En gång fraktfartssamhälle och badort med väl bevarad bebyggelse. Här finns också spår av tidiga kustbosättningar och ett äldre odlings- och beteslandskap.
Mellan Skaftölandet och öppna havet ligger öarna Gåsö, Storön och Tjällsö. Västra delen av ögruppen består till stora delar av nästan obebyggd, relativt flack hällmark med flera, djupt inskurna vikar. Runt de två största, Buvik och Vrakevik återfinns ett flertal tomtningar, byggnadsrester som troligen varit i bruk under någon av de stora sillperioderna. (Se sillen och människan "Kulturmiljöer Lysekils kommun sid. 120-127).
Samhället Gåsö ligger vid en hamnvik på öns ostsida, vänt emot Skaftö. Det har troligen vuxit fram som ett fiskeläge, med goda möjligheter till kombinationsjordbruk i de skyddade dalgångarna i det inre av ön. Här finns ett intressant och vackert kulturlandskap med röjningsrösen och stenhägnader kring tidigare odlade ytor. Under 1800-talet utvecklades Gåsö till en av Bohusläns ledande fraktfartsorter, något som avspeglas i de jämförelsevis stora och påkostade dubbelhusen, så kallade kaptenshus. 1875 öppnades en badinrättning på ön. Verksamheten växte, och från sekelskiftet och fram till ca 1940 var Gåsö en välkänd och mycket omtyckt badort med ångbåtsförbindelser med Lysekil och Göteborg.
På 1940-50-talen stagnerade utvecklingen. Många av husen är idag ägda av sommargäster. Kärnan av äldre hus ligger dock kvar relativt oförändrad med traditionellt placerade hus tätt invid varandra längs smala och krokiga gränder och med ljusmålade panelade fasader med många vackra snickeridekor.
Ett fint inslag är den gamla kyrkogården med kapell, omgärdad av tjocka skalmurar. Källa: "Kulturmiljöer Lysekils kommun sid. 209".
Add a comment or suggest edits