ha uppnått en viss kunskap när de lämnar skolan.

Till att börja med blev den obligatoriska skolgången sjuårig och på 1950-talet blir den nioårig.

Den första skolan i Nacka låg i Danviken. Skolundervisningen vid Danvikens hospital börjande redan 1683. Skolan var främst till för barn till sjuka och fattiga men det skulle även ”intagas små Fader och Moderlöse barn”.

1877 byggdes en ny skolbyggnad i Erstavik som bekostas av Herman af Petersen. Han ägde först skolbyggnaden som efter några år köps av Nacka socken för 7000 kr.

På Erstaviks församlings folkskola så är tre lärarinnor anställda i omgångar i mitten av 1800-talet: Therese Uhrström, W. Modée och Clara Hallin. Även änkefru Kjellgren vid Gården är en tid anställd på folkskolan. Om henne skrev man i ett protokoll från tiden: ”hon kan läsa fullkomligen i en bok och förmår göra sig reda för hvad hon läser samt med ett fromt och Gudeligt sinnelag förena en allvarlig vilja och önskan såwäl att lära de barn läsa, hwilka henne anförtros som ock att handleda dem till Gudaktighet.”

Skolan i Erstavik var trång och dåligt utrustad. I början hade man ingen griffeltavla utan fick skriva med kol på spismuren. Huvudämnen i skolan var innanläsning och kristendom.

Nackas folkmängd mer än fördubblades under 1850-talet till ca 4000 invånare, mycket på grund av de industrier som anlades. Med en ökad befolkning växer också behovet av skolor och man bygger exempelvis en ny skola i Boo 1860, i Neglinge 1898 och i Älta 1916.

Saltsjöbadens samskola kom till på initiativ av Signe Melin. Skolan låg först i en villa vid Ringparken. När Signe Melin gifte sig tog en av lärarinnorna, Maria Jansson, över som föreståndare. 1910 hade skolan 105 elever. Saltsjöbaden samskola i Tattby invigdes 1915.

Vid sekelskiftet 1900 får Nackas skolråd ett nödrop från en lärarinna i Järla skola som har 63 elever i sin klass. Alla får inte plats i klassrummet och det är svårt att ensam undervisa alla barnen. Lösningen blir att en del av barnen får flyttas till Sickla skola. Man inför också så kallad dubbelläsning, där en elevgrupp undervisas på förmiddagen och en annan på eftermiddagen.

1911 gjordes en skrivelse till skolrådet i Nacka där lärarinnor i Boo efterfrågade bland annat skolmaterial:

1. Af Lärarinnan vid Tollare folkskola Sybord, sylåda, slöjddagbok, Tamburen målad, Ny kamin i Tamburen, Skrapjärn utanför, Lås till Katedern, Gardin till skolsalen, Kartan Bibels land och folk, Några ex af Bergs räknelära, Bostaden reparerad, Köket målat, rummen tapetserade, Brännjärn till spisen, Tätlister vid köksdörren.

2. Af Småskollärarinnan vid Tollare Skolbänkarna målade, grus på gården, gropar på gården fyllas, pump till brunnen.

3. Af Småskollärarinnan i Lännersta 1 Kartställning

4. Af Småskollärarinnan i Velamsund Ett nytt skolhus, tapetsering och målning i skolsalen, 1 Katederstol, ny svart tavla, Klocka av papp för åskådningsundervisningen, Kuber för räkneundervisningen av trä, gardiner, uthus till skolan.