Fo57961

Särklass B var den första i en enkel konstruktionsklass som prseterades 1905, strax därpå kompletterades denna med den mindre Särklass A. Jakterna skulle hålla sig inom max. längd, fribord, deplacement och segelyta. Särklasserna också gick under Göteborgs särklass, då särklass senare fanns för finsk särklass och Öresunds särklass. Bakgrunden var egentligen ett första? försök att introducera entypsbåtar år 1900. Robert Lindstrand (1869-1948) sekreterare i SS Aeolus lade ett förslag i april 1900 på båtar ritade efter en och samma ritning för att att främja det sportsliga, då båtarna i allt voro lika. C. O Bothén i GKSS tog upp frågan i styrelsen samma år och fick bifall att ta kontakt med SS Viken i Uddevalla och SS Göterne i Göteborg. En entypskommitté bildades och de första entypsbåtarna blev verklighet 1901 med Måsar, 1903 Tärnor och Svanor. Konstruktörerna var John Johnsson, Carl Holmström och John Enberg respektive. Däremellan gjorde Henning Haglind Lisbet båten 1902.

1904 föreslog Lindstrand som komplement en "mångtypsklass" som arbetsnamnet var. En enkel konstruktionsklass. Carl Holmström Malmökonstruktören som flyttat till Göteborg under 1890-talets sista är hade ritat en båt till sig själv som man menade kunde vara lämplig som utgångspunkt och fick ligga till grund för bestämmelserna för Särklass B. Särklass B kom på vattnet 1905. Max. längden var 8.30m, i vattenlinjen 5.50m, fribord minst 0.45m Depl. minst 1.9 ton. segel max 45 kvm.
Året därpå; 1906 kom Särklass A. Max längd 6.80m i vattenlinjen högst 4.50m, fribord minst 0.38m. Segel max 30 kvm.
Särklassarna fick stor spridning i Sverige då många konstruktörer intresserade sig för Särklasserna: Liljegren, Salander, Haglind, Kyntzell, Holmström, m.fl.
När skärgårdskryssarna blev verklighet 1908 dröjde det inte längre än ett par år innan särklasserna kom i skuggan. Att intresset var stort exempelvis 1908 förstår man att Salander hade beställningar på fyra särklassare till olika segelsällskap som lottbåtar detta år.