Järnstämpel

En järnstämpel är ett märke som slås in i ett järnstycke innan det lämnar smedjan eller bruket där det tillverkats. Mellan 1600- och 1800-talet tillverkades nästan allt järn i form av stänger. Det var ett krav att allt stångjärn skulle stämplas och järnstämpeln utvecklades till ett varumärke för varje järnbruk. Järnstämplarna blev bland de första varumärkena i varumärkeslagen 1884.

Genom sitt intresse för den svensk järnhanteringens historia började ingenjören Bo Molander att samla på stångjärnsstämplar. Inledningsvis, under 1950-talet, undersökte han resterna av de hammare och smedjor där stångjärnet hade producerats. Fynden var magra, och Bo Molander kom att inrikta sitt sökande istället på de platser där stångjärnet hade använts - som dragstänger, ankarslut och avväxlingsjärn i gamla byggnader. Under 1960-talets första år började det som kom att kallas "rivningsraseriet" i Stockholms centrum och Bo Molander insåg att husresterna - som kunde vara över 200 år gamla - var en unik källa till gammalt stångjärn, och förhoppningsvis stångjärnsstämplar. Samlandet var mycket framgångsrikt och Bo Molander fick tillstånd att under byggarbetsplatsernas arbetsfria helger genomsöka rivningsmassorna. Samtidigt utnyttjade han alla Stockholms husritnings- och planarkiv för att kunna datumbestämma det hus, våningsplan eller utbyggnad där han hittat det stämplade järnet.

Fram till ca 1980 hade Bo Molander samlat nästan 1300 Svenska stångjärnsstämplar. Genom hans efterforskningar gick det att ange ett tidsspann för varje enskild stämpel, och således skapa inte bara en unik bild av de svenska järnbrukens produktionshistoria, men också ett ovärderligt verktyg för dateringen av gamla hus och byggnader. Handlingar och Bo Molanders dokumentation och underlag kring fyndplatserna för stångjärnsstämplarna finns i Tekniska museets arkiv.

Produktion

Ägande - 1960 — 1980

Accession - 1980