Varför är området viktigt att bevara?
Industrimiljön i Annestorp är ett område med både stort industrihistoriskt och lokalhistoriskt värde. Det är en storskalig industrimiljö placerad i ett öppet jordbrukslandskap.
1829 förvärvade ett engelskt handelshus en tomt i Annestorps by och anlade här ett spinneri. Att fabriken uppfördes i Annestorp hängde samman med tillgången till billig mark, vattenkraft, arbetskraft samt direkt närhet till befintliga transportvägar. Fabriken fick namnet Anderstorp bomullsspinneri. I slutet av 1800-talet köptes den av bolaget August Werner & Co. Textilproduktionen upphörde 1968 men färgeriet, som anlades 1937, fortsatte fram till 1993.
Spinneriet var en av Hallands första fabriksanläggningar och kring den industriella verksamheten växte ett helt samhälle fram. Den tidiga fabriksetableringen kom att sätta sin prägel på Lindomes senare utveckling.
Fabriken blev en alternativ försörjningsmöjlighet till jordbruket och snickeriet. Majoriteten av de som arbetade inom den svenska textilindustrin var kvinnor, så även i Annestorp. Vid sidan av de kvinnliga arbetarna var det också många barn som arbetade där. Lokalhistoriskt utgör därför fabriksområdet en viktig del av Lindomes historia.
De befintliga byggnaderna utgör endast en bråkdel av den bebyggelse, som tidigare hörde till fabriksområdet, men vittnar ändå om en industrianläggning med lång kontinuitet.
De enskilda industribyggnaderna inom området utgör var för sig tydliga tidsmarkörer för textilindustrins olika utvecklingsfaser, och för industriarkitekturens utveckling under 1900-talet.
Viktiga karaktärsdrag och kvalitéer
Industriarkitektur från olika tidsepoker
Spinneriet, uppfört 1907, är en tidstypisk industribyggnad från sekelskiftet 1900 där den rektangulära byggnadsformen kommer av produktionsprocessens behov av stora utrymmen.
Karakteristiskt för byggnaden är de mönstermurade röda tegelfasaderna med stora småspröjsade fönster och utanpåliggande trapphus. Byggnaden har klassicistiska drag med segmentbågar över fönstren, en utkragning i form av en fris längs med takfoten och ett enkelt tympanonfält som kröner den västra gaveln.
Färgeriet uppfördes ursprungligen 1937 och byggdes ut 1951. Färgeriets sammanbyggda byggnadskroppar karaktäriseras av den storskaliga och strama funktionalistiska industriarkitekturen från 1930- och 1950-talen. Byggnaderna har i förhållande till spinneriet ett modernare formspråk med låga, utsträckta byggnadskroppar, släta gula tegelfasader, långa symmetriska fönsterband och sågtandstak. De låga byggnaderna kontrasterar mot pannhusets dominerande byggnadskropp och höga skorsten.
De befintliga byggnadernas höga arkitektoniska kvalitéerbidrar i hög grad till upplevelsen av området, och dess övergripande värden.
En industrimiljö i jordbrukslandskapet
Det omgivande jordbrukslandskapet, med välhävdad betesmark bidrar starkt till att karaktären av ett industriområde beläget i en jordbruksbygd har bibehållits.
Äldre solitärträd i form av ek tillsammans med äldre stengärdesgårdar och den gamla vägsträckningen längs Spinnmästarevägen gör att den historiska dimensionen fortfarande kan upplevas i området. Inom och i direkt anslutning till området finns flera fornlämningar.
Pannhusets högdel och skorsten tillsammans med spinneriet dominerar synfältet i den i övrigt småskaliga bebyggelsen i dalgången. Industribebyggelsens funktion som blickfång i landskapet är av stort kulturhistoriskt värde.
Fler foton
Order this image
