Flottans artillerimodellkammare

För att förstå bakgrunden till modellkamrarna behöver man förstå vad en modell var under denna tid. Under 1700-talet ansågs tredimensionalitet vara det främsta sättet skaffa kunskap och förståelse kring en företeelse. Helst skulle föremålen eller miljöerna upplevas i verkligheten men annars kunde modeller av dem användas för att förmedla kunskapen. Så när vi idag oftast använder oss av bilder eller ritningar för att förstå så hade modellerna en motsvarande ställning under 1700-talet.

När vi tänker oss modeller idag kanske vi främst menar miniatyrer av verkliga objekt såsom en modell av ett befintligt fartyg. Men det man måste tänka på är att modellerna under denna tid oftast fungerade som förlagor, det vill säga de stod som mall i en kommande tillverkning, exempelvis av ett eldrör. Modellerna kunde då vara både i miniatyr och i full storlek. De så kallade modellexemplaren fastställdes av försvarsmyndigheten och försågs med ett sigill. Ibland var det till och med kungen själv som godkände en viss modell. Modellexemplaret användes sedan som förlaga hos hantverkarna när de skulle ta fram de riktiga produkterna. På artillerigården togs många modeller fram, av eldrör, lavetter och verktyg exempelvis. Modellen bevarades sedan i artillerimodellkammaren.

I ett kungligt brev från 22 april 1752 skrev kung Adolf Fredrik att modellkammare skulle upprättas bland annat i Karlskrona. Samlingarna skulle vara till "...stor nytta för de lärande wid Amiralitetet…”. Det handlade alltså inte bara om att dokumentera modellerna utan också att använda dem i utbildningssyfte. Troligen för de kadetter som utbildades vid den nyinrättade Flottans kadettskola.

I det kungliga brevet hänvisades också till att modellsamlingar fanns i andra länder. Det var på detta sätt också en prestigefråga att ha sådana samlingar i Sverige. I Danmark hade exemplevis en modellkammare funnits sedan 1670-talet.

I Karlskrona skapades två olika samlingar som tillsammans utgjorde flottans modellsamling, en för artillerimodeller under arklimästarens översyn och en skeppsmodellsamling under skeppsbyggmästarens ledning. Båda samlingarna hade det gemensamma syftet att manifestera svenska flottans omfattning och att förmedla kunskap i undervisningen av flottans officerare.

Artillerimodellkammaren inrymdes vid Artillerigården på örlogsvarvets område i Karlskrona, först i Tygkontoret och senare i det så kallade Tyghuset. Ordet tyg kommer från tyskan "zeug" som betyder material, så innebörden av ordet tyghus är alltså ett materialmagasin. Själva modellkammaren i Tyghuset bestod av ett enkelt möblerat rum uppvärmt av en kakelugn. Här fanns en stor del av samlingen men allt fick inte plats så föremål fanns också utspridda vid kontor och verkstäder.

Sjöartilleriet var en viktig del i utvecklingen av flottan. Hur exemplevis eldrörens utformning kunde effektiviseras för att bli lättare och starkare var en central fråga och detta syns också i de många modellerna. På Artillerigården fanns från 1750-talet en artilleriskola där flottans artilleripersonal utbildades. Det är inte svårt att tänka sig att modellkammarens föremål här kom till användning i utbildningen för att illustrera artilleriets utveckling och funktionaliteter.

1761 gjordes en första inventering av samlingen. Då innehållandes 650 föremål varav cirka 50 stycken var modeller av olika artilleripjäser. Utöver det fanns vapen, ammunition, verktyg och andra tillbehör samt en mängd troféer och krigsbyten. Böcker och ritningar ingick också i samlingen. Under senare delen av 1800-talet tillkom även kategorier såsom tavlor, planscher och torped- och minmateriel.

Det finns exempel på hur modellkammaren visades upp när det kom besök på örlogsvarvet. Både trofésamlingen och kuriosa såsom pusikanen som kunde skjuta en hel skur med kulor samtidigt var säkert uppskattade föremål vid besöken. 1835 gjorde en topograf och officer vid namn Carl Hampus Montgomery ett besök på örlogsvarvet och skrev ned sina intryck. Naturligtvis ingick ett besök på artillerigården och artillerimodellkammaren. Själva kammaren var han inte så imponerad av men däremot beskrev han några pjäser i Tyghusets förråd som väckte hans intresse. En pjäs som han med visst besvär beskrev var den då alldeles nykonstruerade Ostermans mina, en ny vapentyp, samt två udda äldre pjäser:

De så kallade byx- och tjortelkanonerna, den förra ett försök att ifrån en krutkammare utskjuta 2ne kulor och den senare att kunna använda länkkulor som projektiler uti. Alla dessa äro blott misslyckade försök.

Dessa pjäser ingick i artillerimodellkammarens samlingar.

Under 1800-talet växte samlingen och föremål visades tillsammans med skeppsmodeller ur den andra modellkammaren på utställningar världen över, exemplevis i Paris 1867 och i Venedig 1881.

Tyghuset med modellkammaren revs 1902 och ett nytt tyghus uppfördes dit samlingen flyttades. På 1920-talet tillkom även skeppsmodellkammarens inventarier och därmed kan samlingarna sägas övergå till att bli rena museisamlingar.

Idag finns 2872 föremål med proveniens från Flottans artillerimodellkammare i Marinmuseums föremålssamlingar, sen tillkommer ritningar och böcker. I utställningarna på Marinmuseum kan en del av samlingarna beskådas i vapenutställningen ”Tyghuset”.

I inventarium över samlingarna från 1861 och framåt är samlingen indelad i flera kategorier som på ett bra sätt sammanfattar dess innehåll. Nedan följer kategorierna med exempel ur varje.

I inventeringen 1761 redovisades cirka 90 ritningar ingå i samlingen. Det är kartor över Karlskrona och diverse byggnader, men främst ritningar över kanoner, lavetter och rakettillverkning.

Böckerna i samlingen är framför allt olika reglementen men även läroböcker i ämnen som exempelvis kanongjutning.

Samlingen från artillerimodellkammaren utgör idag ett viktigt forskningsmaterial för att att berätta om marinens historia. Samlingen har dokumenterats och nogsamt inventerats med jämna mellanrum genom historien. Redan i vid skapandet av artillerimodellkammaren angavs att: "...ett accurat inventarium öfwer the ther förwarade Modeller och Ritningar upprättas samt städse underhållas". Det verkar på detta sätt alltid funnits en medvetenhet om samlingens betydelse.

"Flottans modellkammare är ganska nett och angenemn att påse", I: Marinmuseums årsbok 1983. Karlskrona: Föreningen Marinmusei vänner i Karlskrona.

Roth, Thomas 2002: "Svenska artilerimodellsamlingar" I: Modellkammaren 250 år - ett marinmuseums födelse. Karlskrona: Abrahamson.

Svenska flottans historia: örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar. 1945. Malmö: Allhem.

Widén, Per 2020: "Chapmans modeller - kunskap, manifestation och pedagogik", I: Fredrik Henrik af Chapman - myt och verklighet. Elanders.