Svartkrut och jakten på salpeter

Det som idag kallas svartkrut var fram till mitten av 1800-talet, innan det röksvaga krutet uppfanns, den enda krutsorten. Att säga när det första krutet tillverkades är inte möjligt, men krut existerade som drivmedel i Kina redan före Kristi födelse. I Europa är krutet känt sedan 1200-talet och under 1300-talet utvecklades eldvapen på bred front. Det dröjde till mitten av 1400-talet innan kanoner började användas mer allmänt i Sverige och till mitten av 1500-talet innan musköten gjorde armborstet omodernt.

Stormaktens krutbruk

Torsebo krutbruk i Kristianstads län anlades 1663. Här avbildat av Ferdinand Boberg på 1930-talet

Redan Gustav Vasa införde en kunglig styrning och monopolisering av salpeter- och svavelutvinningen för att säkerställa kronans behov av krut. De första krutmakarna redovisas 1527 och under 1500-talet finns cirka 25 stora och små krutbruk i Sverige. Så småningom koncentrerades tillverkningen till ett tiotal större bruk där Huskvarna krutbruk, Åkers krutbruk och Torsebo krutbruk tillhör de mera kända. Den tidiga kruttillverkningen gjordes för hand genom att ingredienserna pulvriserades och bearbetades i mortlar i olika storlekar. Mortlarna kunde vara upp till en meter höga. Till pulvriseringen användes särskilda redskap, så kallade krutstampar. Nästa steg i utvecklingen blev att utnyttja vattenkraften för stamparna och de första enkla krutkvarnarna eller krutmöllorna kom i början av 1500-talet.

Föremål i Armémuseums samling

I museets samling finns en mängd föremål som är kopplade till tillverkning eller hantering av krut.

Krutmått av koppar Torkel Edenborg
Krutmått av trä Torkel Edenborg
Metallmortel, 1790-tal
Stamp till metallmorteln
Set av krutsåll i olika finhetsgrader
Krutsåll från Fliseryd krutbruk i Mönsterås kommun.
Kruttunna avbildad i en handskrift om artilleri från 1706 av Johan Möllerheim. Torkel Edenborg
Krutsäckar avbildade i en handskrift om artilleri från 1706 av Johan Möllerheim. Torkel Edenborg

Dessa två trämodeller visar i miniatyr hur en handdriven krutstamp från 1600-talet kunde se ut och hur samma funktion löstes under 1700-talet med hjälp av vattenkraft.

Salpetertillverkning

Salpeterlada vid Billerstena i Alsike socken, Uppland. Fotad på 1920-talet. John Alinder, Upplandsmuseet

Ett särskilt problem för Sverige var framställningen av salpeter. Detta ämne bildas i jorden av bakterier som förvandlar ammoniak till nitrit och nitrit vidare till nitrat. Denna process försiggår med rimligt stor hastighet bara under särskilda varma klimatförhållanden t ex i Indien där stora salpeterkristaller bildas i jorden när regnperioden är över. Dessa kristaller kräver dock filtrering och annan behandling innan den kan användas. Eftersom Sverige ofta var avskuret från import av salpeter från kontinenten anlades under 1500-talet också salpetersjuderier som levererade sina varor till krutbruken. Salpetersjudare drog runt på landsbygden och grävde upp stall- och ladugårdsgolv för att samla ihop den salpetermättade jorden som påverkats av kreaturens gödsel. Vid sjuderierna blandades jorden med aska och kalk samt späddes med vatten. Därefter följde en långvarig förångningsprocess över öppen eld, ”sjudning” och rensning av kristallerna, ”lutring”. Av omkring ½ m3 salpeterjord och 1 m3 brännved fick man 1 kg råsalpeter.

Det stora behovet av salpeter ledde efter reformationen till gravskändning eftersom man försökte använda klostrens och kyrkornas gravplaster som jordtäkter. Vart sjätte år drog salpetersjudare omkring på landsbygden och plågade bönderna genom att bryta upp golv i stall och ladugårdar. Särskilda salpetersjuderigevaldiger fick tillsättas för att kontrollera verksamheten. I slutet av 1500-talet utökades verksamheten vid sjuderierna, men det dröjde till början av 1600-talet innan riket var så gott som självförsörjande i fråga om salpeter. Att ont krut inte förgås så lätt är däremot ett missförstånd. Det rör sig om en felöversättning av ett tyskt ordspråk och ”umkraut” betyder ogräs.

Text: Thomas Roth, 1:e intendent vid Armémuseum

Stav före en gevaldiger, väktare, vid Södermanlands salpetersjuderi. Enligt en inskription på staven skänktes den av Karl IX och användes fram till 1752.

Läs mer

Mårtensson, Leif, Krut med kvalitet: om den svenska svartkruttillverkningens historia från mitten av 1600-talet med brukshistorien för Torsebro krutbruk som bas samt en särskild genomlysning av kvalitetskontrollens utveckling : en studie i svensk industri-, bruks- och teknikhistoria, Statens försvarshistoriska museer, Stockholm, 2003

Walberg, Erik, Vapenlexikon artilleri: 1350-1880, Sveriges militärhistoriska arv, SMHA, Stockholm, 2017

https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/byggnadsminnen/torsebro-krutbruk.html

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to