Vargplågan avtog när skogsbruket kom i gång i större skala från 1800-talets mitt och jaktvapnen moderniserats. I dag finns endast 260-300 vargar kvar i hela Skandinavien.
”Vargen var, sedan björnen skytt dessa trakter, ett plågoris för både människor och djur. Han förekom i ganska stora flockar i synnerhet under stränga vintrar. Då var det icke sällsynt, att när man släppte ut djuren till vattning, vargar kommo och refvo ihjäl flera stycken”.
Sven Lampa om livet i Västergötland i äldre tider. (Fataburen 1913)"
Part of exhibition
History
Huvudliggaren (år 1873):
"1672 Hundklädnad mot vargar fr. Ljusdals sn. N. Helsinglands fgd. Helsingland. Enl. Höjer Västra Helsinglands fgd. Uppfinning af gamle bonden Jon Arvidsson i Borr år 1826. Ink. ss. 1661 [=gm. kyrkoh. C.O. Roos i Ljusdal. Ank.11/6 1873] = 1:50. Bil. Roos 15."
Jon (Jonas) Arvidsson, f. 1801 på Wik nr 2. Flyttar och blir bonde på Borr (Bår) 1837-1861. (Källa husförhörsböckena, Ljusdal sn.)
/Per Larsson 20130503
Utställningstext, "Publikens val" 2013:
"Hundsele för skydd mot varg
En god jakthund kunde innebära god jaktlycka. Oron för att den skulle skadas var därför befogad. Denna sele med vassa långa spikar skyddade hunden vid en eventuell attack från varg eller annan hund. Den konstruerades av Jonas Arvidsson från Borr i Ljusdal 1826. Någon större produktion blev det troligen aldrig, den benämns som en kuriositet då Kyrkoherde Ros i Ljusdal beskriver den i samband med att han skänker det till Nordiska museet 1873.
Hundar skyddade också gård och boskap genom att skälla och varna. Hundar som lämnats ute för att vakta gården var dock eftertraktade byten för vargarna. Många försökte skydda hundarna och flera ”varghalsband” med smidda länkar med taggar finns i museets samlingar.
LitteraturreferenserAnna Arfvidsson Womack, Fredrik Svanberg, Ulrika Torell (redaktörer), Nordbor: Liv och rörelse under 500 år, Makadam förlag 2024. Sidan 240
