a-g:
Golvur, med urtavla signerad "Olof Rising / Götheborg".
a+Fodral med rak senbarock form, sekundärt brunbetsat med svartmålade lister och detaljer. Lös golvsockel med två kulfötter. Glasad huv med högt uppdraget krön som avslutas med tre svarvade spiror på socklar.
b+Kvadratisk urtavla av bronserat järn, med halvrunt övers...
a-g:
Golvur, med urtavla signerad "Olof Rising / Götheborg".
a+Fodral med rak senbarock form, sekundärt brunbetsat med svartmålade lister och detaljer. Lös golvsockel med två kulfötter. Glasad huv med högt uppdraget krön som avslutas med tre svarvade spiror på socklar.
b+Kvadratisk urtavla av bronserat järn, med halvrunt överstycke. Sifferring m m av tenn. Svickelornament i form av de fyra årstiderna. I urtavlans halvrunda överstycke finns en graverad bild av ålderdomen och ungdomen - en gammal och en ung man - och mellan dem ett bevingat timglas, en dödskalle och benknotor. Överst graverat: "ACK AT WI KUNDE WAKNA OPP! OCH STADNA MED WÅRT SYNDA LOPP; KANSIE I DAG WÅR TID ÄR ALL AT WI MED DÖDEN FÖLJA SKALL". Framför bilden, kopplad till pendeln, svänger Döden - i form av en grinande benrangelsman - med sin lie fram och tillbaka. Urverk. Lodlina (sekundär) med 2 st trissor, diameter 6,5 cm (trä) resp 4,5 cm (mässing).
c) Pendel, längd 110 cm.
d-e) Lod, 2 st
f) Vev (urnyckel), järn med svarvat trähandtag, längd 13 cm, bredd 12 cm.
g) Nyckel till fodralet, mässing. Längd 6,2 cm.
/Anna Womack 2006-03-03
Olof Rising (1718-83) gick i lära hos urmakaren Anders Fredman i Stockholm, och blev mästare 1747. Samma år flyttade han till Göteborg och var verksam där till 1780. Hantverket i Göteborg påverkades i hög grad av engelska influenser. Under hela 1700-talet bibehöll de engelskpåverkade golvursfodralen den raka senbarocka formen.
På svenska liksom på engelska urtavlor inskränker sig vanligen hänvisningen till döden till någon latinsk sentens, till exempel "Tempus fugit irreparabile" - tiden flyr ohjälpligt. Ur med förgängelsesymbolik är vanligare i Central- och Syderuropa. På samtida franska ur personifieras döden inte sällan av en dödsängel med lie. Rising kan ha gesällvandrat på kontinenten och hämtat sin förlaga därifrån. Det är inte otänkbart att det rör sig om hans mästerstycke. Med tanke på den starka dödssymboliken och fodralets ansenliga höjd är det sannolikt att golvuret har haft sin plats i en kyrka. Ett av Olof Risings golvur står i Vänersborgs kyrka. Den för dåtidens människa närvarande kopplingen mellan tiden och döden uttrycks på Risings urtavla på ett mycket markant sätt. Det visar att liemannen som dödssymbol fortfarande var gångbar under 1700-talet.
