En guldring.
Ringen är funnen på trossdäck, på babord sida, akterut, direkt under en lucka till undre batteridäck. Fingerringen är ett av få guldföremål som påträffats på Vasa.
Ringen har ursprungligen varit försedd med en sten eller ett sigill. Ringen som påträffades på Vasa är mycket tidstypisk för europeiska sigillringar från 1500- och 1600-talen. Sigillavtrycken graverades direkt i metallen eller i en bergkristall. Avtrycken var i form av heraldiska vapen eller ägarens initialer med förbunden symbol. Stenen var ofta folierad, en metod som använts sedan romartiden och som innebar att man lade olikfärgade metallblad under stenen för färg och förhöjd glans. Man kunde även använda emaljfärger.
Sigillringar med initialer bars främst av icke adliga personer och tillverkades vanligen i brons eller silver, mer sällan i guld. Under 1600- och 1700-talen var det vanligt att både män och kvinnor bar ringar på pekfingret, på den mellersta fingerleden, till och med på den yttersta fingerleden vilket var mer vanligt hos kvinnor. Ringar bars även ovanpå hanskarna, i radband eller kedja, eller i ett band på hatten.
Det går inte att med säkerhet fastställa vem som var ringens ägare, men en rimlig hypotes är att det var Erik Jönsson Krämer. Erik Jönsson Krämer var viceamiral och eskaderchef för den flottenhet som Vasa ingick i, och en av de få befälspersoner som fanns ombord vid förlisningen 1628. Ringen påträffades på trossdäcket, akterut, under en lucka tillhörande det ovanliggande undre batteridäcket. Alldeles intill luckan leder en lejdare upp till övre batteridäck. Enligt förhörsprotokollen, som nedtecknades efter förlisningen, skall Erik Jönsson Krämer ha sprungit ned på undre batteridäck när skeppet började kränga för att kontrollera kanonernas surrningar, för att sedan med nöd och näppe rädda sig upp på däck igen. Kanske tappade han ringen vid just det tillfället. Ringen hittades liggande direkt på själva däcket, under slamlagren.
Litteratur
Bengtsson, B., 1974, "Ringar från medeltid till renässans", Kulturen 1974, Lund 1974.
Kaiser, I., 1982, "Sagan om ringen", Ur sjömannens kista och tunna, Wasastudier 10, Stockholm 1982.
Utställt i "Livet ombord", Vasamuseet 1997-.
Inventerat 1984 samt 1996.
Text in English: The finger-ring is one of few gold objects found on board the Vasa.
The ring once contained either a stone, smooth or decorated, or a signet with heraldic coat of arms or the owner''''s initials with allied symbol. The Vasa ring, however, is very typical of European signet rings from the 16th and 17th century. Signet rings were worn by literate people who needed to seal their documents. The seals were ingraved directly onto the metal or a rock-crystal. The stone was often foiled, a method used since the Romans, which meant that one inserted various coloured metal leaf under the stone for colour and added lustre. Coloured enamel could also be used.
Signet stones with initials were mainly worn by commoners. The rings were made of bronze or silver, rarely of gold. During the 17th and 18th century men and women frequently wore rings on their index finger, on the middle finger-joint, or even on the fore joint which was more common among women. This may explain why the Vasa ring was dropped during the disaster. Rings were also worn on top of gloves, on a string of beads or chain, or in a hat band.
It is not possible to identify the owner of the Vasa ring with great certainty, but a plausible candidate is Erik Jönsson Krämer, Vice-Admiral and Commander-in-Chief of the fleet unit the Vasa belonged to, and one of the few officers on board at the time of the shipwreck in 1628. The ring was found on the orlop deck, towards the stern, underneath a hatch belonging to the deck above, the lower gun-deck. Right next to the hatch is a ladder leading up to the upper gun-deck. According to the report of the interrogation taken after the loss of the ship, Erik Jönsson Krämer supposedly ran down to the lower gun-deck when the ship began to heel over to check the lashing of the guns, only barely making it back up on deck. Perhaps he lost the ring then. The ring was lying directly on the deck, under the silt.
Site location
The ring was found on the orlop deck, port side of the stern, directly under a hatch belonging to the lower gun-deck.
Literature
Bengtsson, B., "Ringar från medeltid till renässans", Kulturen 1974, Lund 1974.
Kaiser, I., "Sagan om ringen", From Ur sjömannens kista och tunna, Wasastudier 10, Stockholm 1982.
Exhibited in "Life on Board", The Vasa Museum 1997-.
Inventoried 1984 and 1996.
2 comments
Daniel Bergström Stenhoff , June 1, 2024
Kristin Ytterborg, Vasamuseet, August 26, 2024
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».