Kajsa Henriksson Vilhuinen var den sista skogsfinska sierskan, tietäjä, och har betytt mycket för traderingen och dokumentationen av den skogsfinska folktron. Hennes kunskaper hade sina rötter i den tro som kom till finnskogen i och med att personer från Savolax etablerade sig i området. Då både hennes dialekt och hennes kunskaper hade gamla rötter och påverkats mycket lite under tiden skogsfinnarna bott i de svensk-norska finnskogarna blev hennes kunskaper intressanta för både folklivs- och språkforskare.
Hon föddes 1855 som Karin Henriksson Paalainen i Louho, Södra Viggen, Nyskoga, Värmland. Hon kallade sig för Kajsa och tog sin mormors släktnamn Vilhuinen. Hon var också känd som Raiskin-Kajsa, efter gården Västra Raiski där hon växte upp.
Kajsa Henriksson Vilhuinen bodde från 1932 i finntorpet Kaisantupa (=Kajsas stuga, finska), även kallat Jussi eller Käst-Jussi.
Hon hade tre söner; August Jönsson född 1874, Vilhelm Edvardsson född 1881 och Karl Persson född 1900. Kajsa var ogift hela livet.
Hon dog 1941, då boende hos sonen Vilhelm Edvardsson i rökstugan Öststugan, Purala, Värmland.
