Helga Andréasson (f. 12 nov. 1904) står bredvid några bybor i Sydafrika, omkring 1931.
Helga var diakonissa samt sjuksköterska. Var anställd av Svenska Kyrkans missionsstyrelse från 1 april 1931 till pensioneringen 30 nov. 1969. Hon verkade under denna tid som missionär i Sydafrika där hon tjänstgjorde som sjuksköterska vid olika sjukhus.
Från Mölndal till Zululand
Historien om Helga Andréasson berättas här, men hennes liv som missionär är också en del av den svenska historien kring mission i utlandet, som det finns mycket skrivet om. Helga befann sig även i Sydafrika under en historiskt konfliktfylld period, som präglades av både världskrig och kriser i landet.
Helga Andréasson, född 12 nov. 1904.
Missionskyrkan med bostäder och ängar i förgrunden. Översikt över stadsdelen Forsåker.
Helga Andréasson från Krokslätt i Mölndal utbildade sig till först till sjuksköterska i unga år. Hon fortsatte sen att utbilda sig på Bräcke Diakonigård och blev diakonissa 1931. Hon fick därefter en tjänst för Svenska Kyrkans Mission (SKM), och reste till Sydafrika för att arbeta som missionär. Arbetet blev en livsstil och missionärerna blev varandras familjer.
Helgas ungdomsår
Helga föddes 1904, och växte upp på Matildebergsgatan i Mölndal. Hon var äldst i en syskonskara på fem och hade två bröder och två systrar. Efter att Folkskolan var avslutad, utbildade Helga sig vidare till sjuksköterska.
Hon sökte därefter vidare till diakoniutbildningen vid Bräcke Diakonigård i Göteborg. När hon sen blev färdig diakonissa tog hon en tjänst inom Svenska Kyrkans Mission (SKM) i Sydafrika.
Intyg från diakoniutbildningen.
Inlån från Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.
Resan går till Afrika
1931 reste Helga till England för en kort period. Där studerade hon engelska för att förbereda sig inför arbetet som missionär.
Ljudklipp: Hur Herman blev missionär, cirka 2 min 30 sek
Efter studierna reste hon från London till Sydafrika med en fraktbåt. Fraktbåtarna gick även från Göteborg, varifrån Helga senare kom att göra resor till och från Afrika. Lastfartygen tog emot ett mindre antal passagerare; 12 personer var en övre gräns för att besättningen inte ansågs behöva läkare ombord, men det fanns även fraktbåtar som tog emot fler.
Resan till Sydafrika gick ned över Kanarieöarna där de stannade för att fylla på proviant. Sen fortsatte de till Sydvästafrika där de gjorde stopp i vissa hamnar, bland annat Walvis Bay, Namibia. Det första stoppet i Sydafrika var Kapstaden. Sen fortsatte båtarna till Port Elizabeth och East London innan missionärerna gick av båten i Durban.
Durban är Sydafrikas näst största stad efter Johannesburg, och huvudstad i provinsen Natal, nuvarande KwaZulu-Natal där Helga levde nästan hela sitt yrkesverksamma liv.
Vad som drev Helga att ta steget att bli missionär i Afrika vet vi ingenting om. Vi kan bara spekulera om att hon någon gång under sina uppväxtår eller genom sin utbildning kom i kontakt med lockelsen att arbeta utomlands som missionär. Herman Gustavsson, som var Helgas kollega, arbetade tillsammans med henne som präst under 1950-talet i Sydafrika.
Helgas pass.
Inlån från Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.
Helgas arbetstillstånd.
Inlån från Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.
Den första tiden
Det saknas uppgifter om vilken plats Helga kom till 1931, året då hon kom till Sydafrika. Många missionärer tillbringade sin första tid på Oscarsbergs missionsstation, ursprungligen kallad Rorke,s Drift, där de förbereddes inför det kommande arbetet.
Det svenska missionsarbetet var bland annat förlagt till den sydöstra provinsen Natal. Målet var att föra in den kristna tron och hjälparbetet bland zuluerna som bodde där.
Inom diakonin arbetade sjuksköterskor och diakonissor tillsammans med prästerna. Deras dagliga arbete bestod då av sjukvård, råd och stöd till afrikanerna. En diakonissa kunde till exempel skjutsa en sjuk person för att få rätt vård eller ge annan nödvändig hjälp.
Kvinnliga missionärer var oftast ensamstående. De drevs av sin tro och sitt kall. De kvinnliga missionärerna kunde bidra med skolundervisning och sjukvård och var pionjärer i det moderna svenska biståndsarbetet.
Ur Helgas fotoalbum. Helga sitter till vänster i bild.
Landet Sydafrika var vid den här tiden ett land som beboddes av afrikansk ursprungsbefolkning. Men också ättlingar till de Holländska och Brittiska kolonisatörer som sedan ett par århundraden hade intagit landet.
1910 bildades den Sydafrikanska unionen som en koloni under den brittiska Kronan. Två år efteråt bildades ANC - African National Congress, en sammanslutning av organisationer, rådmän och kyrkliga samfund som hade som syfte att sammanföra alla afrikanska folkgrupper och verka för afrikaners fria rätt till utbildning och självstyre.
När Helga kom till Sydafrika hade svenska missionärer redan verkat i landet i över 50 år. Svenska kyrkans mission i Sydafrika startade redan på 1870-talet, i Zululand och Natal samt i Johannesburgsområdet.
Missionsstationerna
De flesta av Svenska Kyrkans missionsstationer - Appelbosch, Oscarsberg (Rorke's Drift), Emtulwa, Ceza och Swartfolozi var lantegendomar. Många afrikaner var anställda och levde där, liksom missionärerna från Sverige. De arbetade på gårdarna som trädgårdsmästare, kokerskor, hushållerskor med mera.
Helgas kollega Herman Gustavsson talar om 'tre ben' som en missionsstation bygger på: gudstjänster, skolor och diakonin. Flera av dem hade och har fortfarande, sjukhus eller sjukhem där man vårdade sjuka och äldre. På missionsstationerna hölls gudstjänster utomhus och i de kyrkor som fanns.
Till en missionsstation hörde också flera utstationer. Det var mindre platser eller byar där man tog emot sjuka, arbetade med skolverksamhet och genomförde gudstjänster. På utstationerna arbetade missionärerna med afrikanerna, planerade arbetet där och hjälptes åt med olika uppgifter.
De afrikanska flickorna sökte sig till missionsstationerna av olika skäl. Det kunde vara en flykt från ett oönskat äktenskap eller en längtan att lära sig läsa. Många fann en varm medmänsklighet på missionerna.
1937 bodde Helga på missionsstationen Swartfolozi och arbetade som sjuksköterska och diakonissa. Arbetsuppgifterna innebar att ta emot sjuka och arbeta på utstationerna. För det mesta tog Helga bil när hon skulle ta sig ut till de mindre byarna men ibland tog missionärerna sig dit per häst, då ridvägen var kortare. Hästar fanns vanligtvis på missionsstationerna både bland afrikanerna och missionärerna.
Resor mellan Sverige och Sydafrika
Brev från Helga till släkt och vänner i Sverige.
Inlån från Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.
I maj 1938 reste Helga hem till Sverige, via Hamburg, ombord på fartyget Pretoria, på Deutsche Afrika-Linien. Helga reste sedan tillbaka till Sydafrika i september 1939, strax efter att 2:a världskriget brutit ut. Vid ankomsten började hon sitt arbete igen på en annan missionsstation, Appelbosch nära staden Dundee. Hon arbetade som husmor vilket innebar att hon hade ett stort ansvar över sjukhemmet där. Under samma år flyttade hon till Ceza missionsstation under två år.
1946 kom Helga tillbaka till Appelbosch och stod år 1948 som sjukvårdsansvarig på deras sjukhus, där hon arbetade med TBC-sjuka. Efter andra världskriget var det brist på mycket i Sydafrika, och sjukhuset behövde byggas ut. Det gick till exempel inte att få tag i cement. Helga lyckades ändå på något sätt få fram cement och en ny avdelning kunde byggas. Vid den här tiden hade Appelbosch sjukhus inga egna läkare, istället kom distriktsläkare och hela ansvaret över sjukhuset var Helgas. Hon hade mycket bra kontakt med de officiella sjukvårdsmyndigheterna, och hon hade ett nära samarbete med det stora TBC-sjukhuset King George V Hospital i Durban. Dit togs också patienterna på Appelbosch för undersökningar.
Ur Helgas fotoalbum
Åren 1954-56 reste Helga mellan Sydafrika och Sverige, bland annat för att delta i en utbildning för sjuksköterskor. När hon sen reste tillbaka till Sydafrika 1956, kom hon tillbaka till missionsstationen i Emtulwa.
Det blev ytterligare arbetsresor för Helga hem till Sverige, bland annat 1963 då hon reste landet runt och bland annat mötte svenska barn.
1965 reste Helga åter till Sydafrika och i hennes dagboksanteckningar möter vi tankar inför återkomsten och hennes beskrivning av en 563 km lång arbetsresa 1966.
Kontakt med hemlandet
Under åren i Afrika fick Helga besök av både vänner och familjemedlemmar minst ett par gånger. Det var Helgas mamma, en syster och en bror som kom. Helgas äldsta bror ägde en möbelaffär i Göteborg, och troligtvis var det han som arrangerade dessa resor. Enligt Helgas kollega Herman Gustavsson, var det extra roligt när familjemedlemmar kom på besök. Det skojades och pratades mycket.
Missionärerna hade tillgång till svenska tidningar men var alltid en månad gamla. Tidningarna kom med postbåtar som också tog emot passagerare. Visst måste missionärerna ha saknat sitt hemland, men många valde ändå som Helga att stanna hela sitt yrkesliv eller längre i Afrika.
Ur Helgas fotoalbum
En livsstil
Som missionär levde man med sitt arbete, det blev en livsstil. Arbete och privatliv var tätt sammanflätade. De som arbetade på missionsstationen bodde i regel också där eller i anslutning till den. Men missionärerna hade också semester precis som om de hade arbetat i Sverige. Helga återvände till Sverige ett flertal gånger, och ibland stannade hon flera månader innan hon åkte tillbaka till sitt Afrika.
Hon var också en flitig brevskrivare. Hon skrev ofta till vänner och släktingar i både Sverige, Afrika och andra länder där vänner fanns. Hon reste också runt i världen. Det vittnar stämplar om i hennes pass. En resa gick till Marocko, och på en av hennes sista hemresor planerade hon att besöka en god vän i Tasmanien. Båtarna som missionärerna reste hem med, kunde nämligen gå över andra världsdelar.
Ur Helgas fotoalbum
För missionärerna utvecklades livet med kollegorna, vännerna, möten med många människor till en stark gemenskap. Men livsstilen innebar också många uppoffringar. Livet som missionär utan egen familj kunde ibland kännas ensamt, långt från släkt och vänner. Även prövningarna i arbetet, i det dagliga livet kunde vara motigt och trots att vännerna var många kunde även missionärerna ibland känna saknad och längtan.
I Helgas dagboksanteckningar möts hennes många intryck, funderingar över hennes liv, hennes tro men också hennes tacksamhet för den glädje och styrka hon fann i sitt liv.
Amandla! Kyrka och frihetskamp
Den period som Helga vistades i Sydafrika var också full av politiska svårigheter, med diktatur mot svarta av en vit minoritetsregering och ett samhälle byggt på praktisk rasåtskillnad (Apartheid).
För invånarna blev kyrkan och musiken en kraft mot raspolitiken. Genom musiken nåddes också omvärlden av läget i Sydafrika. Skivinspelningar och konserter arrangerades över hela världen till stöd för avskaffandet av Apartheid-systemet. Även Svenska kyrkans mission gav ut musikinspelningar. Svenska sånggruppen "Fjedur" var en av flera musikgrupper som besökte Sydafrika och gav konserter i Skandinavien och Europa.
Helga Andréasson kommenterar inte direkt det politiska läget i Sydafrika, men hon mötte med stor sannolikhet exempel på politiken och rasåtskillnader så gott som dagligen.
Fotografialbum
Fotografialbum