Sedelklämma (tillsammans med slipsklämma, pin och etui, se nummer NM.0332838-NM.0332841) är troligen beställda av Ericsson som en marknadsföringsprodukt att ge bort till kunder och/eller anställd som gått utbildning på Ericssons Customer Training Center i Kista.
Detta center finns bland annat omnämnt i Ericssons interna tidning Era Nyheter, maj 1997, sid 7 (https://www.ericsson.com/assets/local/about-ericsson/ericsson-history/era-nyheter/documents/da2011-34551-era_nyheter_1997_04.pdf [2018-01-29] där det berättas att centret har ca 60 anställda och planerar att under 1997 genomföra ca 30 000 elevdagar "med utbildning inom allmän telekommunikation samt utbildning för GSM, NMT och
TACS-system."
/Leif Wallin 2018-01-29
Denna sedelklämma har ingått i den stora samling av föremål som Linus Bylander samlade på sig under sin livstid. Han har ej själv använt den, utan den är köpta för att ingå i hans samling.
Linus Bylander (1978-2016) växte upp med sin familj på Kinnekulle och bodde sen i egen lägenhet, först i Götene och senare i Lidköping. Vid sex års ålder upptäcktes att han hade en hjärntumör, som opererades bort när han var 11 år. Som en effekt av operationen förlorade Linus alla funktioner från hypofysen som styr mycket av kroppens hormonproduktion. Alla dessa hormoner fick därefter tillföras genom medicinering. Han fick också en hjärnskada som bl a påverkade närminnet samt gav störningar i aptitregleringen vilket gjorde att han ökade mycket i vikt. Detta upptäcktes redan på sjukhuset efter operationen. För att Linus inte skulle äta för mycket bad hans föräldrar alla som hälsade på honom att inte ta med något ätbart, utan en nyckelring. Detta blev upptakten till Linus stora samlarintresse (se vidare föremålsposter med exempel på hans samlingar).
Linus gick i skolan i Hällekis på Kinnekulle, på högstadiet i Götene och sedan på gymnasiet (med vissa ämnen i särskolan) i Lidköping, dit han också flyttade 2002. Linus var mycket social och var bland annat aktiv som scout. Dock kom hans ökande vikt att bidra till att han fick allt svårare att röra sig och hade tidvis svårt att ta sig ut. Linus var mycket intresserad av datorer och arbetade också en period med dataregistrering. Han hjälpte också sin omgivning när de hade problem med sina datorer. Linus kom att handla mycket på nätet till sina samlingar som växte i omfång. Han hade vid sin bortgång mellan 35 000-40 000 nyckelringar i lådor, drygt 100 glassvampar, sju banankartonger med salt o pepparströare, stora samlingar av manchettknappar, pins och nålmärken, knivar, äldre husgeråd, samt äldre kokböcker. Allt mycket välordnat och sorterat.
/Leif Wallin 2018-03-08
Se föremålsposten med Linus studentmössa för ytterligare information. Där finns under "referenser / länkade filer", ytterligare information i form av referat av intervju med Linus mamma Birgitta (bl.a om hans kläder), inskannade bilder (bilaga) samt ytterligare information från Birgitta.
/Leif Wallin 2018-03-08 /Leif Wallin 2020-08-26
