Chang'e 4 var en obemannad kinesisk rymdsond med uppdrag att landa på månens baksida. Den är en del i Kinas rymdprogram och en del i Chang'eprogrammet för att utforska månen. Sonden är uppkallad efter mångudinnan Chang'e.
Rymdsonden skickades upp 7 dec 2018 och lyckades den 3 januari 2019 utföra den första kontrollerade landningen på månens baksida, ett mycket mer komplicerat företag än månlandningen på månens från jorden synliga framsida. En relä-satellit har skjutits upp så att kontrollen på jorden kan kommunicera med landaren även om den inte är synlig från jorden.
Ombord på Chang'e 4 finns bland annat det svenska instrumentet Asan (Advanced Small Analyzer for Neutrals) utvecklat av IRF, Institutet för Rymdfysik. Ansvarig forskningsledare har varit Martin Wieser på IRF. Asan är det tredje svenska instrumentet som varit med om en månlandning. De första var år 1969 då Hasselbladskameran användes för att ta alla bilder och en laserreflektor av 100 hörnprismor, tillverkad vid AGA, placerades på månen för mätningar från jorden.
Instrumentet sitter på ett robotfordon som kommer att kunna köra omkring på månens baksida för att undersöka hur solvindar påverkar månens yta. Asan var konstruerat för att klara upp till ett år på månen, men man räknade med att kunna göra mätningar i åtminstone 14 dagar. Resten hängde på om alla nödvändiga system på Chang’e 4 lyckades överleva månnatten. Det var den kinesiska markkontrollen som skötte styrningen. Mätdata kom in till IRF med cirka en dags fördröjning.
Månens yta består av ett lager av vasst grus, sand och damm som kallas regolit. Årmiljoner av meteoritnedslag har kastat upp pulveriserad berggrund, och det finns ingen vind och inget regn som nöter ner hörnen på de glasartade kornen. Måndammet var mycket besvärligt för månfararna på 1960- och 70-talen. Det vassa dammet trängde in vid rymddräkternas ledade delar och försvårade astronauternas rörelser. Det nötte sig dessutom igenom tre lager av kraftigt kolfibermaterial i astronauternas skor.
Måndammet kan också bli elektriskt laddat så att kornen stöter bort varandra och flyttar sig över ytan. I frånvaro av luft och vatten tycks det på så vis finnas en sorts rudimentärt elektriskt ”väder”. Sådana processer förväntas långsamt jämna ut månens kratrar över tid, men de har ännu inte undersökts ordentligt. Det finns flera anledningar att studera både partiklar och det elektriska fältet på månytan.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».