Ryningskorset, Persnäs, 1 km från kyrkan. Öland har fem väl bevarade stenkors. Ett av dem ligger i Hallnäs i Persnäs socken.

I Rhezelius, som var den första skildraren av öländsk kulturhistoria, dagbok från 1634 kan man läsa;

"Detta stenkors heter Rynings kors. Där sägs en fogde, benämnd Olof Ryning vara ihjälslagen, han var av Rynings släkte. Sägs ock att han haver ridit och av hästen ihjälfallen, och till märke (såsom allmänt är i bruk) hava hans förvanter upprest detta korset."

Man tror att Olof Ryning var fogde åt Erik av Pommern år 1414.

Troligen var Olof på väg till prästgården för att övernatta, en historia säger att han överraskades av några människor och att hästen föll i sken. Enligt en annan sägen var det ren olyckshändelse. Vad man vet är att han blev funnen illa sparkad och död på marken. Olof lär ha burits på bår till prästgården för att senare jordfästas av kyrkoherden.

Rynings kors är drygt tre meter högt och är rest ett stenkast från en äldre väg mellan Hallnäs och Persnäs som inte används längre. Vägen kan lättast urskiljas av den som känner till den.

Sannolikt är stenen bruten i Hallnäsbrottet och därefter huggen i ett enda stycke. En skicklig stenmästare har utfört jobbet, men tyvärr är stenmästaren idag okänd.

(Uppgifterna är hämtade Youtube.)

Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.

Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.

I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.

Allan Bernving avled 1993.

Fotografering - March, 1959

Förvärv