Motiv: En flicka t h provar en klänning framför en stor spegel. Sömmerskan t v böjer sig ner mot flickan.
Dominerande färg: Rött, brunt och olivgrönt.
Publ: Utställd i Kunstnerernes Hus Oslo 1948, Nr 176.
Mått med ram: 160 cm hög, 97 cm bred.
"Målningen Syateljé, som fullbordades 1936, var på flera sätt en slutpunkt. Den innebar kulmen på Vera Nilssons strävan att höja lyskraften i färgerna, och den innebar i viss mån slutet på ett måleri som hade hemmet på Högbergsgatan som centrum och utsiktspunkt.
Det aktuella motivet fanns i en annan stor version, som gick förlorad med La Plata. Sömmerskan hette i båda fallen fröken Gustavsson och hennes tunga ansikte har Vera tecknat och målat många gånger. Hon arbetade med ändringar och reparationer och gick i hemmen och lagade lakan och annat linne, som förekom på den tiden.
Hon flyttade in i samma hus som familjen Nilsson. Hennes verkstad var ett krypin som luktade gamla kläder men förvandlades på målningen Syateljé till något helt annat, ett högt rum med väldig spegel. Det höga skåpet med sina prydnadssaker förstärker intrycket av sal. Vera Nilssons förhållande till den omgivande verkligheten började vid denna tid bli friare.
Bakgrunden till målningen var Gingas konfirmation. Med dotterns uppfostran skulle allt gå ordentligt till. Lika väl som hon döptes i Svenska kyrkan i Paris blev hon nu konfirmerad i Katarina kyrka. Hon gick i Anna Schuldheis skolla och skulle i sinom tid ta studenten i Whitlockska samskolan.
Flickans forskande ansikte reflekteras i spegeln. Några har trott att hon med välbehag granskar sin klänning. Men målningen domineras av sömmerkans överdimennsionerande starkt belysta ansikte. Hon närmar sig med de stora händrna färdiga för provningen. Flickan står undergivet väntande vänd mot henne. Provningen med nypningar och dragningar och kanske ett och annat knappnålsstick brukar vara en olustig procedur för barn och så upplevs den också här.
Detta lilla vardagsdrama lyfts genom färgen upp till en annan sfär. Färgernas spel är fritt, utan tyngande anknytning till tingens verkliga färger. Slingrande vallar med plötsliga pastosa förhöjningar till nära nog reliefverkan i rött och blått, i brunt och oxblod. Golvet verkar genom böljande linjer i grågrönt, gulbrunt och dämpat rött som belagt med en dyrbar mjuk matta. Det blir något av orientalisk prakt över denna scen, som utspelade sig i bottenvåningen i Högbergsgatan 12."
Författare till denna text är okänd.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».