Huvudliggaren:
"Daguerreotyp, portr. av biskop K.E. Fahlcrantz, på kopparplåt, märkt NB-30, å infattningens baksida: -- J.W. Bergström. Gåva 22/5 1929 av Onämnd."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp i ram, porträtt av biskop K E Fahlcrantz (enl. påskrift på baksidan). Bilden otydlig och i dåligt skick.
I glasad ram. Passepartout av vit papp med 8-kantig dagöppning. Linjer i guld och blått närmast bilden. Kantlist av mönsterpressad, förgylld papp, delvis täckt av svart påklistrad kantlist av papp. Baksidan klädd med blått, behandlat mönsterpressat papper. Påklistrad etikett med tryck: 'Daguerreotyp/af J W Bergström'. Daguerrotypen i dåligt skick. Glaset spräckt.
Kopparplåten har lossnat och sitter snett i dagöppningen.
/Maria Maxén 2008-04-25
Johan Wilhelm Bergström (1812-1881), beställde sin första daguerrotypiutrustning 1843 från Paris. Sommaren 1844 öppnade han en egen ateljé i Stockholm. De närmaste tio åren var han den ledande daguerrotypisten. Ateljén övertogs så småningom av fotograf C G V Carleman. (Ur 'Den sv. fotografins historia 1840-1940', av Rolf Söderberg och Pär Rittsel, Bonnier Fakta, 1983)".
/A. Arfvidsson, mars 1994
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/www.ne.se 2008-03-12
