Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, stereoskopbild, handkolorerad, liggande obetydligt klätt fruntimmer; med blyerts: 'Daguerreotyp av Bergström Sthlm'; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."
Dagerrotyp / daguerreotyp.
Katalogkort:
"Daguerrotyp, handkolorerad stereoskopbild. Föreställer ung lättklädd kvinna, liggande på sidan. Löst knuten sjal om huvudet och tunt skynke runt höfterna. Kantlist och bakstycke av svart papp. På bakstycket påklistrad papperslapp med bläckskrift: 'Tillhör /F. Scheele/ Sibyllegatan 38' (överstruket m. blyerts). Med blyerts längre ned: 'Daguerrotyp av Bergström Sthlm.' Passepartout i mönsterpressad guldpapp. Glasad."
/A. Arfvidsson, mars 1994
Johan Wilhelm Bergström (1812-1881) växte upp i en fattig snickarfamilj på Kungsholmen. Vid 12 års ålder började han som glasblåsarlärling och tog gesäll- och mästarprov i tonåren. 1833 öppnar han eget glasmästeri och 1839 är han först i Sverige med tillverkning av formar för pressglas. 1843 gör en ändring i tulltaxorna glasslipningen omöjlig, varför Bergström beställer sin första daguerrotypiutrustning från Paris. Sommaren 1844 öppnar han sin egen ateljé. Fram till ungefär 1855 är B. sedan den ledande daguerrotypisten i Stockholm. Han utvidgar sedan ateljén till en mekanisk fabrik. Bl.a. bygger han åskledare till Jakobs kyrka och gör förgyllda ljuskronor till Vita havet på Stockholms slott. Vid 1850-talets början är han en av de ledande industrimännen i Stockholm. Han dör 1881 som en förmögen fabrikör. (Uppgifter från 'Den sv. fotografins historia 1840-1940', Pär Rittsel och Rolf Söderberg, Bonnier Fakta 1983.
Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.
Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.
I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10
