-
Photo: Djerf, Mona-Lisa / Nordiska museet 
-
Photo: Djerf, Mona-Lisa / Nordiska museet
-
Photo: Djerf, Mona-Lisa / Nordiska museet
![Huvudliggaren:
"Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm."
Bilaga, brev från givaren med titeln "Bot mot skärfvan":
"Vad som i min ungdom egentligen menades med 'skärfvan' vet jag icke säkert, men fick föreställnigen att denna barnsjukdom var vad vi nu kalla 'engelska sjukan'. Under mina tidigaste barndomsår - jag är född 1852 - såg jag under sista åren på 1850-talet i Gamleby köping, där mina föräldrar bodde, mycket ofta huru allmogekvinnor kommo, även långt ifrån, till min mor med sina småbarn för att få dem botade för 'skärfvan'. Boten tillgick så att barnet fick dricka en liten portion mjölk ur här bilagda lappsko, som fylldes med mjölken. För att de i skon liggande föremålen, en liten kniv och en kvist ur ett trä, ej skulle följa med mjölken hade min mor pekfingret på den ena och långfingret på den andra pjesen [sic] medan mjölken hälldes i munnen på barnet. Skon gjordes icke ren efter denna operation. Kuren påstods av det behandlade barnets anhöriga lyckosam. Min mor tog aldrig betalt därför. Denna trafik hade pågått i flere år av min mor och före henne av hennes farmor, efter vilken min mor fick skon i arv. Som synes kvarsitta än idag mjölkrester på skon. Till följd av en religiös 'väckelse', vilken - antager jag - uppstod såsom reaktion mot det oerhörda superiet och dess sorgliga följder på 1850-talet, fick min mor föreställningen, att nämnda kur, vilken betraktades såsom en sorts svag trolldom, vore syndig och upphörde därför därmed till sorg för en mängd mödrar. Dessa erbjödo under tårar riklig betalning (in natura) om de sjuka barnen finge dricka mjölk ur skon, men min mor var bestämd, varför så småningom besöken och ansökningarna om bot upphörde.
Historien om denna sko är enligt min mors berättelse följande: Min mors farmor som [...] var född i slutet av 1700-talet [...], bodde i början av 1800-talet i Halland, sedan i byn Gunnerstad nära Gamleby köping. Till henne kom i Halland en afton en 'finngumma' (sådana antogs som trollkunniga) och anhöll om mat och natthärbärge efter att ha blivit avvisad från andra hem. Hon fick vad hon begärde. Innan hon på morgonen därpå avlägsnade sig, lämnade hon min mors farmor skon med tillbehör, sägande att den utgjorde ersättning för mat, husrum och vänlighet och att den skulle komma att inbringa mottagerskan mera än denna nu givit ut. Finngumman förklarade att skon tagits av ett dött barn. Den lilla kniven, som ligger i skon, var förfärdigad av en avbruten spets på ett spjut, varmed en karl stuckits ihjäl och kvisten var tagen ur en stake, varmed en karl slagits ihjäl. Mjölk skulle hällas i skon med kniven och spetsen liggande i den, och om ett barn, behäftat med skärvan, drucke denna mjölk ur skon, så bleve det friskt. Min farmor praktiserade kuren, antagligen mot ersättning, under många år, min mor, som ärvde trolltyget, fortsatte därmed som sagt några år utan ersättning. Jag har fått skon efter min mor. Stockholm den 27 november 1922."
Ur Redogörelse för Nordiska museets utveckling och förvaltning år 1922: "Beledsagad av synnerligen intressanta uppgifter har till museet överlämnats en liten sko, tagen från ett dött lappbarn, och vilken - senast på 1850-talet i Gamleby, Småland - använts vid bot av 'skärvan' [rakitis] på så sätt, att det sjuka barnet fick ur densamma dricka mjölk, vari låg en liten kniv och en kvist, bägge delar av föremål med vilka människor dödats, fig 10."](https://dms-cf-03.dimu.org/image/012s84LJ2Eqj?dimension=1200x1200)
![Huvudliggaren:
"Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm."
Bilaga, brev från givaren med titeln "Bot mot skärfvan":
"Vad som i min ungdom egentligen menades med 'skärfvan' vet jag icke säkert, men fick föreställnigen att denna barnsjukdom var vad vi nu kalla 'engelska sjukan'. Under mina tidigaste barndomsår - jag är född 1852 - såg jag under sista åren på 1850-talet i Gamleby köping, där mina föräldrar bodde, mycket ofta huru allmogekvinnor kommo, även långt ifrån, till min mor med sina småbarn för att få dem botade för 'skärfvan'. Boten tillgick så att barnet fick dricka en liten portion mjölk ur här bilagda lappsko, som fylldes med mjölken. För att de i skon liggande föremålen, en liten kniv och en kvist ur ett trä, ej skulle följa med mjölken hade min mor pekfingret på den ena och långfingret på den andra pjesen [sic] medan mjölken hälldes i munnen på barnet. Skon gjordes icke ren efter denna operation. Kuren påstods av det behandlade barnets anhöriga lyckosam. Min mor tog aldrig betalt därför. Denna trafik hade pågått i flere år av min mor och före henne av hennes farmor, efter vilken min mor fick skon i arv. Som synes kvarsitta än idag mjölkrester på skon. Till följd av en religiös 'väckelse', vilken - antager jag - uppstod såsom reaktion mot det oerhörda superiet och dess sorgliga följder på 1850-talet, fick min mor föreställningen, att nämnda kur, vilken betraktades såsom en sorts svag trolldom, vore syndig och upphörde därför därmed till sorg för en mängd mödrar. Dessa erbjödo under tårar riklig betalning (in natura) om de sjuka barnen finge dricka mjölk ur skon, men min mor var bestämd, varför så småningom besöken och ansökningarna om bot upphörde.
Historien om denna sko är enligt min mors berättelse följande: Min mors farmor som [...] var född i slutet av 1700-talet [...], bodde i början av 1800-talet i Halland, sedan i byn Gunnerstad nära Gamleby köping. Till henne kom i Halland en afton en 'finngumma' (sådana antogs som trollkunniga) och anhöll om mat och natthärbärge efter att ha blivit avvisad från andra hem. Hon fick vad hon begärde. Innan hon på morgonen därpå avlägsnade sig, lämnade hon min mors farmor skon med tillbehör, sägande att den utgjorde ersättning för mat, husrum och vänlighet och att den skulle komma att inbringa mottagerskan mera än denna nu givit ut. Finngumman förklarade att skon tagits av ett dött barn. Den lilla kniven, som ligger i skon, var förfärdigad av en avbruten spets på ett spjut, varmed en karl stuckits ihjäl och kvisten var tagen ur en stake, varmed en karl slagits ihjäl. Mjölk skulle hällas i skon med kniven och spetsen liggande i den, och om ett barn, behäftat med skärvan, drucke denna mjölk ur skon, så bleve det friskt. Min farmor praktiserade kuren, antagligen mot ersättning, under många år, min mor, som ärvde trolltyget, fortsatte därmed som sagt några år utan ersättning. Jag har fått skon efter min mor. Stockholm den 27 november 1922."
Ur Redogörelse för Nordiska museets utveckling och förvaltning år 1922: "Beledsagad av synnerligen intressanta uppgifter har till museet överlämnats en liten sko, tagen från ett dött lappbarn, och vilken - senast på 1850-talet i Gamleby, Småland - använts vid bot av 'skärvan' [rakitis] på så sätt, att det sjuka barnet fick ur densamma dricka mjölk, vari låg en liten kniv och en kvist, bägge delar av föremål med vilka människor dödats, fig 10."](https://dms-cf-03.dimu.org/image/032s84LJ2Eqk?dimension=1200x1200)
![Huvudliggaren:
"Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm."
Bilaga, brev från givaren med titeln "Bot mot skärfvan":
"Vad som i min ungdom egentligen menades med 'skärfvan' vet jag icke säkert, men fick föreställnigen att denna barnsjukdom var vad vi nu kalla 'engelska sjukan'. Under mina tidigaste barndomsår - jag är född 1852 - såg jag under sista åren på 1850-talet i Gamleby köping, där mina föräldrar bodde, mycket ofta huru allmogekvinnor kommo, även långt ifrån, till min mor med sina småbarn för att få dem botade för 'skärfvan'. Boten tillgick så att barnet fick dricka en liten portion mjölk ur här bilagda lappsko, som fylldes med mjölken. För att de i skon liggande föremålen, en liten kniv och en kvist ur ett trä, ej skulle följa med mjölken hade min mor pekfingret på den ena och långfingret på den andra pjesen [sic] medan mjölken hälldes i munnen på barnet. Skon gjordes icke ren efter denna operation. Kuren påstods av det behandlade barnets anhöriga lyckosam. Min mor tog aldrig betalt därför. Denna trafik hade pågått i flere år av min mor och före henne av hennes farmor, efter vilken min mor fick skon i arv. Som synes kvarsitta än idag mjölkrester på skon. Till följd av en religiös 'väckelse', vilken - antager jag - uppstod såsom reaktion mot det oerhörda superiet och dess sorgliga följder på 1850-talet, fick min mor föreställningen, att nämnda kur, vilken betraktades såsom en sorts svag trolldom, vore syndig och upphörde därför därmed till sorg för en mängd mödrar. Dessa erbjödo under tårar riklig betalning (in natura) om de sjuka barnen finge dricka mjölk ur skon, men min mor var bestämd, varför så småningom besöken och ansökningarna om bot upphörde.
Historien om denna sko är enligt min mors berättelse följande: Min mors farmor som [...] var född i slutet av 1700-talet [...], bodde i början av 1800-talet i Halland, sedan i byn Gunnerstad nära Gamleby köping. Till henne kom i Halland en afton en 'finngumma' (sådana antogs som trollkunniga) och anhöll om mat och natthärbärge efter att ha blivit avvisad från andra hem. Hon fick vad hon begärde. Innan hon på morgonen därpå avlägsnade sig, lämnade hon min mors farmor skon med tillbehör, sägande att den utgjorde ersättning för mat, husrum och vänlighet och att den skulle komma att inbringa mottagerskan mera än denna nu givit ut. Finngumman förklarade att skon tagits av ett dött barn. Den lilla kniven, som ligger i skon, var förfärdigad av en avbruten spets på ett spjut, varmed en karl stuckits ihjäl och kvisten var tagen ur en stake, varmed en karl slagits ihjäl. Mjölk skulle hällas i skon med kniven och spetsen liggande i den, och om ett barn, behäftat med skärvan, drucke denna mjölk ur skon, så bleve det friskt. Min farmor praktiserade kuren, antagligen mot ersättning, under många år, min mor, som ärvde trolltyget, fortsatte därmed som sagt några år utan ersättning. Jag har fått skon efter min mor. Stockholm den 27 november 1922."
Ur Redogörelse för Nordiska museets utveckling och förvaltning år 1922: "Beledsagad av synnerligen intressanta uppgifter har till museet överlämnats en liten sko, tagen från ett dött lappbarn, och vilken - senast på 1850-talet i Gamleby, Småland - använts vid bot av 'skärvan' [rakitis] på så sätt, att det sjuka barnet fick ur densamma dricka mjölk, vari låg en liten kniv och en kvist, bägge delar av föremål med vilka människor dödats, fig 10."](https://dms-cf-06.dimu.org/image/012s84LJ2Eqm?dimension=1200x1200)
Botemedel
Huvudliggaren: "Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm." ...
Huvudliggaren:
"Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm."
Bilaga, brev från givaren med titeln "Bot mot skärfvan":
"Vad som i min ungdom egentligen menades med 'skärfvan' vet jag icke säkert, men fick föreställnigen att denna barnsjukdom var vad vi nu kalla 'engelska sjukan'. Under mina tidigaste barndomsår - jag är född 1852 - såg jag under sista åren på 1850-talet i Gamleby köping, där mina föräldrar bodde, mycket ofta huru allmogekvinnor kommo, även långt ifrån, till min mor med sina småbarn för att få dem botade för 'skärfvan'. Boten tillgick så att barnet fick dricka en liten portion mjölk ur här bilagda lappsko, som fylldes med mjölken. För att de i skon liggande föremålen, en liten kniv och en kvist ur ett trä, ej skulle följa med mjölken hade min mor pekfingret på den ena och långfingret på den andra pjesen [sic] medan mjölken hälldes i munnen på barnet. Skon gjordes icke ren efter denna operation. Kuren påstods av det behandlade barnets anhöriga lyckosam. Min mor tog aldrig betalt därför. Denna trafik hade pågått i flere år av min mor och före henne av hennes farmor, efter vilken min mor fick skon i arv. Som synes kvarsitta än idag mjölkrester på skon. Till följd av en religiös 'väckelse', vilken - antager jag - uppstod såsom reaktion mot det oerhörda superiet och dess sorgliga följder på 1850-talet, fick min mor föreställningen, att nämnda kur, vilken betraktades såsom en sorts svag trolldom, vore syndig och upphörde därför därmed till sorg för en mängd mödrar. Dessa erbjödo under tårar riklig betalning (in natura) om de sjuka barnen finge dricka mjölk ur skon, men min mor var bestämd, varför så småningom besöken och ansökningarna om bot upphörde.
Historien om denna sko är enligt min mors berättelse följande: Min mors farmor som [...] var född i slutet av 1700-talet [...], bodde i början av 1800-talet i Halland, sedan i byn Gunnerstad nära Gamleby köping. Till henne kom i Halland en afton en 'finngumma' (sådana antogs som trollkunniga) och anhöll om mat och natthärbärge efter att ha blivit avvisad från andra hem. Hon fick vad hon begärde. Innan hon på morgonen därpå avlägsnade sig, lämnade hon min mors farmor skon med tillbehör, sägande att den utgjorde ersättning för mat, husrum och vänlighet och att den skulle komma att inbringa mottagerskan mera än denna nu givit ut. Finngumman förklarade att skon tagits av ett dött barn. Den lilla kniven, som ligger i skon, var förfärdigad av en avbruten spets på ett spjut, varmed en karl stuckits ihjäl och kvisten var tagen ur en stake, varmed en karl slagits ihjäl. Mjölk skulle hällas i skon med kniven och spetsen liggande i den, och om ett barn, behäftat med skärvan, drucke denna mjölk ur skon, så bleve det friskt. Min farmor praktiserade kuren, antagligen mot ersättning, under många år, min mor, som ärvde trolltyget, fortsatte därmed som sagt några år utan ersättning. Jag har fått skon efter min mor. Stockholm den 27 november 1922."
Ur Redogörelse för Nordiska museets utveckling och förvaltning år 1922: "Beledsagad av synnerligen intressanta uppgifter har till museet överlämnats en liten sko, tagen från ett dött lappbarn, och vilken - senast på 1850-talet i Gamleby, Småland - använts vid bot av 'skärvan' [rakitis] på så sätt, att det sjuka barnet fick ur densamma dricka mjölk, vari låg en liten kniv och en kvist, bägge delar av föremål med vilka människor dödats, fig 10."
About the object
-
about Huvudliggaren: "Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm." Bilaga, brev från givaren med titeln "Bot mot skärfvan": "Vad som i min ungdom egentligen menades med 'skärfvan' vet jag icke säkert, men fick förest...
Huvudliggaren:
"Barnsko, liten knif o. träpinne, a-c, anv. som botemedel mot 'skärfvan' fr Gamleby köping, S. Tjusts hd, Smål. Gåva 29/11 1922 av Ingeniör Alf Larsson, Stockholm."Bilaga, brev från givaren med titeln "Bot mot skärfvan":
"Vad som i min ungdom egentligen menades med 'skärfvan' vet jag icke säkert, men fick föreställnigen att denna barnsjukdom var vad vi nu kalla 'engelska sjukan'. Under mina tidigaste barndomsår - jag är född 1852 - såg jag under sista åren på 1850-talet i Gamleby köping, där mina föräldrar bodde, mycket ofta huru allmogekvinnor kommo, även långt ifrån, till min mor med sina småbarn för att få dem botade för 'skärfvan'. Boten tillgick så att barnet fick dricka en liten portion mjölk ur här bilagda lappsko, som fylldes med mjölken. För att de i skon liggande föremålen, en liten kniv och en kvist ur ett trä, ej skulle följa med mjölken hade min mor pekfingret på den ena och långfingret på den andra pjesen [sic] medan mjölken hälldes i munnen på barnet. Skon gjordes icke ren efter denna operation. Kuren påstods av det behandlade barnets anhöriga lyckosam. Min mor tog aldrig betalt därför. Denna trafik hade pågått i flere år av min mor och före henne av hennes farmor, efter vilken min mor fick skon i arv. Som synes kvarsitta än idag mjölkrester på skon. Till följd av en religiös 'väckelse', vilken - antager jag - uppstod såsom reaktion mot det oerhörda superiet och dess sorgliga följder på 1850-talet, fick min mor föreställningen, att nämnda kur, vilken betraktades såsom en sorts svag trolldom, vore syndig och upphörde därför därmed till sorg för en mängd mödrar. Dessa erbjödo under tårar riklig betalning (in natura) om de sjuka barnen finge dricka mjölk ur skon, men min mor var bestämd, varför så småningom besöken och ansökningarna om bot upphörde.
Historien om denna sko är enligt min mors berättelse följande: Min mors farmor som [...] var född i slutet av 1700-talet [...], bodde i början av 1800-talet i Halland, sedan i byn Gunnerstad nära Gamleby köping. Till henne kom i Halland en afton en 'finngumma' (sådana antogs som trollkunniga) och anhöll om mat och natthärbärge efter att ha blivit avvisad från andra hem. Hon fick vad hon begärde. Innan hon på morgonen därpå avlägsnade sig, lämnade hon min mors farmor skon med tillbehör, sägande att den utgjorde ersättning för mat, husrum och vänlighet och att den skulle komma att inbringa mottagerskan mera än denna nu givit ut. Finngumman förklarade att skon tagits av ett dött barn. Den lilla kniven, som ligger i skon, var förfärdigad av en avbruten spets på ett spjut, varmed en karl stuckits ihjäl och kvisten var tagen ur en stake, varmed en karl slagits ihjäl. Mjölk skulle hällas i skon med kniven och spetsen liggande i den, och om ett barn, behäftat med skärvan, drucke denna mjölk ur skon, så bleve det friskt. Min farmor praktiserade kuren, antagligen mot ersättning, under många år, min mor, som ärvde trolltyget, fortsatte därmed som sagt några år utan ersättning. Jag har fått skon efter min mor. Stockholm den 27 november 1922."Ur Redogörelse för Nordiska museets utveckling och förvaltning år 1922: "Beledsagad av synnerligen intressanta uppgifter har till museet överlämnats en liten sko, tagen från ett dött lappbarn, och vilken - senast på 1850-talet i Gamleby, Småland - använts vid bot av 'skärvan' [rakitis] på så sätt, att det sjuka barnet fick ur densamma dricka mjölk, vari låg en liten kniv och en kvist, bägge delar av föremål med vilka människor dödats, fig 10."
- DesignationBotemedel
- Precise designationSkärvbotemedel
- IdentifierNM.0141880A-C
- Indexing termFolklig läkekonst : Övernaturliga läkemedel Folklig läkekonst : Övernaturliga läkemedel : Medel från döda
- Type Thing
-
Dimensions value
- Length10.5 cm
- Width6.5 cm
- Length5.0 cm
- Length5.5 cm
- MaterialsSkinn/läder/pergament Trä Metall
Send an inquiry
Your message will be sent to Nordiska museet.