Karl Westers reseminnen - en sjöofficer med drivkraft

Att göra ett fynd på en auktion är alltid beroende av slumpen. År 2023 kunde Marinmuseum förvärva sju anteckningsböcker som innehåller kommendör Karl Westers reseminnen i form av teckningar och fotografiska vykort. Förvärvet var möjligt genom två tillfälligheter. För det första fick Marinmuseum tipset om auktionen i rätt tid och vann budgivningen.

För det andre stod Karl Wester den 24 februari 1902 vid rätt tid på rätt plats. Vid fem tiden bytte han plats med kapten Fredrik Gahm när de båda skulle delta i en provskjutning vid Bofors. Bara några sekunder senare exploderade 15 cm kanonen m/89. Kapten Gahm fick huvudet krossat och dog omedelbart, löjtnant Wester som stod bara en meter bredvid honom, överlevde mirakulöst helt oskadad och kunde fortsätta sin karriär i flottan i nästan ytterligare trettio år.

Det var en mycket framgångsrik karriär. Det är inte så förvånansvärd med tanke på att redan hans far hade varit sjöofficer, majoren Axel Edward Wester. Han kom alltså från ett borgerligt hem och började sin karriär i flottan 1886 som aspirant på fregatten Vanadis. Sin kadettresa gjorde han 1901 på ångfregatten Freja innan han befordrades 1902 till kapten.

Westers fokus under sin tjänstgöring låg dock inte på sjöväsendet utan på artilleritjänsten. Uppenbarligen gillade han saker med mycket drivkraft och hade också mycket därav själv. Redan som ung officer arbetade han vid marinförvaltningens artilleriavdelning och var kontrollofficer hos Bofors. I denna egenskap tog han del i den ödesdigra provskjutningen 1902.

1914 var han second på pansarkryssaren Fylgia under hennes långresa till Medelhavet vilket fick avbrytas p.g.a. första världskrigets utbrott. Resten av kriget var han bland annat chef för artilleridepartementet på Stockholms örlogsvarv.

I denna befattning skickades han på en tjänsteresa till USA för att vara kontrollant vid provskjutningen av pansaret till pansarskeppen Drottning Victoria och Gustav V som då befann sig under byggnad. Mitt under brinnande krig reste han på våren 1916 till New York för att göra en turné till olika stålverk i USA.

Under dessa fyra resor samlade Wester sina reseminnen i sammanlagt sju anteckningsböcker. Respektive en från varje sjöresa och fyra från USA-resan. Han skrev dock inte vanliga dagböcker utan förevigade händelser och platser framför allt genom teckningar och akvareller.

Första boken är från korvetten Balders långresa 1896–97. Karl Wester deltog i resan som färsk bakad underlöjtnant efter att ha avklarat den sexåriga Sjökrigsskolan. Resan gick över Portsmouth i England till Kanarieöarna och vidare till Medelhavet.

På Riksarkivet bevaras arkivet efter Westers föräldrar. Det består till största delen av de brev som den tillgivne Karl skrev hem till sin ”älskade mutter, farsgubben, syskonen och farbrodern” från just denna resa med Balder 1896. Han skildrar detaljerat dag för dag vad han tycker är värt att meddela. Det är vädret, maten, själva brevskrivandet och postens befordran, olika händelser som besök ombord, utflykter och nöjen. Om själva tjänsten, människorna ombord och det militära skriver han nästan ingenting.

Hans anteckningsböcker med teckningarna kompletterar dessa reseskildringar med tilltalande bilder. Enligt hans brev fanns åtminstone en kamrat ombord som var amatörfotograf. Dessutom skriver han om besök hos lokala fotografer. Följdaktigen finns det med säkert fotografier från resan. Marinmuseum äger ett fotoalbum från Balders långresa 1894/95, alltså ett år tidigare.

Möjligheten att skapa ett fotoalbum från resan fanns alltså. Karl Wester föredrog dock att själv bli konstnärligt aktiv. Det är inte så förvånansvärt. Under tiden omkring år 1890 utvecklades fototekniken snabbt och de nya galantin-torrplattor förenklade processen. Hanteringen av utrustningen blev enklare så att det uppkom alltmer amatörfotografer, men det var fortfarande en dyr hobby.

Däremot hade många flottister ett ritblock eller skissbok med sig under resorna. Inte för att alla var så hemsk konstintresserat eller hade ambitioner som marinmålare, även om de fanns många sådana också, utan eftersom utbildning i ritning och teckning var en viktig del i utbildningen för blivande sjöofficerare. Redan 1766 beslutades att flottans befäl skulle utbildas i teckning och lavering för att kunna dokumentera händelser vid kuster och till sjöss. Utgångspunkten för undervisningen var att tillgodose militära behov, t.ex förmedla detaljerad kunskap om fartyg, befästningar och navigerbara farleder.

För att göra detta utvecklades en speciell form av teckning så kallade förtoningar. En förtoning är en avbildning av ett kustavsnitt från en viss punkt till sjöss. Kunskap i att göra förtoningar var viktig för att kunna göra seglingsbeskrivningar med syftet att skapa hjälpmedel för navigering i kustnära vatten.

Enligt definitionen i SAOB ska den återge ”en markerat, lätt igenkännligt parti av en kust, när det på långt håll börjar visa sig för ögat med någorlunda bestämda konturer, så att det kan användas ss. ledning vid navigation.” Vid förtoning av föremål ska de avteckna sig mot bakgrunden på ett synligt och karakteristiskt sätt.

När man tittar på Karl Westers teckningar, akvareller och laveringar blir det tydlig att de är gjorda exakt i denna stil. Framför allt i första boken från resan med Balder. Den innehåller nästan bara blyertsteckningar i den typiska stilen för förtoningar. Motiven är i första hand karaktäristiska vyer av kustlinjen, landskapet, bebyggelse, infarter till besökta hamnar. Viktig var även utländska örlogsfartyg. Vi ser kustlinjen och fartyg exakt så som sjömännen såg den från Balders däck. En annan motivkategori är minnen från utflykter. Till exempel kan man se sjömän som rider på åsnor på Teneriffa, besöket på ett arabiskt café i Kairo och naturligtvis pyramiderna.

Andra boken är från korvetten Frejas långresa år 1901. Resan är mycket kortare och det är också minnesboken. Ändå börjar förändringar visa sig i Westers stil och intressen. På resan med Balder gjorde han exakt det som en sjöofficersaspirant skulle göra, rita förtoningar av kustlinjer och dokumenterar främmande örlogsfartyg. Allt med monochroma blyertsteckningar. Nu tillkommer färgen, arkitektoniska detaljer, fiskebåtar och det dyker upp mer vykort av turistisk karaktär. Två bilder från Kronoborgs slott visar exemplarisk skillnaden på hur en sjöman och en fotograf ser på samma del av världen.

Denna utveckling fortsätter i tredje boken från resan med pansarkryssaren Fylgia 1914. Boken börjar med en bild från fartyget. Att den är dedikerat till hustrun avslöjar intentionen att samla minnen inte bara för sig själv utan för att kunna dela dem med sina anhöriga. De första två bilder visar en tysk jagareförband utanför Skagen och brittiska slagskepp utanför Dover. Första världskriget kastar sin skugga förut.

Resan börjar bara två månader innan kriget bryter ut och måste sen avbrytas av denna anledning. Till skillnad från första boken, som nästan bara innehöll enfärgade blyertsteckningar är nästan alla förtoningar i denna bok kolorerade. Karl Wester har uppenbarligen utvecklat sina konstnärliga färdigheter. I slutet av boken finns en samling av köpta vykort med etnografiska motiv av ofta lättklädda exotiska kvinnor. Kanske lite förvånansvärt med tanke på vem häftet är dedicerat till.

Under amerikaresan utvidgar Wester spektrumet för sin resedokumentation betydlig. Enbart antalet fyra minnesalbum visar att han behövde mycket mer plats för alla intryck som skulle sparas. Böckerna blir också mer komplexa. Teckningarna blir färre och kompletteras med alltmer vykort, fotografier, biljetter och tidningsartiklar så att de till slut liknar fotoalbum.

Även karaktären och innehållet i teckningarna förändras. Under Amerikaresan hamnar människorna i centrum. Wester övergår till att porträttera sina medmänniskor på resan. Dessa porträtt är inte direkt verklighetstrogen utan får mer och mer karaktären av karikatyrer som framhäver och överdriver vissa karakteristiska drag hos personerna.

I övrigt avbildar motiven det man brukar se på rundresor. Det är olika städer, järnvägar, hotell och landskapet. Fortfarande tecknat i stilen av förtoningar, men den här gången är perspektiven den från olika tågfönster. Resvägen dokumenteras dessutom med olika självritade kartor där besökta platser och tiden är utmärkt.

En av kartorna visar Grönland och vägen som isbergen från dess glaciärer tar längst den amerikanska kusten. Även positionen där Titanic förliste är utmärkt på kartan. Det avslöjar att denna skeppskatastrof var mycket närvarande hos passageraren som passerade denna plats bara fyra år efter förlisningen.

Syftet med själva resan var besöket på olika stålverk för att köpa material för den svenska pansarskeppsbyggen. Även dessa förekommer i dokumentationen, dock är antalet bilder som rör det egentliga syftet med resan relativ litet. Det hänvisar till att Westers intressen blev mycket bredare och det var framför allt det amerikanska samhällslivet, städerna och landskapet som han var intresserad av.

Antagligen gav denna resa honom betydligt mer friheter att komma i kontakt med landet än resorna med örlogsfartyg och bidrog ännu mer till hans allmänbildning och kulturella intressen.

Genom minnesböckerna ser vi en man, som inte hade fastnad i det militära utan som också var konstnärlig begåvad och kulturellt intresserad. Hur mycket visade sig vid slutat av hans karriär. År 1931 slutade han som konteramiral och chef för Karlskrona örlogsvarv. Under den tiden var han den drivande kraften bakom tillkomsten av Marinmuseet i Karlskrona. Han utvecklade stort intresse för museologiska forskning och inrättade museikommittéer inom örlogsvarven, för att ta tillvara utrangerat material för den militära museisamlingen.

Text: Knud Weber

Literatur:

Krusell, Carl: Sjöstycken: målade av befäl i Kungl. flottan åren 1750-2000 : ett 250-årigt kulturarv (Göteborg, 2010)

Marten, Björn: ”Herman af Sillén – En konstnär vars vatten var vått” i Marinmålare, Sjöhistorisk årsbok* 2020-2021, s. 138

"Karl Wester", Tidskrift i sjöväsendet 1951, s. 578