Armbågsben

About the object

• about

  Armbågsben, vänster. I gott skick.
  Ulna, sinister.

• Designation Armbågsben
• Identifier 35291
• Indexing term Johan Ulna Armbågsben Människoben Människoskelett Ben Skelett Arm Mänskliga kvarlevor Ansikte mot ansikte I liv och död
• Type Thing

• Materials Människoben

• Other information

  Armbågsben tillhörande skelettet av individ J som kallas för Johan. Fyndnummer 17113 utgör huvudpost för skelettet.

  Individ J, som vi kallar Johan, var en 30-50 år gammal man, ca 163 cm lång, med blå ögon och blont hår och blek hy. DNA indikerar att Johan sannolikt hade vått öronvax, normal kroppslukt, var mottaglig för vinterkräksjuka och tålde mjölk. Han hade normalt alkoholsug och starka muskler. Han var förmodligen mer av en sprinter än en långdistanslöpare. Han kom troligen från mellersta Sverige.

  Käkbenet i överkäken var till en tredjedel nerbrutet av parodontit, det vill säga tandlossning och tänderna hade flera kariesangrepp samt tandsten. Han har även spår av inflammationer i tänderna i form av benförlust vid rotspetsarna. I underkäken saknas fyra bakre kindtänder samt en visdomstand. De har sannolikt dragits ut och käken läkts fint efteråt. Vänster höft uppvisar förändringar – en typ av höftledsfraktur som förmodligen gjorde ont när han gick. Vänster vadben och skenben visar spår efter ett gammalt benbrott. Skadorna indikerar att han kan ha haft en haltande gång. Han hade en läkt revbensfraktur. Axlar och nyckelben visar tecken på att han haft artros. Han hade även ryggradsförändringar, men de var milda och behöver inte ha påverkat honom i någon högre grad.

  Johans kvarlevor återfanns relativt väl lokaliserade i lastrummen där ankartross och muskötkulor förvarades. Delar av ett par knälånga byxor tillverkade av ett grovt ylletyg, hittades tillsammans med hans kvarlevor. Byxornas färg har troligen varit mörkgrå, svart eller mörkbrun.

  I och utanför Vasa påträffades mänskliga kvarlevor. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns kvarlevor efter 15-16 av de cirka 30 personer som sägs ska ha omkommit vid förlisningen. Elva av individerna hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, tre på nedre batteridäck, en på trossdäck och en i hålskeppet), de övriga påträffades utanför skeppet.

  De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor. Majoriteten av individerna var under 35 år, den yngste var 14-17 år och den äldste 40-50 år. De två kvinnorna har åldersbedömts till 20-30 år och 25-40 år. Längden varierar mellan ca 160 cm och ca 174 cm, med en medellängd för männen på 166,5 cm och för kvinnorna på 160 cm.

  Isotopanalyser pekar på att de flesta har levt av övervägande landlevande djur, men att individerna C och I har haft en större del av sin diet från marina resurser. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individ A). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning.

  Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett namn baserat på bokstaven (enligt det svenska bokstaveringsalfabetet).

  Individernas personbeskrivningar är framtagna utifrån arkeologiska och osteologiska undersökningar, resultat från isotopanalys och DNA-analys samt interna seminarier där forskare, intendenter, konservatorer, pedagoger och utställningsproducenter tillsammans skärskådat den arkeologiska kontexten, fyndliggare, utgrävningsfoton, historiska källor, osteologiska data samt associerade kläder, skor och tillhörigheter.

  Inom ramen för dräktforskningen på Vasamuseet har textilsamlingen genomgått en omfattande undersökning. Beskrivningarna av hur de klädesplagg och skor som kan knytas till de olika individerna från Vasa, kan ha sett ut baseras på ny kunskap och resultat från den forskningen.

  För mer information om de som omkom på Vasa se boken ”I liv och död-skeletten från Vasa berättar”, utgiven 2025. Red. Anna Maria Forssberg och Fred Hocker.

  Expand text Collapse text