Huvudliggaren:
"Daguerreotyp. Af fru E. Flygare-Carlén. Gjord af J.W. Bergström. Flygare-Carlén, Emilie, fru, romanförfattarinna, f. 1807. G. af fru E. Flygare-Carlén, f. Smith, i Stockh. 11/2 1879."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Emilie Flygare-Carlén 1835-75 [felaktiga födelse- och dödsår]
"Daguerrotypi. Emilie Smith, författarinna, gm
1. prov.läkare Axel Flygare
2. jurist, förf. Joh. Gebr. (?) Carlén.
Sv. Porträttarkivet. Nat. mus. 1963:320".
Daguerrotyp i ram, damporträtt, sittande knästycke, trekvartsprofil. Mittbena, huvudbonad i svart spets nedhängande över axlar och rygg. Kvinnan iförd ljus kappa med spetsar, broderier och tofsar. Enfärgad ljus bakgrund. Repor i ett stråk framför och ovanför kvinnan. Helt glasad ram. Passepartout av vitt papper och tryckt dekorativt mönster i guld samt längst ned: "Daguerreotyp af J. W. Bergström". 8-kantig dagöppning med guldlinjer närmast bilden. Kantlist av slätt, grått papper. Bakstycke av vitt, slätt papper. Handskrivet på baksidan: "Emilie Flygare-Carlén".
Johan Wilhelm Bergström var den ledande daguerrotypisten i Stockholm från mitten av 1840-talet till mitten av 1850-talet. (Uppgifter från 'Den sv. fotografins historia', Pär Rittsel och Rolf Söderberg, Bonnier Fakta 1983).
/Maria Maxén 2008-08-25
"Flygare-Carlén, Emilie, f. Smith, 1807-92, författare, mor till Rosa Carlén. F. växte upp i Strömstad och lärde ingående känna det bohuslänska kustlandskapet. Hon slog igenom med romanen Rosen på Tistelön: Berättelse från skärgården (1842), som bygger på ett autentiskt rättsfall. Den produktiva F. hörde till den första generationen yrkesförfattare i svensk litteratur. Hon skrev över 30-talet romaner och berättelser, många i en västkustmiljö som hon tecknar verklighetsnära och övertygande. Hit hör också Pål Värning: En skärgårdsynglings äfventyr (1844), Enslingen på Johannis-skäret: Kustroman (1846), tendensromanen En natt vid Bullar-sjön (1847) och Ett köpmanshus i skärgården (1860-61). Med sin episka effektivitet förenar F. ofta på ett lyckligt sätt folklivsskildring och spännande intrig. F. bodde från 1839 i Stockholm, där hennes hem långa tider blev en litterär salong. Några av gästerna där skildrar hon i Minnen af svenskt författarlif 1840-1860 (1878). Gift 1827-33 med läkaren Axel Flygare och 1841-75 med J.G. Carlén".
Källa: www.ne.se 2008-03-13
"Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt".
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se