Flygplanskryssaren Gotland

Under första världskriget visar det nyfödda flyget sina fördelar för spaning men även för strid. När framtidsplanerna för den svenska marinen läggs fram efter kriget involveras därför ett hangarfartyg. Resultatet blir en flygplanskryssare vid namn HMS Gotland som sjösätts 1933. Fartyget är det närmsta ett hangarfartyg som Sverige haft.

Neutralitetsvakten under första världskriget sliter hårt på fartygen i svenska flottan. I upprustningsplanerna efter kriget föreslås att en hangarkryssare behövs. Fartyget ska erbjuda en gemensam stridsplattform för flottan och flyget. I utredningen ”Betänkande och förslag rörande ersättningsbyggnad för flottan” 1926 beskrivs att:

De flygstridskrafter, som tilldelas en opererande sjöstyrka, framstår numera såsom en oumbärlig, fullt integrerande del av sjöstridsstyrkan, och talrika erfarenheter från vår flottas årligen återkommande övningar visa, att flygvapnets medverkan vid sjökrigsoperationerna icke kan inskränkas till sporadiska insatser, utan måste vara permanent och omedelbar.

De första flygbåtarna kommer till flottan redan åren innan krigsutbrottet och under kriget blir marinens flygväsende en fast del av organisationen. Genom försvarsbeslutet 1925 skapas ett självständigt flygvapen men med en flygkår för det marinsamverkande flyget.

I utredningen 1926 påvisas behovet av ett fartyg med startbana och förvaring av flygplan under däck, men framsteg i den tekniska utvecklingen gör att man landar i en lösning med katapult och parkering på däck. Därmed är flygplanskryssaren född.

1929 beslutas att den nya flygplanskryssaren ska ges namnet Gotland. En insamling startas på ön och i tidningarna uppmanas befolkningen att skänka pengar. Fem kronor är högsta summan för att så många som möjligt ska kunna delta. 1470 gotlänningar skänker pengar och det tillverkas en stridsflagga av siden med tillhörande flaggkista, en skeppsklocka samt konst med Gotlandsmotiv att pryda fartyget.

Flygplanskryssaren byggs på Lindholmens varv i Göteborg. Intressant är att det övervägs att använda den nya metoden att svetsa samman skrovet istället för nitning. Men i slutänden anser man det vara för oprövat för att verkställas.

Efter tre års byggnation står hon klar att sjösättas den 14 september 1933. Hon döps av kronprins Gustaf Adolf. 134,8 meter lång och 15,4 meter bred och med plats för en besättning om drygt 400 personer.

Flygplanskryssaren Gotland var det allra senaste tillskottet till vår flotta och låg nu vid mobiliseringskajen i Karlskrona, dit vi omgående skulle bege oss. Men varken Karlskrona eller mobiliseringskajen avskräckte oss, för vi skulle få komma ombord på ett nytt, fräscht fartyg, som var oljeeldat. (…) När vi kommit ombord och fått skeppsnummer, blev vi anvisade den eldarmäss som vi skulle kampera i. Vi trodde inte våra ögon. Rent, snyggt och fint och mycket större utrymme än G V [pansarskeppet Gustaf V]. Det bästa av allt, här fick var och en sin egen brits. Höjden av lyx!

Så här skriver Helge Möller som var eldare ombord på fartyget. I jämförelse med pansarskeppen byggda femton år tidigare så är flygplanskryssaren på många sätt mycket mer modern. Hon eldas med olja istället för kol och erbjuder större bekvämlighet för besättningen. Varje besättningsman har ett eget skåp för kläder och tillhörigheter och det finns britsar att sova på för de äldre i besättningen. Köken ombord har modern utrustning med värme- och kylskåp och all personal äter på porslin.

Flygstationen utgör en stor del av fartygets akter. Där finns plats för åtta flygplan och under däck finns tillhörande verkstäder och förråd. Vanligtvis medförs tre till fyra flygplan.

Flygplanen skickas iväg med katapult. Utskjutningen sker med tryckluft på en rullbana och planen lossnar automatiskt vid banans slut. Själva landningen sker med hjälp av pontoner på vattenytan och en kran i aktern lyfter åter ombord flygplanet. Vid hög sjögång är denna procedur riskabel. För att underlätta ombordtagningen används släpsegel, en slags matta som fästs i aktern för att dämpa vågorna.

Spaningsplanen är av typen Hawkers typ Osprey och kallas S 9. Vingarna är fällbara för att lättare kunna stuvas ombord.

Gotland blir chefsfartyg för kustflottans spaningsavdelning tillsammans med fyra jagare. Vintertid används hon för utlandsexpeditioner och visar upp svensk skeppsbyggnadsteknik och industriprodukter i omvärlden.

Under andra världskriget är hon del i neutralitetsvakten, bland annat patrullerar hon östkusten när isläget gör det omöjligt för lättare fartyg att ta sig fram.

Gotland gör många långresor, första 1935 och sista 1955-56. Hennes långa tid som utbildningsfartyg gör att många tjänstgjort ombord och minnen från de händelserika resorna lever kvar länge hos besättningen.

Till varje resa tas ett vykort fram med rutten samt minnesmynt som delas ut till besättningen. Detta är vanligt för flottans långresor vid denna tid.

Redan efter sex år har flygplanskryssaren spelat ut sin roll. Flygplansutvecklingen innebär att räckvidden ökas och att denna typ av flytande flygplats inte längre behövs. 1943-1944 byggs därför fartyget om och blir istället en luftvärnskryssare med förstärkt beväpning istället för flygplan. På flygplansdäcket placeras bland annat tre stycken 40 mm automatkanoner i dubbellavettage. Fartyget används som chefsfartyg i sjökrigsskoleavdelningen och fortsätter att göra olika långresor.

1955 var det åter dags för ombyggnad, nu förses hon med en för tiden ganska avancerad radar- och stridsledningsanläggning. Detta för att hon skulle kunna leda flygstyrkor. Ett år senare hamnar hon i malpåse och avrustas. 1960 utrangeras hon och skrotas några år senare. Så var historien om Sveriges enda flygplanskryssare till ända.

Borgenstam, Curt, Insulander, Per och Åhlund, Bertil 1993: Kryssare: Med svenska flottans kryssare under 75 år. Värnamö: CB Marinlitteratur.

Götherström, Magnus 2005: ”Flygplanskryssaren Gotland: svenskt storhetsvansinne eller militärstrategiskt taktiskt drag?”, I: Gusem 6.

Kryssarminnen: Fylgia, Gotland och Tre Kronor 1998. Karlskrona: Föreningen Marinmusei Vänner.

Text: Lina Mårtensson, intendent.