Skulptur

Axel Robert Peterson föddes 1868 i Döderhults socken i Oskarshamn. Tolvskillingen, så kallades han efter priset på gubbarna han sålde i hemstaden.

Han var alltså drygt 40 år när några av hans skulpturer år 1909 visades på en karikatyrutställning i Stockholm. Utställningen som anordnades av Hasse Zetterström, redaktör för skämttidningen Söndags-Nisse, blev en vändpunkt.

Publiken och konstkritikerna var lyriska och snart ställdes Döderhultarns figurer ut i Paris, Rom, London och New York.

Den varma sommaren 1896 blev det stor skandal då det blev känt att ett antal hästar hade svultit ihjäl vid ett militärt stuteri vid Ottenby på Öland.

Döderhultarn som var en stor djurvän protesterade genom att avbilda de utmärglade krakarna. Det var med ”Ottenbyarna” som han övergick från välslipade skulpturer till de grovt förenklade karaktärerna som blev hans signum.

Hans ateljé, där han dog sittande i sin stol i mars 1925, var enligt Albert Engström den underligaste bostaden i Oskarshamn - för att inte säga i Sverige.

Begravning. Detta är ett av de motiv som Döderhultarn oftast återkom till. Scenen är naken och avskalad, en enkel kista på ett par träbockar. Inga blommor eller kransar. Kanske var det så också i verkligheten. Gruppen består alltid bara av män förutom änkan. Det är prosten Arbman, klockare Sjöström, dödgrävare Hultgren, fyra bärare och änkan. I vår begravningsgrupp saknas en av bärarna. Hultgrens keps, som han brukar hålla i ena handen, saknas också. Lägg särskilt märke till klockare Sjöström, spenslig, kobent och med nervöst flackande blick. Det sägs att han under akten stod som på nålar, eftersom han hade mycket att bestyra efteråt.

Axel "Döderhultarn" Petersson skänkte skulpturerna till F3 (F13M) officersmäss.

När malmens officersmäss, där skulpturerna förvarades, brann ner 1966 lyckades fem grupper räddas. I samband med att regimentsofficerskassan på Malmen upplöstes 1984 donerades skulpturerna till Flygvapenmuseum.

Produktion: 1919

Accession: June 30, 1984