L 29 cm
Docka a) huvud med sköld av biskvi, målat ansikte, blundögon, öppen mun med tänder. Påklistrad peruk av mohair. Kropp och lemmar av ljust skinn, ledade vid axlar, höfter och knän.
Kläder (samtliga av bomull); klänning b) av rosa (blekt) bomullstyg med vit spets kring hals och ärm. Underkjol c) vit med stråveck och langettsöm i nederkanten. Livstycke d) vit piké med flossad insida. Linne e) vit med spets kring halsen och ärmhålen. Benkläder f) vit med stråveck och hålsöm kring benen. Hårband g) av svart sammet.
Dockan märkt på nackskölden "3200" = gjutformens nr, " AM" = Armand Marseille, "7/0" = storleken på huvudet med sköld 3 5/8 inch = 9 cm, "DEP" = modellen registrerad, "MADE IN GERMANY".
Armand Marseille tillverkade dockor ca 1885-1930 (även senare) i Tyskland.
Ögon lagade på dockklinik 1967, men kunde ej återställas som blundögon
Givarinnan (född 1894), som var föräldrarlös, fick dockan i gåva av en konsulinna Ekman omkr 1900. Kläderna sydda i Göteborg omkr. 1904. Hon kallade dockan "mamma".
Bilaga till huvudliggaren:
”d. 25.1.[19]67. Dockan (mammas) historia. Ägarinnan till dockan, född i Hedvig Elionoras församling sth 18-11-1894 Thyra J. Andersson född Nordqvist, uppfostrad i Bettna Södermanland av Fröknarna Nyström där en av dem var lärarinna, född 1842 död 1923. Sträng fostran. Kom till Bettna 1900 från ett barnhem som konsulinnan Ekman Sth, där utrustade fattiga barn med kläder å resbilljetter. Hade aldrig ägt någon leksak, så en jul kom från konsulinnan den underbara dockan, som således var bara min, men jag fick bara se på den under flera år, aldrig röra den. När jag sedan fick ta i den släppte jag aldrig den trots att den inte hade några kläder, jag virade lappar om den å kallade den för mamma i all tysthet, för alla andra barn hade ju en mamma. Sändes till Göteborg med en adresslapp om halsen till en ffru Kullgren, där jag skulle få fri läkarvård för magen av någon specialist, jag var väl 10-11 år. Där fick jag träffa Fru Västerberg, hon var svärmor till Vilhelm Stenhammar, hon tog med mig på stan, köpte ett fint klädningstyg åt mig, det blev så mycke så det räckte även till min kära docka, det som dockan nu bär, jag fick mat i hennes hem å hon gick med mig på min första bio, dockan var med hela tiden. När jag återvände till Bettna hade både jag och dockan samma kläder. Dockan för tur med sig, jag är lyckligt gift sen unga år men vi har inga barn, nu är vi gamla och sjuka, ta hand om den och låt mig veta var den hamnar.
Fru Thyra Andersson, Johanneshov.”
Utställningstext "Publikens val" 2014:
"Att sakna en mamma
Thyra föddes 1894. Hon var föräldralös och växte upp i fosterhem hos två äldre fröknar i Bettna i Södermanland. En sträng fostran, berättar hon själv. Innan hon kom dit hade hon kommit i kontakt med konsulinnan Ekman som organiserade hjälp åt hemlösa barn. En jul kom det en docka till Thyra från konsulinnan. Thyra hade aldrig någonsin haft en leksak förr och den här var bara hennes egen! Först fick hon bara titta, men när hon så småningom fick leka med dockan, svepte hon in den i tygstycken och tog den med överallt.
Thyra döpte dockan till Mamma, för andra barn hade ju mammor - men inte hon…
Mamma följde Thyra som en trygghet genom livet. Som 10-11-åring sattes hon ensam med adresslapp om halsen på tåget till Göteborg för att få läkarvård. Thyra och Mamma fick gå på bio. Det köptes ett klänningstyg som räckte till dem båda, och när de kom hem till Bettna igen, hade de likadana klänningar.
När Thyra blev gammal bad hon Nordiska museet att ta hand om Mamma. Hon och maken började bli skröpliga och de hade inga barn.
Dockan Mamma är en fin docka. Tillverkad i Tyskland av den välkända dockfabriken Armand Marseille omkring 1900. Dockan står på egna ben i en museisamling, men det som gör henne unik är att hon kan berätta om ett barns längtan och förmåga att skapa en sfär av trygghet i en inte alldeles enkel värld.
/Annika Tyrfelt"
