• KLM 28757:21:3. Brev. Handskrift med svart bläck på vitt papper. Brevet omfattar sex tunna, tätt skrivna ark, bivits har pappret rämnat i vikningarna. 

Texten lyder:
Alexandra, Otago New Zealand den 17de Februari 1867.
Hemmansägare Olof Nilsson 
Södra Hagby
Det är lemnat till mig av den käre gode guden att uppfylla denna sista mig så sorgeliga men trogna vänliga och broderliga skylldighet, till min hädangågna trogna vän och kamrat; nämligen att vara medel till att frambringa denna eder så sorgliga oväntade och bedröfliga tidning, angående min kära kamrats(eder Son) Nils August Olssons: Wådliga och hastiga bortgång utur detta vansliga lifvet.
Eder Son Nils August olsson afled i de Dunstan Districts Hospitla den 2 Februari kl1/2 9 ? 1867, efter 48 timmars svårt lidande, förorsakad af en olyckshändelse till the imperial Companies fluming Alexandra genom wådehändelse. min k. kamrat föll från en höjd af omkring 85 fot i en massa stora skarpa stenar földaktligen genoom detta höga fall, erhöll han flera svåra slag, såwäl i ärmarna som huvudet. Det svåraste slaget war i pannan just öfver ögonbrynen ett djupt Woun omkring 3 tum i längd och rätt igenom huvudskullen. Detta svåra slag säger doktorn förorsakade hans hastiga död. Och som min kära Olof Nilsson vill finna genom inneliggande betyg från Läktaren som passade honom upp i hospitalet till hans död. 
Aldrig hade jag anat eller föreställt mig att det skulle falla på min lott, att frambära tidningar till min kära Olof Nilsson om min trogna kära vän och kamrat (eder Sons) hastiga och wådeliga och owäntade bortgång, från denna jämmerdalen, hvilket jag tyvärr till min stora sorg och saknad måste göra. ni kan wäl föreställa eder att det är en stor sorg och saknad för mig när ni hvet att wi ha lefwat tillsammans för nära 11 års tid lika som trogna bröder och wänner - och under denna wår långa sammanwaro å ömsesidor undsluppit så många Olyckor och faror, såwäl till vatten som till lands - ja tillsammans delat så många tusende både glädjande och ledsamma dagar både uti med och motgång , både på sjukbädden som i hälsodagar ha wi alltid wakat öfver hvarandra. som också öfver hvarandras rätt och framgång. Under hela denna wår långa frånvarao från wårt kära fädernesland ha wi som jag förut omnämdt fördärfwat tiden i enighet och broderlig kärlek till hvarandra, ingen oenighet ha warit emellan det kunder förolämpa oss att åtskiljas och wårt förenade beslut ha alltid warit(om den käre guden så behagade) att igen ernå vår fosterbyggd. Föräldrar, syskon och wänner i compani - men den hulde fadren deråfwan hadde annorlunda beslutadt, han har wåra dagar räknade och när antalet är fullt måste vi skiljas hädan, och göra räkenskap för wårt fögderi - Hwad vi må befinnas oss på jordklotet.
Jag hoppas att han sparar mig att muntligen frambära denna bedröfliga tidning till eder alla och som jag kan tro elle hans anhöriga will förena sig med mig i samma bön till den gode guden jag måste då ärkänna att det will bli med både sorg och saknad för mig sjelf, som också för eder alla - enär jag försäkrar eder att hans egen 8min k. Olsson) egen gamla moder när hon hör denna sorgliga underrättelse, will sannerligen icke känna det mera än hwad ja själf ha gjort de sednaste 14 dagar - och will så göra för en lång tid att komma - Han är alltid i mina tankar och minne äfwen under mitt dagliga arbete - jag hoppas att han nu har ett präcktigare och bättre ? hos sin och wår käre dyre Frälsare - som sjelf gaf sig i dödens våld att wi alla skola frälste warda och till sanningens kunskap komma. Om min hädangångna wän hadde dött en naturlig död hadde det wist icke kommit så swårt wid mig ehuru jag då skulle säkerligen ha warit i stor bekymmer och saknad af honom - men mycket mera nu. Då jag framförer till mitt minne alla de olyckor och faror wi ha utståndet tillsammans och som den gode guden ha bewarat oss ifrån och att ändå tillslut jag skulle öfwerlefwa att se honom blifwa wådligen ihjälslagen - det, ? är som ligger mig näst om hjertat och hwilar mitt ? - min det är, kan jag tro, den gode guden vilja.
Jag will nu i korthet göra ? uppdrag, om och huru Olyckshändelsen tilldrog sig - jag will förklara mig så godt jag kan på svänska  - så om jag gör någon felskrifning - ni måste ursäckta mig och göra det bästa af det - jag tror allt ni will förstå min skrifning?
Olsson och mig själf, arbetade icke tillsammans i samma claim under detta sorgliga tillfälle. Han själf och 5 andra män arbetade tillsammans i the Imperial Companies Claim här - och war alla lika delägare (Olssono och mig själf hadde 1/6 part tillsammans) och för att arbeta nämnde Claim (ground) ha ett watten dike (rall) ledat på twå jerntåg öfwer eller cross en stor flod kallad Muhpnells(?) omkring 300 fot bred och omkring 90 fott från watten? af höga ställningar gjorda eller sammanfogade af Balkar. fastnade och uppsälla(?) ? dictaker å ömsesidor af floden - Olsson tillsammans med 4 män af Companit, ämnade att crossa floden på jerntågen( som di hadde ofta gjort förut lyckligt) den första man war lyckligt öfwer och nere på markenOlsson war den andre att gå öfwer han var cross floden och stoppade att se huru de andra tre männen adwanserade (då war han på ställningen på andra sidan floden) två af de sistnämnda war halfwägs öfwer då som det syntes att det war för stor tyngd på tågen så i och med detsamma ställningen som min käre wän war på gaf med sig och bräcktes rätt ner till marken - en af de twå som war halfwägs öfwer föll i floden och blef drunknad ( en Englismen wid namn Aaron Bell) de återstående twå höll fast till tågen och blefwo räddade därigenom. Olsson blef kastad som jag redan beskrifwit på en massa af stora skarpa stenar. Jag skyndade efter att ha blifwit  underrättad om olyckshändelsen till denna fasawäckande syn och war på stället 1/2 timma efter olyckan tilldragit sig - Jag hadde då ett godt hopp det min kära wän icke war dödligt skadad enär han wiste huru allt tillgick och tilldrog sig och hwar äfven stark nog att stå på fötterna när wi höll honom upp - och det som förundrar mig mest är det han war alldeles wid sitt sinne och fortfor så wara hela dagen fast i swår werk. en doctor anlände på stället så fort som möjligt som förband alla hans sår satte hans arm i led igen - Jag och alla här warande svänskar tröstade honom med det Doctorn trodde att det bredde ingen fara - och att han wille ut bli rätt nog igen. Men han sade jag vet inte - jag är för dålig och har sådan förfärlig werk i min arm. Wi sade att armen will allt bli bra igen - bara huvudskullen icke war skadad - och han sade att han inte kände någon synnerlig werk i huvudet o:s:w. widare på hans egen Begäran och med doctorns tillstånd och rekommendation tog jag honom till detta Districts Hospital i en kjärra (10 Eng mil) hwar vi alla wisste det han wille ha bättre uppassning och Läkare hwid honom hela tiden - Jag anlände i Hospitalet med honom kl 1/2 6 ? Olyckan hände kl 8 f m (samma dag)Thorsdagen den 31ste Januari 1867. Hospitalets Läkare (Herr Charles Shaw) - förband äfwen igen alla hans sår i min närwaro - och efter ha förfrågat mig om min kära wäns tillstånd och blef af Läkaren tröstad, det han trodde det icke hade någon fara och att om jag kom följande dag tillbaka kunde han ? gifwa mig en bättre försäkran - Jag frågade honom (Olsson) om jag skulle stanna ? honom hela natten och äfwen ? han hadde någonting det han önskade tala till mig om, men till båda dessa frågor swarade han det war bäst för mig att gå hem och att se honom följande dag. ? försäkrade mig att allt hwad nödligen kunden göras till  honom till hans förkofran skulle icke uacktlåtas - och som jag är mycket säker på att det icke heller ?: följande dag (fredag) såg jag honom igen i Hospitalet - men då tywärr till min stora sorg och förundran fann jag honom i swåra plågor, emedan inflamation hade tagit plats i hjernan - från den stunden hadde jag icke något hopp. emedan han då war från sina sinnen och fortfor så till sin död - om Lördags morgon kl 1/2 9 den 2 Februari 1867. Han kunde icke tala till mig när jag såg honom igen om fredagen, och det, det är som ligger mig mäst om hjertat och i mitt minnes att när jag såg honom igen kunde han icke tala till mig - och när jag lämnade honom om Thorsdags qwällen hade jag en ganska godt hopp - jag kallade honom wid namn och han såg på mig rätt stort menande troligen det han kände mig - men att det war öfwer med honom  - under min frånwaro hadde han ? en god sömn om natten, och hwar hwid sitt sinne hela 27? 28 timmar efter Olyckshändelsen, han hadde frågat efter mig en gång ? om Fredagsmorgonen - det förundrade mig att han icke skref något han hadde god tillgång der till - inflammationen kom på honom så quick och obetänksamt, kan jag tro så det gaf honom alls ingen tid, han lemnade icke något testamente efter sig, icke ens ett ord till mig angående sina anhöriga hemma så jag är säker på att han hadde alltså hopp om sin förbättran själf - hadde jag haft wäl den minsta aning om att hans tid icke skulle blifwa lång hadde jag wist icke lemnat honom (när jag tänkte det war ingen fara) om att göre en skriftlig förklaring till mig - När ? icke själf prponerade detsamma - det sista jag talte till honom war godnatt min käre wän, jag will se dig igen i morgon. Doctorn tror att du will allt bli bra igen - han swarade du kommer wäl i morgon tillbaka - och att han war rätt dålig - men när som jag ha förut omnämdt flera gånger så honom igen om fredagn, dåwar mitt goda hopp för hans förbättran kastat åsido - den enda kära wän i dessa långliga och ofta beswärliga utlandiga platser. hwar på liggande på sin dödsbädd i swåra plågor - och från sitt sinne och icke ett enda ord hadde jag taladt till honom om hans fattiga odödliga själ, icke något hopp för mig lemandt att så göra, så ni måste wäl gråta lika som jag nu gör då jag skrifwer dessa rader - ja wäta papret med tårar - jag hoppas och önskar att wi måtte då åter mötas hos gud på andra sidan grafwen och att i alla ewigheters ewighet så wara tillsammans, och den åtnjuta alla de förmåner som den gode guden ha tilldelat sina barn - som han i jämmerdalen ef allt hjerta trösta på honom - Min kära Olof nilsson kan icke föreställa sig huru jag saknar min hädangågna vän och broder och huru det bekymrar mig - och när ni alla eftersinnan att under denna wår långa sammanwaro ha warit så förtroliga till hwarandra så tänker ni wäl med mig det det är wäl icke underligt.
Han war hederligen begrafwad måndagen den 4 Februari i Dunstan kyrkogård. ( 11 mil härifrån) Omkring 100 personer af alla stånd följde honom till den sista hwiloplatsen. Jag har beställt och ämnar att uppresa öfwer hans graf en tafla till ett exigt minne af en kär vän och broder.
Jag Jag får nu till slut af detta långa eder oväntade bref bedja min k. Olof Nilsson att framföra mina hjertliga hälsningar till min aflidne wäns kära moder och syskon - Samt äfwen till mina föräldrar och syskon - jag bekom bref från min swåger  (?) de 31st Januari 1867. Jag har tackad ware gud eljest en god hälsa och önskar att dessa ledsamma rader måtte finna eder alla i samma tillstånd oc jag tecknar mig själf eder wän och tjänare 
N. A. Andersson

PS när jag får affärerna uppredda skall jag sända redovisning - det war en swår förslut mig först att jag förlorade min ende wän - och widare wår andel i the Imperial Companys rall och Claim får jag allt förlora - emedan det är nu i Regrningens händer förty det war i hands namn - nu efter det är bräckt ner blir allt hela oftare(?) såld på auktion eller private för att betala Companiets skulde cirka 300 pounds sterling - men det will säkert icke gå upp till denna summa om det blir sålt på auktion - om så Creditorerna måte förlora - jag wäntar bref för min hädangångna wän i slutet af denna månad från hans anhöriga.
N A A

Min adress är
Mr N. A. Andersson
Post office 
alexandra
Otago
New Zealand
    Photo: Rosberg, Pierre / Kalmar läns museum

Brev

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

Share to