Gräddkanna

Gräddkannan ingår i en testamentarisk gåva till Bohusläns museum från Alfons Karlsson i Häller, Tossene, Bohuslän, född 1934 och död 2012.

Enligt text i testamentet från 1998: Undertecknad förordnar såsom min yttersta vilja och testamente: Min samling av gräddkannor skall tillfalla Bohusläns Museum i Uddevalla att ägas och utställas av museet under namnet ”Alfons gräddkannor”.

Släktingar till Alfons berättar vid insamling i hemmet i augusti 2012:

Barndomen

Alfons Karlsson var en flera syskon, uppvuxen under stor fattigdom i en stenhuggarfamilj i Tossene sn. utanför Hunnebostrand. Fadern, Karl Alexandersson Frisk och modern Alva Alexandersson Frisk hade sju barn. Fadern byggde huset själv. Han arbetade som stenhuggare på olika ställen, bl.a. i Gravarne, i Evja och i olika beredskapsarbeten. Han var med och byggde Sotekanalen och arbetade också på Schwartzman & Nordström i Uddevalla. Modern drygade ut inkomsterna med att plocka bär och nypon som hon sålde. På 1930-talet var det många gånger väldigt svårt att få ihop till mat..

Alfons var näst yngst i syskonskaran. När han var fyra år måste han flytta till gården Arslätt som låg ett stenkast hemifrån. Detta berodde på att modern var sjuk en period och föräldrarna var tvungna att flytta på barnen eftersom fadern inte kunde ha hand om dem och samtidigt arbeta. Alfons fick lov att vara hemma på dagarna men fick sova borta. Även övriga barn bodde utackorderade på samma sätt under moderns sjukperiod. Systern Anita, f. 1938, kom till ålderdomshemmet. De äldre barnen kunde klara sig själva.

På gården Arslätt hade familjen bara en pojke men ville gärna ha fler barn. Alfons blev kvar på Arslätt och ”där fick han det bra, det var ju en gård, Alfons sprang emellan”.

Arbete

Alfons Karlsson arbetade under många år på Uddevallavarvet som traversförare. När varvet lades ner kom han till Bohusgruppen, Samhall i Kungshamn. Där arbetade han som köksmästare och trivdes jättebra med det.

Samlandet

Alfons har bott i huset i Häller i 30 år. Han var gift en kort period och barnlös.

Alfons började samla gräddkannor runt 1970–1975. Han var en ”sjuklig samlare” enligt släktingarna. Hemmet var fullt av ihopsamlat, bl.a. mattrasor.

Efter pensionen hade hans liv ett stort mål: kannorna. Det var en tillfällighet att det blev just kannor, tror släktingarna. Kannorna fick han av folk i samhället och på bygden, han köpte själv på auktioner och loppmarknader och fick kannor till födelsedagar. Alla gav honom sina kannor. En farbror var i auktionsbranschen och gav honom en hel del. Alfons hade släkt utomlands som också skänkte kannor, två fastrar och en farbror i USA, en morbror i Norge.

Alla som kom på besök ville titta på kannorna. Kannorna var utställda i ett finrum strax till vänster om entrén. Två av väggarna var klädda med hyllsystem med vita, flyttbara hyllor. På varje hylla stod kannorna i tre- eller fyrdubbla rader. Kannorna föreföll inte vara uppställda efter något särskilt system, åtminstone uppfattade inte museet det så. Rummet i övrigt hade spetsgardiner, Wiltonmatta, sittgrupp med sidenklädsel, chiffonjé, guldramad spegel och målningar

Alfons syster samlar på sockerskålar. Hon har inte så många skålar som Alfons har kannor, bara 300 ungefär. Ibland hände det att hon och Alfons delade på en servis. Hon har blivit inspirerad till samlandet av Alfons.

Övriga fritidsintressen

Alfons hade också andra intressen. Han vävde mycket trasmattor som var väldigt välgjorda och som han gärna gav bort. Han tyckte mycket om att dansa och han var bra på det. Han var engagerad i Evja Folkets hus och något som kallades Good Old Days. Hans idol var Lill-Babs. Inramad hänger en stor reklamaffisch från en show i Hunneboparken med helfigursbild av trion Ann-Louise Hansson, Siw Malmqvist och Lill-Babs. Artisterna har skrivit med tuschpenna på resp. foto: ”Med bamsekram till Alfons från…”.

Alfons var alltid glad och "hans skratt hörs fortfarande i huset. Ändå var han egentligen en mycket ensam person". Eftersom han inte hade några barn blev kannorna hans livsverk. Han pratade alltid om sina gräddkannor. Detta är nog förklaringen till att han ville bli ihågkommen genom att kannorna kommer till museet, tror släktingarna.

Alfons ville själv ogärna ha hjälp med någonting, han ville klara sig själv. Han ville inte att någon annan skulle städa t. ex. Släktingarna berättar också att ”Alfons spökar”. När de skulle påbörja packningen av hemmet och började med att flytta en kastrull, slet någon den ur handen och den for iväg och gav henne en smäll. ”Ja, det var Alfons, han ville väl inte att du skulle röra hans saker”. Släktingarna har hört steg på övervåningen. Då Bohusläns museum åkte iväg med den nedpackade samlingen sa de i en mun: ”Ta nu med er Alfons till museet så att han inte går igen här mera.”

Vänner

Alfons begravdes i Tossene kyrka i våras. Det har aldrig varit så mycket folk på en begravning i Tossene kyrka tidigare. Han var otroligt omtyckt av alla i bygden och var en mycket social människa. Han tog hand om åldringarna i samhället. Så fort han fick höra talas om någon som behövde hjälp med något, skjuts till läkaren eller någon annan stans, hämta in tidningen om morgonen eller vad som helst – då gjorde Alfons det. ”Alla saknar honom mycket, han var en underbar människa.”

Bohusläningen har berättat om Alfons och kannorna i en artikel liksom i Lysekils-Posten, 1987-01-21 med rubrik ”Unik samling gräddkannor”, se PDF UM031750 under Länkade filer UM031750. samt kopia i Bilagepärm UM031750.

Av de ca 2 000 gräddkannorna valde Bohusläns museum att emot ca 35 %. En mindre del har tillförts föremålssamlingarna, merparten kommer att exponeras på annan plats i museet. Resten av gräddkannorna i Alfons samling såldes på auktion och några kannor fördelades som minnesgåva till släktingar.

Accession - August 24, 2012

Ägande