• Tumvantar för fiske. Varje vante har två tummar för att man kunna vända vanten åt valfritt håll. Stickat av ull med inslag av människohår, vilket bättre isolerade mot kyla vid väta.
I de resåstickade muddarna finns inget hår instickat.
Märkta med ett J, broderat med stjälkstygn, för Johan.

Ingår i redskapsbestånd ur sjöbod från Hällsö, Havstenssund, Tanum socken.
Se UM017521

"I Bohuslän har strumpor och vantar stickats med en blandning av ull och kvinnohår, vilket gav varma och vattenavstötande plagg.
Med två tummar på varje vante kunde fiskaren vända på vanten när den blev våta på insidan under arbetet på sjön. Dessutom slets vanten runtom. Vantarna kunde ha en hank eller knapp som höll ihop paren, vilka hängdes på tork i kajutan. Ägarens initialer var instickade eller broderade i korsstygn eller stjälkstygn o.d.
Hårvantarna användes i hela landskapet och de har stickats så sent som på 1970-talet. Det finns fortfarande fiskare som på 1990-talet inte går ut på sjön utan sina hårvantar.
-Det är svårt att få tag på hår idag, berättade en gammal fiskare, vi fick hämta från en damfrisering med det är inte samma sak! Det var ju avklippt hår.
När kvinnorna kammade sig sparade de löst hår från kammen i en burk och det kardades tillsammans med ull och spanns till stickgarn. Man kunde också ha löst hår i en korg och låta det följa garnet i stickningen.
Unga flickor samlade sitt hår för att sticka sockor till den pojke de tyckte om.

Stickade sockor och vantar valkades för att bli varmare och mera slitstarka. Man stickade plagget för löst och för stort, vid valkningen krympte plagget ihop."
Lychou, Kerstin: Folkkonst i Bohuslän, s. 133 ff.
    Photo: Bohusläns museum

Vante

Add a comment or suggest edits

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to